Möt Sveriges nya stjärnproducent

De senaste åren har producenter som verkar på internet tagit mer plats i rampljuset. Från Göteborg kommer en som inte syns så mycket men levererar beats som ingen annan, Izak.

Izak slänger sig ner i soffan i det som kallas katakomberna. Det osar hiphop om honom. Dagen till ära är han iklädd en gul North face-jacka, på ryggen har han en Louis Vuitton-väska och under mössan kryper små locs fram. Han är nyligen hemkommen från staterna och skulle egentligen ha varit kvar i Los Angeles, men tack vare en tandläkartid bar det hem till det kalla och ruggiga Göteborg.
– De drar i mig hela tiden. Det är alltid någon som vill att jag ska komma över för att arbeta med dem, förklarar Izak.

Han sätter sig tillrätta i soffan, virar en av sina locs mellan sina långa fingrar och börjar berätta om det senaste året. Det var i september som allt nådde en helt ny nivå med beatet till YBN Nahmirs superhit Rubbin off the paint. Han förklarar att ingen, inte ens låtens upphovsmakare Nahmir, visste att låten skulle bli så pass stor som den i dag är. När jag påpekar att den i  skrivande stund har över 85 miljoner visningar på Youtube, skruvar han lite lite lätt på sig och ger mig ett leende.
– Det är helt sjuk! Jag la upp beatet i början av juni 2017. Det var många som gav mig bekräftelsen på att det var ett bra beat och så men det var inte riktigt något som hände förrän en liten pojke som dök upp överallt använde det, säger Izak och fortsätter:
– Det hela började som en hobby och next thing you know har man en hit i USA – jag menar Chris Brown har till och med delat videon.

Den 19 åriga killen som sitter framför mig vid namn Izak, eller Hans Isak Adam som han egentligen heter, är född och uppvuxen i Studiegången. Ett bostadsområde i östra Göteborg som boende jämför med ett fängelse enbart för dess utvändiga utseende. Att musik var det som skulle bli hans grej var inte solklart från början.
– Musik har alltid funnits runt omkring mig. Främst afrikansk musik som mina föräldrar alltid har spelat hemma.  

Under en lång period var det friidrotten som var den högsta prion. Men när man presterar på hög nivå tar även kroppen stor skada. Efter år av skador och rehabilitering var det nog.
–  Efter alla skador kände jag att friidrotten inte riktigt var min grej så det var roligt att hitta det i musiken istället, säger Izak och tillägger:
– Jag började lyssna på väldigt mycket musik och ifrågasatte om jag kunde göra beat.

 
Rubbin of the paint med YBN Nahmir. Producerad av Izak. 

Hur skulle du själv beskriva din musik?
– Det är svårt att använda ord för att beskriva den. I början gjorde jag väldigt glada beats. Med tiden och i relation med de personer jag producerat för har jag mixat det glada med annat.

Var får du inspiration ifrån?
– Det är främst från producenter från USA. Den största för mig är Mexiodro. Jag började göra hans typ av beats när jag började prodda. Han lärde mig hur jag skulle få låtarna att “bouncea” på det sättet som jag ville. Inspirationen till melodierna står Pierre Bourne för, producenten bakom Playboy Cartis beats. Jag gillade hur han kan flippa olika saker. Jag har helt enkelt mixat deras idér med mina egna.

Musiker från olika genrers påvisar problem inom branschen. Musik tas hit och dit, och man har aldrig riktigt koll på vart det hamnar. Det samma gäller för producenter, speciellt de som verkar på internet. Izak ser dock inte det som ett problem, utan som något roligt. Nästan lite spännande.
– Det är ändå något väldigt upplyftande med att sitta och lyssna på musik och sedan höra sitt beat i bakgrunden. Det får mig att känna mig anonym men samtidigt känd.

Skulle du vilja förbli anonym?
– Jag vill ha en större image. Det tar in så mycket trafik åt en. Längre fram skulle jag inte bara vilja producera utan göra andra grejer med. Så om jag bygger mig ett namn så öppnar det i sin tur fler dörrar.

Framtiden ser ljus ut för Izak. Trots att han inte såg det hända är det hit han ville hela tiden. Med ett mer och mer etablerat sound börjar han få större kontakt med folk inom industrin.
– Jag är bara 19 år och jag har ju redan mött många av mina favoritartister – det är så jävla sjukt – att man kan komma så pass långt på så kort tid. Jag tror 2018 kommer vara speciellt.