Illustration: Carsten Oliver Bieräugel
Det är ingen tvekan om att det går att hitta sitt livs kärlek på nätet. Men för varje seriös sida finns varianter som fungerar som grogrund, altare och samlingsplats för diverse originella människor. Nöjesguiden har testat några av dejtingvärldens mest snäva sajter.
Solid Love - Moralens högborg
Enligt Skapelseberättelsen skapade Gud mannen som sin avbild. Kvinnan skapade Gud sedan utifrån ett revben från mannen. Resten är som det heter, historia. Jag är en kristen kvinna, medlem i Svenska kyrkan och tror på Gud. Dejtingsajten Solid Love är en plats för singlar med kristna värderingar. Jag blir medlem.
Under en halv dag fyller jag i min profil, först fyller man i sitt namn, sedan sin hemort och sedan sitt samfund. Det är det viktigaste här på Solid Love. Shared belief – shared future. Efter att ha fyllt i otaliga frågor om hur jag är som person och vad jag har för preferenser (till och med vad man föredrar för toalettpapper) känner jag mig rätt så nöjd. När allt är sammanställt har jag det klart och tydligt framför mig: jag är ett jävla kap.
Senare på kvällen rusar jag hem för att logga in på Solid Love. Förväntar mig hundratals intresserade likasinnade kristna. Dessvärre blir upplevelsen en kalldusch. Jag har nämligen, efter bara några timmar, blivit avstängd från Solid Love. Formulerar ett helt jävla rasande mejl till supporten i mitt huvud, men skriver "Vad har jag gjort för fel?". Tänker tillbaka på mina svar, är det för att jag under tobak valde "Röker och snusar"? Eller att jag söker efter en man som ”kan göra vatten till vin?”.
Visar sig att det bara var ett misstag som snabbt åtgärdas och jag är back in business. Tänker att det är tur att det hände just mig, en annan hade kanske tagit till snaran.
Solid Love är en mycket kall plats märker jag. Det är några få män som besöker min profil (där jag gör det klart och tydligt att jag absolut inte har något emot sex före äktenskapet – tvärtom) men bara en enda tar kontakt. Vi börjar mejla varandra. Han vill ses. Helst i helgen. Jag säger att jag är upptagen men att jag gärna ses en annan dag. Han hörde aldrig av sig igen.
Dagarna går och jag verkar vara enormt impopulär. Jag måste agera. Jag besöker en av alla forumtrådar på Solid Love. Det finns en om just sex före äktenskapet. Skriver där också att jag inte har några problem med det. För säkerhets skull.
Jag noterar att jag har en återkommande besökare på min profil som inte har kontaktat mig. Jag tar saken i egna händer. På hans profil skriver han att han söker efter någon att gifta sig med. Helt perfekt. Jag skriver i hans gästbok att jag också vill gifta mig. Det här kommer att bli så bra.
Två dagar senare har han inte hört av sig och jag står inte ut. Han driver mig till vansinne. Tvångströjan är nära. Vad gör jag för fel? Jag skriver till honom igen: ”Varför i helvete svarar du mig inte?” och får till svar:
Hej! Har inte kunnat svara på ett par dagar. Du vill gifta dig skriver du i min gästbok. Men du, tror du att en seriös kristen man gifter sig med en kvinna som inte har några problem med sex före äktenskapet? Eller ”snälla” män som offrar sig för andras synder. Du går mig förbi!
Ps. Jesus älskar dig! Jag accepterar inte att du använder kraftuttryck ”Vad i helvete svarar du mig inte för” när du inte känner mig!Jag kräver den respekten av dig och jag förlåter dig!"
Jag avregistrerar mig från Solid Love.
Så bra var sajten
Liggchans för män:
Liggchans för kvinnor:
Mysfaktor:
Frustration:
Snyggfaktor:
Margret Atladottir
_____________________________________________________________________
VictoriaMilan - Otrohetsförmedlaren
Efter att ha tillbringat en eftermiddag med att ljuga upp en avancerad bakgrundshistoria och en anledning till att jag är rik, är besvikelsen total när det visar sig att Sugardaddie.com är en buggig skitsida. Med tårarna forsandes surfar jag planlöst runt när en mening fångar min uppmärksamhet. ”Gör ditt liv levande – ha en affär.” Orden kommer från VictoriaMilan och följs av ”Sveriges första datingsida för gifta & samboende”. Jag är redan frälst.
