När fan blir gammal blir han religiös. Frasse Levinsson samtalar med Oliver Strige om hans första läsupplevelse.
Vi var nog många som satte kaffet i halsen när Skärvorna av Bret Easton Ellis dök upp på Oliver Striges Instagram. Jag ringde till Oliver, som i skrivande stund befinner sig på ett soligt Liseberg, för att höra hur den första tuggan av kunskapens frukt smakade.
Du har läst en bok i sommar. Hur kommer det sig?
– Det är jävligt sjukt faktiskt. Jag har inte läst en bok sedan grundskolan. Men av någon anledning nappade jag på när min tjej Amie tipsade mig om Bret Easton Ellis och Skärvorna. Det kom från ingenstans. Jag blev helt paff nästan direkt, på första sidorna i boken. Jag kunde inte sluta läsa. Ni som har läst boken förstår säkert varför, men jag visste liksom inte att det kunde vara såhär. Jag har tänkt att böcker är för folk som inte har något att göra. Jag har inte riktigt fattat charmen med det och nästan sett ner på folk som läser böcker. Men det är en helt otrolig grej ju.
Har du upplevt någon press från Amie på att du ska läsa?
– Det är inte första gången hon frågar mig om jag ska läsa. Press vet jag inte, men något i den stilen i alla fall. Hon har ju bokklubb och läser sjukt mycket böcker och är lite litterär på det sättet, medan jag som sagt inte har läst en bok sedan grundskolan. Det är en helt ny värld som öppnas måste jag säga.
När jag såg att du la ut första storyn på boken tänkte jag ”Det är mycket bok kvar, den där tar han sig inte igenom”. Men det gjorde du. Hur lång tid tog det?
– Hahaha. Jag kände samma faktiskt. Vad tog det? Jag var på Gotland i fem dagar. Jag började där… Säg att det tog 8-9 dagar kanske.
Det är hyfsat raskt marscherat. Den är ändå typ 700 sidor.
– Sista 150 sidorna läste jag på fem timmar.
Vad tyckte du om boken?
– Jag har ju inte mycket att jämföra med. Men den är ju helt otrolig. På riktigt. Jag blev chockad. Helt paff. Jag visste inte att man kunde känna sig som att man var en del av boken och inne i själva händelsernas centrum. Bli stressad, rädd, orolig, glad, ledsen, alla de här känslorna som man tydligen känner när man läser. Den är helt otrolig. Jag har precis börjat läsa Less than zero med Bret Easton Ellis. Jag ska läsa alla hans böcker på rad nu. Jag vill hålla detta intresset vid liv.
Är du lika hooked på den?
– Inte hittills. Jag har bara läst 70 sidor. Det är jävligt mycket dialoger och namn. Har du läst den eller?
Ja. Det är inte samma framåtrörelse i den. Var det viktigt för dig att Instagramma läsandet?
– Det var sjukt viktigt. Jag kände mig jävligt intelligent när jag la upp en bild på en bok, måste jag erkänna. Det är inte likt mig och jag fick väldigt många kommentarer på att jag läser och att det är ett prank eller att jag försöker ljuga mig till någon slags kreddstatus med att jag läser. Men det är faktiskt sant.
Den statusen har du ju förtjänat nu. Har någon gammal svensklärare hört av sig?
– Hahaha, nej. Jag tror inte de är så intresserade av mig. Men de hade blivit sjukt chockade. Det tror jag.
Pascal Engman har ju ett stipendium som han delar ut till Årets läsfrämjare varje år. Det känns som att du ligger bra till i år.
– Ja, om Pascal läser detta tycker jag verkligen han ska hålla ett öga på vilka böcker och hur mycket jag läser, för jag kommer verkligen komma på slutspurten här nu. Jag kommer börja läsa som fan... hoppas jag. Sådana här intressen jag börjar brinna för kan brinna ut lika snabbt. Jag gick in på Akademibokhandeln när jag kom hem från Gotland och tänkte ”Vad behöver man för att vara en bra läsare?”. Jag köpte på mig en jävla massa krimskrams. Det ligger en massa olika intressen på vinden för tusentals kronor som jag inte använt särskilt mycket.
Vad köpte du?
– Jag har beställt tio böcker. Bokmärken, flera olika stycken. En sådan där boklampa som man sätter på boken om det är mörkt i rummet.
Jag vet inte om det kan bli mörkt i ett rum där du befinner dig, Oliver. Ta en tur i Flumeride från mig.
– Det ska jag göra. Hoppas bara inte jag blöter ner Less than zero.
