Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner bygger på refuserade verk och ratade skisser som Marcus Lindeen har grävt fram ur mästerregissören Ingmar Bergmans arbetsarkiv (en ”porrfilm”, en kannibalpjäs, ett operalibretto, några scener i en livmoder …). Det väl bara en tidsfråga, tänker jag, innan någon annan gräver i mästerregissören Lindeens arkiv över egna orealiserbarheter och misslyckanden och gör konst av dem. Om det nu finns några sådana, vill säga. Hittills har vi ju bara sett lyckat realiserade visioner från honom, som Ångrarna och Djur som dör. Jag känner mig tvungen att fråga.
Marcus Lindeen, har du också ett arkiv för orealiserbara drömmar och visioner?
– Ja, absolut. Och det växer hela tiden. För varje pjäs finns det minst fyra andra pjäser som inte blir gjorda. Förra året fick jag skrota två pjäsprojekt. Det ena skulle ha hetat Hjältinnan och handlat om en fembarnsmamma som blev inblandad i ett postrån. Bergman hade ett eget rum för sitt arkiv med en mässingsskylt på dörren där det stod ”Arkiv”. Jag kör fyra rullvagnar med hängmappar indelade i olika rubriker: ”Ön”, ”Drömmen om evigt liv” och ”Hemliga dubbelliv”.
Kan man bli en mästare utan att också ha några misslyckade idéer bakom sig?
– Nej, jag tror faktiskt inte det. Och efter att ha rotat i Bergmans arkiv i ett års tid inser jag att även en mästare måste få göra missar och pröva sig fram. Det har varit befriande att se hur modig han var i sin process. Helt vild och grov. Och vågade skriva dåligt. Ibland skrev han bara ”pennan går och pennan går” på ett papper tills det till slut kom någonting. Vissa historier återkom under flera år innan de till slut blev till något eller havererade helt. En sådan var berättelsen om en galen regissör som försvinner och lämnar ofärdiga filmer efter sig. Vilket känns smått ironiskt med tanke på att jag, nu när han är borta, försöker förstå hur pusselbitarna i hans arkiv hänger ihop.
1. Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner
Stadsteatern, till och med den 21 juni
När jag skriver det här har Marcus Lindeens pjäs inte haft premiär än, men när du läser det spelas den förhoppningsvis för fullt. Så det lär vara en högst realiserbar dröm för dig att gå och se den.
2. Ett drömspel
Stadsteatern, till och med den 17 juni
Apropå drömmar. Mattias Andersson har skrivit samtida, dokumentära historier i August Strindbergs ”mest älskade drama, min största smärtas barn”, och regisserat fram både bittert, ljuvt och bitterljuvt ur en stor och inspirerad ensemble där favoritlistan blir lång: Gunilla Röör, Ann Petrén, Michael Jonsson, Josefin Ljungman, Björn Bengtsson, Åke Lundqvist, Sven Ahlström …
3. Skogen flyttar Weld till skogen
Skogen, Weld, den 19–20 juni
Kulturen möter naturen! Skogen är ett nytt sceniskt konstprojekt med bas i Göteborg, sprunget ur numera nedlagda Aktör & Vänner. En plattform för scenkonst skapad genom fristående samarbeten med konstnärer och curatorer, som i sommar kommer till stan för att gästa performancescenen Weld. Eller snarare förflytta performancescenen Weld ut i skogen. Det är bara att sätta dig i den gemensamma bussen och åka med.
4. Vävarna
Teater Tillsammans, Teater Tribunalen, den 8–16 juni
Är det nutid eller 1800-tal? Det kan man fråga sig ibland, och det gör Teater Tillsammans genom att sätta upp ett arbetarupprorsdrama från 1892. De som gillar tysk dramatik vill denna gång uppmärksamma dig på Nobelpristagaren Gerhart Hauptmann.
5. Parkteatern
Stockholms parker
70-årsjubilaren firar med att gå publik-frieribananas med gamla favoriter plus Hans Alfredsons och Tage Danielssons Fröken Fleggmans mustasch.