Jag registrerar min profil, klickar i att jag är gift och söker ”allt som ger mig spänning” och när jag ombeds att berätta vad jag tänder på väljer jag ”ta reda på det :)”. Under kategorin ”yrke” klickar jag på ”är det verkligen så viktigt :)” och på frågan om jag redan har en hemlig mötesplats – ”det löser sig :)”. I sista sekund inser jag att alla putslustiga män lär svara på samma sätt, så jag ändrar till något mer seriöst, laddar upp en bild på en kostymklädd Thierry Henry, vars ansikte jag blurrar, och ger mig ut på jakt.
Min sökning resulterar i ett gäng 35-plussare, en gift 22-åring och en kvinna som använt Mad Men-Joans kropp som profilbild (fråga inte hur jag vet). Jag väljer ut några av mina förskrivna meddelanden märkta ”rolig”, ”sliskig”, ”inställsam” och kompletterar vid behov innan jag skickar ut på måfå. Två dagar senare har min profil bara tre besök och inboxen står tom. Vad fan?
Jag måste gå till botten med det här och registrerar därför i ren ilska en kvinnlig profil under pseudonymen JessicaRabbit, ett namn jag vet kommer att väcka associationer. Jag fyller i samma preferenser som min manliga registrering, men skippar bilden. Det spelar ingen roll för inom tio sekunder har jag 25 sidvisningar, 13 flirtar och sju mejl. Det är antagligen den här sajten folk har besökt innan de sprider myten om att kvinnor inte är lika sexfixerade som män. Det är naturligtvis en illusion som knappast grundar sig på biologi. Snarare på att nio av tio män är idioter. XXXJohan söker ”en mysig tjej som vill träffas för härlig, skön sex”. Spirit41 tycker att min brist på profilbild är ”smart, diskret och spänningsbyggande” och tippar på att jag har ”en hjärna som kan matcha din slanka kropp”. Exotiskman tycker att det finns ”mkt goda skäl till att vi ska lära känna varann ;)” om jag verkligen är en Jessica Rabit-lookalike och i ett romantiskt mejl fick jag följande av Grimwold:
”Mmm du verkar va en sexig tjej. Vill du prova min tunga? *ler* Du måste bara bli slickad!!!! De e så härligt att göra det på en kvinna som gillar det o de e skööönt!!!! Puss J”
Vissa har småbarn, de flesta är gifta och alla beskriver sig som över 190 centimeter och vältränade. Hjälp. I skrivande stund har JessicaRabbit 78 flirtar, 349 sidvisningar och 42 mejl som majoriteten är rakt på sak och handlar om att knulla. Det får räcka så.
Väl tillbaka på min manliga profil kan jag konstatera att jag, en dryg vecka efter min registrering, får mitt första meddelande. Det är från en nybliven singeltjej som slutar svara när jag berättar att jag är gift. En annan kvinna som är ”i ett förhållande och söker en man” gillar min profil och hävdar att männen på VictoriaMilan är ”trevligare, snyggare och mindre desperata” än på andra dejtingsajter. Jag tar det som en komplimang, men förstör allt när jag återigen nämner att jag är gift. Helvete. Har jag missat något? Om man registrerar sig som singel på just VictoriaMilan, är inte själva poängen att man är ute efter någon i ett förhållande? Med patetiska tre mejl, noll flirtar och sju besök, ger jag upp, avregistrerar mig och ringer upp alla kvinnor jag känner för att berätta vilken sida de ska besöka om de vill känna sig eftertraktade.
Så bra var sajten
Liggchans för män:
Liggchans för kvinnor:
Moraliskt försvarbart:
Homewrecker-möjligheter:
Din bild av giftermål efter ett besök:
Amat Levin
_____________________________________________________________________
Thaimeetings - Den vite mannens kryptonit
Den vita elefanten dyrkas i Thailand. Jag funderar därför på att gå under namnet White Elephant när jag registrerar mig på dejtingsajten Thaimeetings.com, en sida där män träffar asiater i allmänhet och thailändskor i synnerhet. Med White Elephant spelar jag samtidigt snabelkortet. Jag antyder att jag besitter en stor vild snabel, för att vara övertydlig. Men så läser jag att kungar brukade ge vita elefanter som gåvor till sina fiender för att jävlas. I och med att elefanterna var heliga kunde de inte bli arbetsdjur, samtidigt var de väldigt dyra i drift. Så elefanterna blev en börda, och det är möjligt att just den aspekten inte går hem hos damerna när jag applicerar den på mig själv. Jag överväger därför ett annat användarnamn. Det fanns någon thailändsk kejsare för flera tusen år sedan som lät döda den som såg honom i ögonen. Det skulle kunna funka. Kejsaren skulle utstråla det hemlighetsfulla, det nyckfulla, en främmande internetcharmör vars djupa ögon bestraffas med döden. Eller kanske inte döden, men hämningslöst nätdejtande. Där får jag också med härskarperspektivet och den gamla hederliga dominansen som aldrig verka vilja gå ur tiden. Men jag har inte namnet på kejsaren och ”The Emperor” skulle bli alldeles för luddigt och osexigt att jag till slut blir White_Elephant.
