Den åldrade industrilokalen i Gamlestan passar perfekt för att förstärka klasskillnaderna i den aktuella pjäsen Fröken Julie.
I Gamlestan finns det en industrilokal som tidigare tillhört glassfabrikanterna Lejonet & Björnen. Sedan de flyttat ut, och lokalens framtid ännu inte blivit helt beslutad om, har det blivit en yta för nytänkande göteborgare att nyttja.
Nystartade Teater Hybrid delar denna stora lokalen med matlabbet Värt, men det var egentligen en ren slump att vännerna som startat teatern hamnade här, berättar de. John Thomsen, Brinde Karlsvärd, Lava Lidén och Sophia Lücke sitter ned med mig en kväll innan de ska börja sina repetitioner, och den enda som inte är på plats är den ena producenten Maria Kjällgren.
– Det var egentligen helt slumpmässigt, för jag har en bekant som sitter i detta huset. Vi skulle spelat i Slottsskogen först, men de förhandlingarna brakade ihop. Då ringde jag till min bekanta och sa att vi har ingenstans att spela. Han sa ”Men spela hos oss då, kom till Gamlestan så får du kolla på lokalen”. Att spela sommarteater i en lagerlokal i Gamlestan kändes först inte så bra, men när jag såg lokalen sa jag direkt att det är här ska vi vara, berättar Lava Lidén.
De fyra vännerna känner varandra sedan sina överlappande utbildningar inom teater på Wendelsbergs folkhögskola. Sedan var det Lava och John som först började prata om att starta en helt ny teater för ungefär ett år sedan, vilket Sophia och Brinde snabbt blev en del av. Den kreativa friheten var något de alla såg som den största fördelen med att jobba tillsammans med likasinnade. John, som är regissör och konstnärlig ledare för gruppen, understryker vilken frihetskänsla det ger en.
– Man dansar efter sin egen pipa istället för att ta sig in i något redan etablerat, vilket som jag tolkar det är svårt om en inte har mycket kontakter. Här har vi det snarare så att vi är med och plockar frukt från ett träd som vi har varit med och sått. Vi får möjligheten att vara kreativa på våra egna villkor och välja själva vad vi vill göra, säger John.
Den första pjäsen de valt att sätta upp är Fröken Julie, tragedin av August Strindberg från 1888. Det är en gammal pjäs, men alla håller med om att när en lär känna dialogen och karaktärerna så hade den lika gärna kunnat utspela sig i nutid.
– Jag tycker att den är så grym för att det är så bra skrivet utifrån genom att bara ha tittat på en relation. Det är som att det är idag. Sådär ser det ut med maktspel och hur man är fram och tillbaka. Man känner efter lite, någon vill lite mer och då blir den andra lite ”Nej men nu vill inte jag”. Så vi jobbar hela tiden med hur ska vi lägga det, för i texten så går det upp och ned hela tiden, säger Brinde.
Texten har omarbetats lite för att reflektera det nutida bättre, och ord som kändes allt för förlegade har de strykt eller bytt ut mot en mer modern synonym. Det viktigaste har varit att skådespelarna ska kunna ha ett avslappnat språk på scenen för att inte komma allt för långt ifrån sin publik. Åskådarna ska kunna känna igen sig i dialogen, trots att den utspelar sig på en herrgård bland grevar och kokerskor.
Fröken Julie kommer att spelas sommaren ut med premiär den 5 juli, men i framtiden hoppas de få en mer fast lokal och att kunna spela fler uppsättningar av andra pjäser. Det viktigaste för dem är att få till en twist i varje pjäs de sätter upp, därav namnet Teater Hybrid. De vill ta gamla klassiker och hybridisera dem in i nutiden, eller för den delen ta en modern pjäs och leka med inslag av något gammalt. Som att sätta upp en pjäs som ska utspela sig på en herrgård i en glassfabriks gamla frysrum.
– Begränsningar skapar många kreativa lösningar. När man arbetar i rummet så ser man vad man har att göra med. Vi modellerar ju in hela pjäsen i rummet så som det ser ut, vilket är väldigt kul. Det är klart man kan spela teater i ett frysrum, eller en bombkällare, eller ett kök. Platsen ska inte behöva vara begränsad för att kunna spela, och jag tycker att det är väldigt härligt att vi fick möjligheten att vara i en stor lokal som denna. Det faktum att det varit ett frysrum var ju bara kul, berättar John.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2019.
