Maria Nyström har lämnat The Naima Train bakom sig. Nu är hon tillbaka under det nya artistnamnet Manx med ett helt nytt sound och tänk.
För några år sedan var det många spelningar runt om i stan för Maria Nyström under namnet The Naima Train. Hennes musik var baserad kring en looppedal och hennes röst som lades i lager under låtarnas uppbyggnad. Några singlar släpptes via indie-pop bolaget Luxury men när det var dags att släppa den enda och första skivan med The Naima Train bestämde sig Maria för att släppa och skapa allting själv. Tillsammans med sin sambo gjorde hon allt från idé till mix och mastering, något hon avråder alla från att göra på sin egen musik. Efter att albumet Afternoon Glow väl kommit ut tog det dock stopp.
— Ett tag så slutade jag helt med musik efter det släppet. Jag blev bara deppig av det. Antagligen kom det från att jag hade en låt med The Naima Train, That’s All For Now, som jag hade blivit så hyllad för. Den skrev jag när jag var 17 år och efteråt jämförde jag allting jag skapade med den låten. Allting skulle bli så bra som den, allting skulle bli som den. Det blev inget flöde överhuvudtaget.
Maria kände att hon inte kunde fortsätta att sträva efter något som redan hänt hela tiden. Beslutet togs på riktigt under hennes sista solo-spelning under artistnamnet på Oceanen. Mitt i den fick hon en uppenbarelse om att ingenting hon spelade kändes autentiskt längre, hon gjorde det bara för andras skull och inte sin egen. Den kvällen gick hon hem och grät och tänkte att det här fungerar inte längre, men strax efter insåg hon att om hon bara börjar om från början kanske det kan lösa sig. I den vevan började hon att skriva nya låtar som hon insåg inte var The Naima Trains musik längre utan något annat.
Under våren kommer de första singlarna under det nya artistnamnet Manx att släppas. I startskottet hittar en den glada, våriga låten Im giving u art som verkligen är en vägvisare för vem Maria nu är som artist. Den har ett elektroniskt fokus med mycket samplingar och en betydligt gladare ton än det hon släppt innan. Looppedalen har hon lämnat bakom sig, nu är alla medel tillåtna.
— Jag började mer produktionsbaserat nu, det är mer om helheten och miljö än låtbyggnad. När jag höll på med loopstation handlade det om att bygga upp låten från skelettet med bara en pedal, det var det som var så coolt att jag hade så små medel och bara min röst och gitarr att jobba med. Men nu jobbar jag med all min kreativitet och använder mig av saker som inspirerat mig. Att använda samplingar gör att det känns lite som en scrapbook vilket jag gillar.
Trots att hon använder sig av fler medel är musiken mer minimalistisk nu tycker Maria. Hon tänker att det kanske har med mognad att göra att hon gillar när det låter mer kryptiskt och suggestivt, samtidigt kan hon inte komma ifrån att skriva pop-låtar. En del i hennes produktionsbaserade uppbyggnad är även att låttexterna kommer till allra sist, det är den biten hon har svårast för berättar hon. De byggs upp utifrån en rytm snarare än sin betydelse, vilket är en stor skillnad från hur hon tänkte innan.
— I och med att musiken var så organisk med ganska enkla medel så var det nog viktigare att texten sade något förut, men nu känner jag att musiken talar mer än texten. Man kan säga ganska mycket med ganska lite. Jag börjar första singeln med att sjunga logic logic logic fuck logic vilket kom från att jag satt i Logic och det bara hängde sig hela tiden. Det var liksom där ifrån det kom, men det kan betyda vad som helst.
Im giving u art släpps via Vårø den 29 mars och den 3 maj landar även låten Cookie dough//key limes. Till hösten har Maria en femspårig EP planerad som hon kallar för en tema-EP då de flesta låtar har något med havet och stranden att göra i sin känsla. Det var även ett och ett halv år sedan hon stod på scen sist, något hon saknat otroligt mycket. Också på den punkten kommer Manx att skilja sig från hennes tidigare artisteri.
— The Naima Train var ganska tungt och blödigt vilket gjorde att jag inte kunde ha klubbspelningar, det blev inte det fokuset som musiken krävde. Musiken och texterna var så sorgliga. Jag bokade Bio Capitol med sittplatser när jag ville ha konserter. Manx är definitivt en klubbuppsättning med mer dansanta låtar. Jag är lite mer frontperson nu än innan och fokuserar på att sjunga och ha ett artistiskt uttryck.
Manx spelar på Studio HPKSM den 5 april.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2019.
