BlacKkKlansman slungar publiken i en omtumlande känsloresa av kärlek, hat, obehag och garv som fastnar i halsen. Maja Waltré har träffat den cinematiska tonens mästare Spike Lee och stjärnskottet John David Washington.
Spike Lee har gjort filmer sedan 80-talet och betraktas allmänt som ett av Hollywoods mest inflytelserika reginamn. I verkligheten är hans dragningskraft både elektrisk och auktoritär: när Spike Lee slår sig ner runt det runda bordet på hotellsviten i London tycks alla sex journalister glömma bort varför de är där. Han artikulerar varje ord med en väl avvägd precision, justerar rösten metodiskt mellan styrka och känslolägen, lutar sig framåt och vi – journalisterna – gör detsamma. För oss är det en sagostund, men Spike Lee har satt sig vid det runda bordet med en agenda.
– Låt mig börja från början. ”America first” myntades av Ku Klux Klan mot invandrare redan på 20-talet, så det är inget nytt slagord genom den här filmen precis. För mig personligen betyder ”America first” kärlek. K-Ä-R-L-E-K. Inte hat, säger regissören och gör en konstpaus.
Budskapet som Spike Lee vill trycksvärta i människors medvetande ingår i en dramaturgi. När filmen hade världspremiär på Cannes filmfestival tidigare i år poserade han på röda mattan med knogjärn som på den vänstra handen uttryckte kärlek, medan den högra handen – utan tvivel symbolisk för alt-högern i USA – formulerade ordet ”H-A-T”.
– Mellanårsvalet i november är antagligen det viktigaste i USA:s historia. Den där skojaren i Vita huset har demonstrerat att han är en rasist, men det som verkligen stör mig är upprivningarna av alla familjer. Det handlar om barn! Unga barn som rycks ur armarna på sina mammor. Så om han är kapabel till det – (Spike Lee fnyser föraktfullt åt ”skojaren i Vita huset”) – borde det inte finnas något slags system så att familjerna åtminstone kan hålla kontakten?
Spike Lee höjer rösten i affekt.
– De vet inte ens vems mammas eller pappas unge det är! Det är inhumant och barbariskt. För att inte tala om alla invandrare som ständigt blir kallade för mördare och våldtäktsmän, tillmälen som invandrare blir kallade för överallt på jorden just nu. ”De” är mördare, ”de” är våldtäktsmän, ”de” är tjuvar, ”de” har besudlat ”vår” kultur, ”de” tar ”våra” jobb. Jag kan ge hur många exempel som helst, men poängen är att det händer i hela världen. Därför hoppas jag att folk ser filmen med ett globalt perspektiv, och inte bara som något som händer i USA.
BlacKkKlansman är antagligen årets roligaste uppgörelse med alt-högern, inpaketerad i en drömmig 70-talsvärld dekorerad med snitsiga brillor och utsvängda brallor. Eller som regissören själv hisspitchar den verklighetsbaserade filmen.
– “Svart man infiltrerar Ku Klux Klan.” Det låter absurt, men det är sant! Så om du har en tes som är absurd är det bara naturligt att humor uppstår ur det.
John David Washington debuterade i Spike Lees film Malcolm X som 8-åring och gör nu en strålande comeback genom tolkningen av Ron Stallworth, vars navigerande som svart i en vit värld väcker existentiellt huvudbry.
– Det är som att han tvingas välja: är han svart eller blå? Det är orättvist, för han – polisen – och Patrice – aktivisten – vill uppnå samma sak, men har olika medel för att göra det. Hans tro är att förändra inom systemet, medan hon menar att det är orimligt för svarta att inrätta sig i ett vitt system. Det är viktigt för mig, John David, att visa den här första aspekten, för det finns mer än ett sätt att kämpa för jämlikhet. Språket han använder i filmen för att förföra Ku Klux Klan är vidrigt, och samtidigt inträdesbiljetten för att bli accepterad som en av dem. Samma språk använder folk idag, när de grillar på bakgården. Förhoppningsvis kan filmen inspirera till en ny dialog, säger John David Washington.
Koordinatorn harklar sig och meddelar för andra gången att tiden är ute, men eftersom den nonchalanta framfusighetens regler råder i pressammanhang frågar jag hastigt Spike Lee om hans häften svarta, hälften vita hatt är ett politiskt uttryck för jämlikhet. Han ger mig en trött blick.
– Nej, det är bara en hatt.
Läs även: Blackkklansman.
