Här är det absolut bästa Stockholm hade att erbjuda under 2014 i kategorin Konst. Se alla nomineringar till Stockholmspriset 2014 här.
Julia Peirone
De tidiga tonåren har det skrivits och talats om sedan alltid. Ändå har det aldrig skildrats med samma precision som i Julia Peirones bilder av unga tjejer. Den där känslan av att den sociala gravitationslagen upphört att gälla och man är i sitt eget universum fick marken att gunga under våra fötter på nytt 2014. I fotografier fyllda av respekt kände vi maktens ensamhet inför det liv vi lever.
Tensta Konsthall
Medan andra konsthallar och museer står och stampar tog Tensta Konsthall täten och sprang in i framtiden. Och vi med dem. Med utställningar som tänjde våra gränser och befriade våra sinnen blev periferi vårt centrum. Med stadsvandringar, Maria bebådelse och Music & Arts var konsthallen så mycket mer än bara en plats. Den blev en storartad idé som var överallt och vi kände oss helt hemma.
Grattis Asrin Haidari, kommunikatör på Tensta Konsthall! Hur känns det?
– Vi är jätteglada över nomineringen. I en tid som kräver engagemang tror vi på konstens potential att föreställa sig andra framtider och mötesplatser.
Varför tror ni att Tensta konsthall är så viktig?
– För att vi är en modig och experimenterande plats för samtidskonst som både är lokalt inbäddad och internationellt uppkopplad. Konsten är utgångspunkt för allt vi gör. Det händer väldigt mycket här och allt vi gör är gratis. Sen finns det få ställen där möten mellan så många olika människor möjliggörs med tanke på att vi lever i en enormt segregerad stad. I vårt tillfälliga klassrum har vi bl a varje onsdag läxläsning för unga, på söndagar språkcafé på arabiska och svenska, på tisdagar vardagshjälp för nyanlända. Vi ser oss som en del av samhället och vi bidrar på de sätt vi kan.
Vad är ni mest stolta över att ha gjort 2014?
– Det måste ändå bli Tensta museum: Rapporter från nya Sverige. Det var en sju månader lång satsning som har fått flera pågående fortsättningar. Mitt i konsthallen landade ett brutalistiskt rymdskepp i ruinform; Apollo Pavilion, på väggarna hängde Josabeth Sjöbergs akvareller som speglade 1800-talets prekariat i Stockholm, The Silent university – ett universitet för asylsökande och papperslösa startade och serieteckningar av Amin Amir skildrade Somaliska nyheter. Vi gjorde vandringar i Tensta om miljonprogrammets historia och framtid. Det blev ett jätteprojekt där ett fyrtiotal konstnärer, filosofer, sociologer, statsvetare och lokala föreningar deltog. De speglade Tenstas historia och samtid med fokus på senmodernistiska bostadsprojekt, migration och kulturarv.
Vad har vi att se fram emot 2015?
– Vi startar en Nyhetsbyrå med unga som är trötta på att få sin verklighet berättad av andra, tillsammans med JMK och Konstfack. Vi visar en retrospektiv med Frederick Kiesler (1890-1965) från och med februari. Kiesler tillhör, tillsammans med Picasso och Duchamp, 1900-talets absoluta avantgarde. Genom t ex organiska modeller av sitt berömda Endless House och originella teckningar rör han sig fritt mellan arkitektur och filosofi, möbeldesign och teknologi. I sommar blir det en utställning med det queerfeministiska kollektivet LTTR. Vi tittar på hur något som startade i New York på 00-talet kan vara relevant i Stockholm idag.
Sofia Ekström
Med sina storartade målningar fick Sofia Ekström oss att se de gamla skolfotona med nya ögon. Istället för att fixera oss vid finnar, onaturliga leenden och tonårsångest fick vi tänka på fonden. Öga mot öga med bakgrunden blev vi någonting större än vi är och vår roll förändrades framför den. Fonden som ska föreställa himlen tog oss för första gången faktiskt dit.
Samtliga nomineringar finns att hitta här. Stockholmspriset delas ut den 20 december.
