Need For Speed

Malmöduon Need For Speed bjuder på en intim inblick i deras relation samtidigt som de släpper ny singel.

Efter att ha slideat in i NFS DM;s några veckor tidigare sitter vi alla tre, jag plus duon Felix Mårtensson och Martin Nilsson, på en pub vid Möllevångstorget. De har precis kommit från studion i Kirseberg. Arbetet som ligger framför dem är debutalbumet, som kommer släppas i början av nästa år. 
F: Det går bra i studion faktiskt. Vi har fått gjort det vi ville och lite till. 
M: Ja, vi har hamnat i fas med släppet.

Duons musik är både synthig och kärleksfull, med ett omedvetet mörker.
M: Vi försöker väl göra musiken lite roligare och gladare, men vi har förlikat oss med att vi inte riktigt kan det för vad vi än gör ligger det mörka skimret fortfarande kvar.
Vart kommer mörkret ifrån?
F: Jag tror det handlar mycket om att musiken låter mer spännande och bättre om det finns något mörkt med i bilden. 
M: Vi är ju även, likt många andra, väldigt mycket ”up and down” i måendet.
F: Och, i de perioderna känns det oundvikligt att det blir så. 
M: Man vill ju inte sitta och säga att allt handlar om ångest, för så är det inte.
F: Även fast vi har mycket kul tillsammans, har mycket av tiden, speciellt i studion, blivit att bearbeta jobbiga saker med. Ofta när vi snackar mycket är det inte för att allt är bra.

Mycket av inspirationen till deras musik kommer från relationen till varandra. Att prata med Felix och Martin är som att få en djupdykning ner i deras inrotade vänskap. De avslutar varandras meningar och samtalet leder snarare mot en terapi-session än en hederlig intervju. De förklarar att det just nu är första gången som de är isär sedan de lärde känna varandra för sex, sju år sedan i punkbandet RA.
M: Felix har en liten sejour i Berlin. 

Vad gör du där, Felix?
F: Ingen aning. Jag kanske bara är där en vecka till, det beror lite på om jag hittar någonstans att bo – allt är så jävla oklart – men jag kände för att komma iväg från Malmö lite.

Hur känns det att bli ”lämnad” Martin?
M: Vad fan ska man säga där, hur känns det egentligen?
F: Jag har inte varit borta så länge än. 
M: Nej, du kom ju tillbaka till Malmö efter två veckor igen, säger han skrattandes, och fortsätter:
Du har ju också träffat någon ganska så nyligen, då får jag inte lika mycket uppmärksamhet och blir tjurig. 

Olikheterna i deras personligheter är slående. Medan Felix är den tysta, rätt så tillbakadragna, är Martin den som pratar i ett och ber Felix prata högre. Trots det förklarar dem att bråk inte är ett närvarande inslag.
M: Det jag brukar bli sur över är när jag tycker Felix är såsig, när han är långsam i huvudet. Samtidigt vet jag med mig att jag är överkänslig och har taggarna utåt.
F: Vi har aldrig varit så nära på att bråka som under den här sommaren.

Vad hände då?
M: Egentligen var det inget speciellt mer att jag var inne i matchen medan du satt och tänkte på annat. Det är dock våra individuella motsättningar. Vi måste skilja på vårt privata liv och då vi sitter i studion, det är även där han är som mest såsig. Jag är ju helt neurotisk medan du har sjukt mycket mer överseende med mig än vad jag har med dig. 
F: Kanske. 
M: Men jag tror det är bra i kombination, jag behöver tystas ned medan du ibland behöver en spark i huvudet, hårt. 

Höjden i deras relation måste varit när de tillsammans åkte till Uddevalla för att skaffa varsin hund. 
M: Vi var ute på turné med Ra och sitter på en bar och blir skitpackade. Så säger Felix att om jag inte har skaffat mig en hund innan jag fyller år så kommer han ge mig en. Vilket gjorde mig skitstressad – jag ville ju inte bara att han skulle ge mig en. Jag ville bestämma själv vilken hund jag ville ha. Det resulterade i sin tur i att jag direkt den kvällen började mejla massa dogshelters, men av någon anledning tyckte de inte att jag var tillräckligt bra. Det blev till att jag åkte upp till Uddevalla, där Felix blev kär i en av brorsorna.
F: Vi trodde att vi var skitsmarta när vi skaffade två brorsor. Då kan vi sitta i studion hela tiden och så kan de hänga, men redan första dagen märkte vi hur stökiga de var. Det går inte att fokusera på något annat när de är med. 

Frågan många inbitna malmöiter frågar sig, trots de unisona hyllningar, är dock vad som sker med bandet RA. 
M: Det kommer tillbaka, till 100 procent.
F: Det här är bara en välbehövlig paus.
M: Vi måste bara hitta hur vi vill göra det med. Än så länge är det dock rätt så roligt att få distans till något man har varit i så himla länge.