Tack för tretillståndet!

Allt är inte frid och fröjd i det som på SVT Debatt-språk kallas Muteborg.

Vi har gängkrig och politiker som inte gör något åt det. Vi har skumma byggherrar med kontakter i kommunstyrelsen. Och myndighetspersoner som ser med avsmak på all kultur utan Göteborg & Co som avsändare. Framför allt är de livrädda för nattliv. Ibland känns det som de ser på stan som om den vore Askungens balkväll. Är vi inte alla i säng innan midnatt förvandlas Göteborg till en jättestor rutten pumpa.

Och det är just motståndet från politikerna som får mig att tycka ännu mer om de som jobbar utanför evenemangsstadens ramar. Jag älskar de fria teatersällskapen, de små gallerierna, Andra Långdagen och de som ser till att andra än Håkan Hellström får spela på stans scener. Men mest av allt älskar jag svartklubbsarrangörerna.

Jag har gått ut i Göteborg i mer än tio år (förlåt, mamma). Under de åren har svartklubbarna tagit mig till platser över hela stan. Till en arbetarteater i Gamlestan, till ett nedlagt och numera sorgligt nog rivet bryggeri i Mölndal. Till lägenheter i Bergsjön, och industrilokaler långt ut på Hisingen. Bakom alla dessa fester står arrangörer som vill att jag har så kul som möjligt. Det är klart de vill tjäna pengar också. Men det finns ingen motsättning mellan de två.

Tro mig, ingen arrangör vill ha en diskoteksbrand till. Ingen vill sälja sprit till minderåriga. Ingen vill ha bråk på sitt ställe. Det är just därför det är standard med rökförbud och ett gäng vakter.
Det är helt enkelt så att när våra politiker bestämde sig för att begränsa våra möjligheter att vara ute så länge vi ville bestämde andra sig för att göra något åt det. Det är människor som försöker göra den här stan roligare, och de lyckas. Göteborgs klubbscen är bättre än på länge, tretillstånd och moralpanik till trots.

Göteborg har alltid haft en sprudlande svartklubbskultur, och när vi en gång i tiden blev Sveriges femtillståndstätaste stad var det just på grund av de olagliga festerna. Man ville få bukt med problemet genom att ge folk möjligheten att festa lagligt längre. Och man lyckades väl till viss del. På ett sätt hoppas jag nästan att vi får behålla den här märkliga ”på fredagar får du gå hem tidigare, för då har du varit på after work”-tankegången, för den gör våra arrangörer mer kreativa. Och det i sin tur ger oss landets just nu bästa festscen. I en stad som prioriterar att underhålla turister krävs det att de som bor i staden fixar sitt egna roliga. Därför: svartklubbsarrangörer, I salute you. Vi ses i helgen.