Under rubriken ”söker” har jag att välja mellan: långvarig relation, seriös relation, äktenskap, vänskap, brevvän eller flirt. Jag står mellan vänskap och långvarig relation. Den första för tanken av att gå in på en dejtingsida för att skaffa en thailändsk kompis. Den senare för att alternativet seriös relation redan finns. Långvarig relation måste därför betyda att jag vill ha ett långt förhållande – men inte nödvändigtvis ett seriöst sådant. Ett långt oseriöst förhållande, det är bra. Jag markerar långvarig relation. Under nästa flik – religion – väljer jag ”spirituell, men inte religiös”. Under ”barn” väljer jag det spännande alternativet ”du kan fråga mig…”. Kanske har jag barn, kanske har jag det inte. Under ”utbildning” kör jag ”föredrar att inte berätta” och så vidare, och så vidare, allt för att mystifiera elefanten så mycket som det bara är möjligt.
När jag är klar med mitt nya alter ego börjar äntligen jakten. Jag är nu officiellt den vita elefanten, ett sällsynt snabeldjur som bara den tursamme får en skymt av. Jag går in på en användarprofil vars visningsbild föreställer en ung tjej som står på alla fyra i en soffa. På bilden har hon i hemskt typsnitt skrivit: ”I am top lady boy”. Den vita elefanten blir genast nyfiken. Jag börjar med att läsa den snabba infon, ögonfärg: svart, piercing: intim, klädkod: fashion beauty, mina vänner tycker att: I am OK. Sedan läser jag hennes egen presentation: ”He doesn't make sense, i don't make sense. Together, we make sense. You've got to give a little, take a little And let you poor heart break a little Tha's the story of tha's the glory of xxx”. Intressant.
Jag rekar vidare och hittar en kvinna i sina 40 som utger sig för att vara 18. Hon skriver: ”i smile easily, easy going, easy to talk to, friendly, generous, gentle, lively, romantic, honest, good sense of humor, i enjoy going to the beach, swim, walk, music, movies, shopping, nature cooking, cleaning”. Hon är världens bästa människa. Jag fortsätter och det visar sig snart att även resten av användarna på Thaimeetings är precis lika felfria. Jag tänker att om alla människor var så fantastiska som här skulle världen vara en bättre plats. Men elefanter vill ha något uppfriskande i stil med: ”jag: en ful rackare, totalt ointresserad av hälsa och nöje, arbetar som vaktmästare för att försörja mina dyra drogvanor, min bästa sida är att jag ibland vinner på travet, min sämsta sida är att jag är extremt farlig för både mig själv och min omgivning, söker dig: snygg och framgångsrik”. Men den vita elefanten hittar ingenting, istället lämnar den flocken på Thaimeetings och blåser en sista fanfar på sin snabel innan den lägger sig ner och dör.
Så bra var sajten
Liggchans för män:
Liggchans för kvinnor:
Den stora kärleken:
Bordellvibbar:
Stämning överlag:
Rasmus Blom
_____________________________________________________________________
Prison Date - En mer spännande brevväxling
Under parollen ”En fängslande kontaktsida” befästs faktumet att kärlek, det är vad alla behöver. Även de grovt kriminella och våldsbenägna. Manliga, liksom ett par kvinnliga, interner på anstalter över hela Sverige lägger här upp bilder på sig själva. Efter en kort rundvandring vill man höja anslagen för anstalter så att de ska ha råd att ge internerna kläder att bära på överkroppen.
