Foto: Sören Vilks.
”Nej!” Hon vill inte och tänker inte göra det. Det går som en våg genom publiken.
Alla som har sett Vildanden förut (det är nog bra att ha gjort det inför den här uppsättningen) bävar inför slutscenen. Bävar, för vi vet att dottern Hedvig skjuter sig och det är outhärdligt. Så när Lina Leandersson (du känner igen henne från filmen Låt den rätte komma in, det här är hennes Dramatendebut) vägrar och gör motstånd mot Henrik Ibsens manus från 1884 rosslar det till inuti mig av rörelse.
Alla som har sett Vildanden förut (det är nog bra att ha gjort det inför den här uppsättningen) bävar inför slutscenen. Bävar, för vi vet att dottern Hedvig skjuter sig och det är outhärdligt. Så när Lina Leandersson (du känner igen henne från filmen Låt den rätte komma in, det här är hennes Dramatendebut) vägrar och gör motstånd mot Henrik Ibsens manus från 1884 rosslar det till inuti mig av rörelse.
Hur det faktiskt slutar kan diskuteras och tolkas olika, och det är naturligtvis en av poängerna med Anna Petterssons säregna bearbetning och regi av klassikern Vildanden. Hon gör en nytolkning helt efter eget huvud, med visuell ljudkonst (Gustave Lund), vildvideokonst (Max Marklund), metateatral lek, tragikomisk koreografi (Hans Marklund), uppstoppade extrakroppar, vackert forsande regn... och mycket motstånd.
Fokus ligger inte som vanligt på pjäsens diskussion om livslögnen utan på de snäva sociala mönstren som rollfigurerna tejpas in i på scengolvet, det kostymklädda patriarkatet samt barnets och kvinnans vägran, tyst eller uttalad. Hedvigs mamma Gina (en lysande Thérèse Brunnander) dansar sig helt radikalt ut ur pjäsen och in i en annan – klädd som Nora från Ibsens Ett dockhem lånar hon denna moderna kvinnas ord och lämnar sin man. Manskarikatyrerna är yvigt roligt utförda av framför allt Hannes Meidal och Per Svensson.
Mycket händer på många nivåer samtidigt (ibland väl många, men oftast är det fullt motiverat) i denna feministiska tolkning – det är intertextuellt, visuellt, rörligt, tekniskt avancerat och emotionellt utmanande. Pettersson håller sig på sätt och vis nära Ibsen samtidigt som hon frikopplar pjäsen, det är bara att hänga med. Du som såg hennes fantastiska version av Fröken Julie kommer att känna igen de experimentella greppen som vidareutvecklas här. Anna Petterssons teaterforskning vill du helt klart hålla dig uppdaterad på, och utsättas för.
Läs även: Dramaten satsar digitalt.
Skådespelare:
Stad:
Regi:
Kategori:
