Muna blev av med sitt skivkontrakt eftersom de inte var tillräckligt framgångsrika. Men vad som hade kunnat vara slutet blev istället deras stora genomslag.
Framgången för den amerikanska trion Muna har varit en långsam stegring. Trots att de varit verksamma i tio år är det först nu som de slagit igenom explosionsartat. Bandet som består av Katie Gavin, Josette Maskin och Naomi McPherson träffades 2013 via universitetet och året därefter släppte de sin första EP på Soundcloud. Projektet blev uppmärksammat och ledde till ett skivkontrakt som resulterade i två album, men efter det tog det stopp.
Gruppen drog inte in tillräckligt med pengar, och 2020 stod de plötsligt utan ett skivbolag i ryggen. Något som hade kunnat betyda början på slutet. Men ett år senare hittade de sitt nya hem hos Phoebe Bridgers nystartade bolag Saddest Factory Records, ett samarbete de lovordat för den kreativa frihet som det gett dem. En frihet som ledde till deras självbetitlade tredje album som också gett bandet en världsomspännande publik. Den nya musiken har hyllats för sin emotionella men dansanta pop där det queera perspektivet får ta tydlig plats. Trion befinner sig just nu i deras mest hektiska år någonsin, så Nöjesguiden fick hålla till godo med en mejlintervju.
Ert senaste album fyller snart ett år, hur har den här nya eran varit för er?
Katie: Det har varit ett stort år för oss - antagligen vårt största hittills. Det har varit fyllt av stora och överraskande ögonblick, och turligt nog massor av kärlek mellan oss bandmedlemmar och alla som jobbar i vårt team. Vi inser att inte alla band får den här typen av kapitel, särskilt inte på deras tredje album. Vi är väldigt tacksamma.
Hur var det att göra det senaste albumet under ett nytt skivbolag?
K: Det här var första gången som vi var tvungna att verkligen lita på våra egna instinkter kring vilka låtar som skulle komma med på albumet och när en låt var klar att lämna in. Det var en väldigt stärkande process.
Hur var det att ha Phoebe Bridgers som er nya chef?
Josette: Hon är bäst. Vi känner oss så sedda när vi arbetar med henne. Det har varit en sån gåva att bli signade till hennes skivbolag.
Ni blev av med ert förra skivkontrakt eftersom ni inte “drog in tillräckligt med pengar”. Det måste kännas väldigt tillfredsställande att nu ha ert mest framgångsrika album hittills?
K: HAHAHA. Ja, det känns bra. Förlåt till RCA. Vi ser fram emot att ta igen det hos Saddest Factory och ge oss själva en löneförhöjning.
Trots att ni signat independent har ni nu nått en ännu större publik. Vad är det för egenskap hos musiken som slagit an så hos fansen?
K: Den är pilsk.
Ni har blivit en viktig röst för er queera publik, hur känns det?
K: Det betyder mycket för oss, och det är något vi förhoppningsvis aldrig kommer att ta för givet. Vi är också bara människor som försöker lära oss hur man älskar och hur vi kan ha så meningsfulla liv som möjligt. Det är verkligen speciellt att växa upp tillsammans med de som lyssnar på vår musik.
Er slogan är “Muna är här för den glädjefyllda, queera revolutionen”, vad innebär det för er?
K: Att förändra världen och sig själv är hårt arbete, så för att göra det arbetet mer hållbart måste man överösa det med glädje. Ibland är det mörkt och smutsigt, och vi har många anledningar att känna oss nere. Vi vet inte vad som kommer komma härnäst, varken när det kommer till mänskliga rättigheter eller vår planet. Men vi tror genuint att vi kan få se de systematiska förtrycken, cis-hetero och vitmakt-patriarkatet, falla under vår livstid. För att bygga något nytt i dess ställe måste vi välja glädjen.
Ni turnerar just nu oavbrutet, hur överlever ni det?
J: Vi har alla hobbies och sätt att ta hand om oss själva som hjälper oss att behålla vettet på vägarna. Vi gillar alla att träna och det hjälper oss att hålla rutiner även när det inte känns som att det finns några. Att bara få vara med varandra hjälper också. Vi är alla bästa vänner så att få umgås med varandra gör allt bättre.
Under sommaren spelar ni på en hel del festivaler, vad är ert mest minnesvärda festivalupplevelse?
N: Mestadels så kretsar våra minnen från festivaler kring om maten är god eller inte. Men vi har några fantastiska minnen från spelningarna också, haha. Att spela på Governors ball 2021 när vår singel Silk Chiffon precis hade släppts var galet. Det var 10 000 personer i publiken, det var fantastiskt. Vi har också haft bra upplevelser av att gå på festivaler, vi såg Radiohead och Bon Iver på Coachella för några år sedan och de var fantastiska.
I augusti kommer ni till Sverige, har ni varit här förut?
N: Vi besökte Sverige 2017 när vi turnerade med Harry Styles. Vi gjorde alla turistgrejer – Abbamuseet, Vasamuseet och vi åt god mat. Det var jättetrevligt. Vi ser verkligen fram emot att komma tillbaka, det är något vi sett fram emot länge. Förhoppningsvis får vi också komma tillbaka för en egen konsert.
Har ni påbörjat ny musik?
N: Ärligt talat så har vi inte haft någon tid. Så ny musik får komma längre fram när vi inte har ett så fullspäckat schema. Förhoppningsvis får vi vila en period när det här turnerandet är över. Sen ska vi in i studion igen. Vi älskar att turnera men det ska bli skönt att få återvända till att göra musik tillsammans och spåna fram vad nästa album kan bli.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2023.