Fångarna beskriver sig själva med en kort text och listar önskvärda och oönskade egenskaper hos sin nätdejt. Så långt höjs inga ögonbryn till smärtgränsen. Inte förrän det viktigaste av allt, att de är öppna med vad de har blivit fällda för. ”Jag är inte lika farlig som på bilden, jag bits inte”, skriver en till 95 procent tatuerad man. Ett par rader ner får man veta att han har blivit dömd för dråp. ”Jag bits inte, jag knivhugger dig i sömnen” hade varit mer adekvat. En annan man, dömd för mordförsök, medger att han är ”temperamentsfull” men uttrycker även en förkärlek för bakning. Trots det, och vi ska inte utesluta att det kan vara tack vare det, syns flera ”vänner” på deras profiler. Unga, snygga tjejer som skickar brev, åmar sig framför kamera med plutmunnar och skriver lockande beskrivningar.
Jag skapar en profil. Bestämmer mig för att jag ser ut att vara en 24-årig Jasmine. Vid val av bild stannar jag vid tanken på hur en fängelsegroupie kan se ut. Att jag skulle vara en Shaniqua i open toes känns inte genomförbart, men jag märker att jag jämför mig med de andra kriminalkåta singeltjejerna. Väljer därför den mest suggestiva, slampiga bild jag kan hitta på mig själv.
Alla klyschor radas upp under önskvärda egenskaper hos min partner. De egenskaper jag listar under ”Ogillar” är rent publikfrieri. Klaustrofobi och dålig hygien listas bland oärlighet och feghet. Jag beskriver mig själv som ”kurvig” och fnissar nervöst. Bestämmer mig för att tänka som en gängmedlem och låter ”lojalitet” toppa listan över önskvärda egenskaper hos min framtida kåkfarare till man.
Skulle man göra en sammanfattning av vad de kärlekstörstande internerna säger sig ogilla handlar det mycket om svikare, ”golbögar”, myndigheter, plitjävlar, wannabe-gangsters, falskhet, tjallare och oärlighet. Cellerna är tapetserade med Scarface- och Gudfadern-planscher.
Jag kommer aldrig längre än till att skicka några harmlösa brev och på Prison Dates hemsida förklaras att man inte får träffa internerna under deras vistelse bakom galler. Att det brevväxlas trots det faktumet är ännu ett tecken på att kärlek övervinner allt. En vacker dag blir det grunden till en storsäljande Hollywood-film. Huvudrolls-innehavaren är Keanu Reeves och hans brottslingssökande donna som han håller hand med genom förhörsglaset kommer att vara Reese Witherspoon. När Keanu, efter fyra år, kommer ut har de middagar med hans bröder i motsvarigheten till gänget Fucked For Life.
Att rekrytera interner till Prison Date kan inte ha varit svårt. En man på Tidaholms anstalt säger att han läste i Slitz och tänkte ”tja, varför inte”. Prison Date är för fångar vad svarta kläder är för feta, det gör livet lättare att leva. Men vilka brott är att föredra för maniska singelkvinnor som känner att de har hittat rätt när mannen redan är inlåst och de slipper jobbet med att sätta handfängsel på honom? Pedofiler och våldtäktsmän undviks, att dejta en mördare kan innebära att ta en käftsmäll om inte värre, fällda för narkotikabrott är i princip entreprenörer i stil med Johan Staël von Holstein och framtida sugardaddys medan ekobrottslingar är osexiga mammaälskare.
Frågan uppstår: sitter de själva och fnissar när de skriver att de gillar mysiga hemmakvällar ”men det har inte blivit många såna de fyra senaste åren”? Eller när de säger sig ogilla kaviar men även ”att vara inlåst”. Finns en manual för hur man bäst följer kriminellklyschan då alla uppger att de älskar vapen, att träna, pengar, bilar, brudar och ”min Harley”?
Tack vare amerikanska filmer och serier föreställer jag mig att männen jag skriver nyfikna, flörtiga brev till dricker hemmagjord fruktjuice för att känna alkoholens befriande temporära buzz, hemmabygger vapen genom att vässa en tandborste mot marken i sann MacGyver-anda och hänger i gäng uppdelade efter etnicitet. I själva verket spelar svenska interner, i alla fall de som hänger på Prison Date, Xbox, pluggar astronomi och går i terapi. Och surfar. Icke att förgäta.
Så bra var sajten
”Bara hamnat lite snett”-ursäkter:
Hemmagjorda tatueringar:
Svärmorsdrömmar:
Sexuell frustration:
Framtidsutsikter:
Parisa Amiri
