[B]Vad är skillnaden?[/B]
- Skillnaden tror jag ju ändå är en viss form av komposition och medveten stil och - framför allt - att det finns en genomtänkt idé och målmedveten plan för att projektet ska genomföras. Mitt mål är att det ska finnas en nerv och spänning i enskilda bilder och att de tillsammans ska bilda en helhet. Jag har haft med mig kameran de sista tre åren när jag har varit ute och gjort saker - ätit middagar, tränat på gym, besökt klubbar. Det har varit ett mål att det skulle bli lite som en generationsroman i bild, att det här ska vara i bild nu vad Ulf Lundells Jack var på 70-talet eller Keroacs On the road var på 50- och 60-talet, ett projekt som fångar tidsandan och som berättar om designen, modet och konsten i vår tid.
[B]Om utställningen kan man läsa att du har fotat en välbärgad och privilegierad grupp med guldkantad tillvaro, hur är de priviligierade?[/B]
- När man lever i staden lever man ett rikt och aktivt liv, man är mån om hur man klär sig, vad man konsumerar, vart man går ut och vilka man umgås med. Man är till och med mån om hur man fysiskt ser ut. Många tränar oerhört hårt och är mycket noga med att äta nyttigt. Stockholm är till exempel den stad i Sverige där man löper minst risk att dö av kostrelaterade sjukdomar. Myten är ju snarare tvärtom, att vi äter ohälsosamt för att vi är singlar, lever stressade liv och äter snabbmat.
Gemensamt för alla grupper i staden är att man har ett tydligt uttryck. Det är vi som verkligen tänker på vad vi köper och vad vi sätter i oss och det ville jag berätta om.
[B]Vad är intressant hos dem du har plåtat?[/B]
- Det finns någonting intressant, spännande absurt i att gå från en nattklubb där man konsumerar extrema mängder champagne, man konsumerar så mycket att man längre inte kan dricka det utan man måste börja hälla ut alltihop, för att nästa dag vara på ett gym där du då jobbar oerhört medvetet för att skulptera din kropp. Det är egentligen två kontraster, men det är ju samma värld och samma individer.
- Det är viktigt att prata om staden som olika grupper och som en komplex sammanställning av människor. Det är en stark grupp opinionsbildare som kanske inte alltid är så intressanta ur ett intellektuellt perspektiv men de är ju framförallt väldigt intressanta ur ett kommersiellt konsumtionsperspektiv.
[B]Vad tycker du om att ställa ut på Moderna?[/B]
- Jag är väldigt glad, Moderna museet är ju det finaste man kan ställa ut på. Det ger projektet en konstnärlig tyngd, vilket också är spännande för att projektet på sitt sätt är oerhört enkelt. Vad som kan vara nackdelen så klart är att Moderna museet kanske för vissa är en institution som man inte alltid besöker, som känns finkultur, även om museet har blivit mycket mer öppet och lättillgängligt de senaste åren. Om man tittar på MOMA i New York eller ledande museer i London och Paris så har de både en stor publik och är viktig del av samhället. Det finns ett starkt intresse ifrån alla håll - både ifrån näringsliv och privatpersoner att vara en del utav museet och vad museet står för. Så vill jag ockå att det ska vara här. Fortfarande finns det inte i Sverige i något brett och starkt kulturellt intresse från företag, till exempel. Reglerna för sponsring är inte direkt fördelaktiga, vilket gör att få stöder kulturella projekt.
Jens Assur har tidigare jobbat som bildjournalist och bland annat rapporterat från de krigsdrabbade områdena i Jugoslavien, Somalia och Rwanda. Utställningen This is my time, this is my life visas på Moderna museet 1 september - 8 oktober.Stad:
Kategori:
