Allting började med en före detta pojkvän som i affekt skrev ett långt blogginlägg om hur hans flickvän svikit honom. I detalj, och med långa chattloggar bifogade, beskrev han hur hon varit otrogen mot honom med flera andra män. Flickvännen var en känd indieutvecklare vid namn Zoe Quinn. Och männen hennes ex menade att hon varit otrogen med var, bland annat, speljournalister.
Internet reagerade på det sätt internet brukar reagera: långt bortom rimlighetens alla gränser. Nätmobben hävdade att det handlade om pressetik och skumraskaffärer mellan spelbransch och de ansvariga att bevaka den. Men i själva verket var allt bara ursäkter för att få bränna ytterligare en ung kvinna på internetbålet. Zoe Quinn blev utsatt för en så kallad ”doxxning”. Det går i korthet ut på att personen ifråga får hela sitt liv utfläkt på internet. Alla uppgifter som finns läggs ut för allmän beskådan. Adresser och telefonnummer till henne och hennes familj. Gamla nakenbilder någon grävt upp.
Mitt i den här stormen av hat, som hade sitt epicentrum någonstans mellan nätforumen 4chan och Reddit, ställde sig några personer upp och sa emot. Indieutvecklaren Phil Fish, till exempel. När Fish fick samma behandling som Quinn gjorde han slut med spelbranschen, för andra gången på kort tid. Men den här gången kändes det slutgiltig.
I samma veva släppte Anita Sarkeesian en ny video i sin Tropes vs. Women-serie. Här förklarade Sarkeesian, på ett otroligt sakligt sätt, hur och på vilka sätt spelmediet framställer kvinnor. Just det aktuella avsnittet handlade bland annat om hur mäns våld mot kvinnor porträtteras. Ofräscha, pinsamma saker – men inte på något sätt en överraskning för någon som aktivt spelar spel. Ändå drog hatstormen på ännu hårdare, kanske på grund av att stämningen på spelforumen redan var så pass upptrissad efter att Quinn offrats. Sarkeesian delade med sig av några av de hot hon mottagit. Den här gången gick det så långt att hon inte längre kunde bo i sitt hem.
Sarkeesian är van vid den här behandlingen. Men det gör den inte mindre galen. Och på ett sätt är det märkligt hur självuppfyllande Sarkeesians kritik är. Hon kritiserar sakligt spelmediet för det strukturella kvinnohatet – och får miljontals manliga gamers hat över sig. Det är det yttersta beviset för att kritik av den här sorten verkligen behövs.
Branschpersonligheter som Tim Schafer och Joss Whedon uttalade sitt stöd för Sarkeesian och hennes sak. Spelutvecklarorganisationen IGDA likaså. Ett öppet brev till gamingcommunityt samlade nästan 1 000 underskrifter från utvecklare som fått nog. Och på nojesguiden.se samlade vi en rad hälsningar från den svenska spelbranschen till de drabbade av internets blinda raseri.
Det är en bra start, men det räcker inte. Något måste hända nu. Branschen måste visa att misogyna näthatare inte längre kan få sätta agendan. Journalister kan inte fortsätta blunda för idiotin. Och spelarna – som vi ju alla är – måste se till att det här beteendet fördöms.
Vi får de spel vi förtjänar, och det är dags att visa att vi förtjänar bättre.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2014.
