Dags att avskaffa årstider och i stället dela upp året i säsonger. Tv-säsonger.
Tv styr det breda kulturella samtalet. Så är det bara. Vi diskuterar det vid kaffeautomaterna, i plaskdammar och när vi hoppar fram ur täta buskage längs populära vandringsleder. Men nu när Gift vid första ögonkastet är över, vad ska vi då prata om?
Programmet har prenumererat på spaltplats och heta tagningar inte bara i våra hjärnor utan också i media. Vi diskuterade Arvids gräddiga carbonara-BDSM-kink med samma allvar och intensitet som vi tidigare avhandlade kriget i Ukraina.
Och innan dess var det Succession som skulle redogöras för i detalj. Alla med samma analyser om rika och elaka familjer till den mån att man skulle kunna tro att originalinnehållet var inköpt från TT eftersom det enda som skilde texterna åt var bylinebilderna.
Och före Succession var det The Last of Us som fyllde alla tomrum. Hur sannolikt är det att mykologen Hanna Johannesson fått snacka svampvetenskap i P1 sommar om det inte vore för den populära svampapokalypsserien?
Vi kan lika gärna sluta med den föråldrade modellen att dela upp året i årstider och börja räkna det i tv-säsonger, med The Last of Us-vinter, Succession-vår och Gift vid första ögonkastet-försommar. Tur att Black Mirror är tillbaka, annars hade vi behövt fylla alla sommarhål med hur platt The Weeknds och Lily-Rose Depps The Idol föll.
Poeten Malte Persson skriver på Expressens kultursida att det bara skrivs om tv på kultursidorna, men “[…] varför handlar så lite av allt som skrivs om serien (Succession) som konstverk? Varför blir den bara till projektionsyta för ditt och datt och debatt?”
Alltså: även om tv är det enda vi snackar och skriver om så går vi aldrig ner på djupet. I stället blir det heta tagningar där tv-seriernas mest grundläggande premiss blir speglar för våra teser.
Malte avslutar med att han själv inte kan ge mer konkreta tips och råd på vad tv-tyckare ska skriva eftersom han själv är litteraturkritiker. Hade han varit tv-kritiker hade han märkt att det sällan går att sälja in in tv-text som är en djupanalys av panoreringarna i Succession. Det måste vara snask och kopplat till nåt konkret och aktuellt som alla kan reltera till. Tv-serien blir en språngbräda in i ett ämne, men sällan ämnet i sig.
Men nu när det är sommartider kan vi äntligen ställa fram klockan till Black Mirror och med det ha mer intressanta samtal än hur bra eller dåliga matchningarna var i årets Gvfö-uppställning.
Tack och lov handlade inte ett enda av de nya Black Mirror-avsnitten om artificiell intelligens. Men det hindrade inte tv-tyckare att göra ljumna tagningar om hur Black Mirror förutspår AI-apokalypsen. Låt våra slappa sommarsamtal bli snäppet smartare än så.
