Peg Parnevik vill visa att hon är en seriös liveartist. Under Way Out West spelar hon på Hotell Nöjesguiden.
Peg Parnevik är på språng. Om några timmar lyfter hennes flyg till Madrid, en semester som avslutas med en resa till sitt andra hemland, USA. Hjulen har snurrat på snabbt sedan den musikaliska debuten 2016. Hon har hunnit kamma hem en Grammis i kategorin Årets låt, blivit utsedd till årets nykomling på P3 Guld och streamat över 230 miljoner gånger. Nu är hon redo för nya utmaningar.
Du har ju precis spelat in årets Så mycket bättre, hur känns det?
– Det är verkligen det bästa men också det jobbigaste jag någonsin gjort. När jag åkte därifrån tog det mig två dagar att landa, jag kunde inte prata med någon och kände mig helt konstig. Det kändes som att jag hade levt ett helt annat liv. Allt blev som en feberdröm, typ, är det här ens på riktigt?
Vad var det bästa med hela upplevelsen?
– Att lära känna alla. Jag tänkte att det skulle vara som alla säger, att man blir tighta och kommer varandra nära. Samtidigt var vi där för att jobba, uppträda och alla ville ju göra bra ifrån sig. Men redan efter en dag så kände jag, men gud, det är som att vara på något konstigt vuxenkollo typ? Vi är ju bästisar redan? Det var jag inte beredd på. Det kändes mäktigt att vi kom varandra så nära som vi faktiskt gjorde.
Kommer du sitta bänkad varje lördag när säsongen startar?
– Jag tänker kolla på första avsnittet, inte mer, haha. Man får ju bara ångest. Jag har gråtit i tv innan och det lever kvar på Youtube. Över en miljon visningar när jag fulgråter i en bil. Jag behöver inte se det igen tror jag, haha. Jag har gråtit så mycket på Gotland att det inte finns några tårar kvar. Så det är lugnt för mig, ett avsnitt, sen är “we good”.
Du säger att tårarna rann en del under inspelningen, hur kommer det sig?
– Alla som var där delade med sig av så stora känslomässiga saker, allt från självmord, panikångest, föräldraskap, ätstörningar till kärlek. Det var så mycket hela tiden. Jag kände bara, jävlar. Jag har inte pratat om så här djupa saker med någon. Inte på den här nivån där alla sitter och gråter.
Du spelade nyligen på Lollapalooza i Stockholm, hur var det?
– Det var det sjukaste jag någonsin upplevt när det kommer till att spela live.
När det var en timme kvar tills vi skulle gå på kände jag typ “fuck my life, ska vi verkligen göra det här?”. Då blev jag nervös. Men jag försökte övertala mig själv att inte tänka för mycket. Vi spelade ju tidigt på dagen så jag trodde inte att det skulle komma så många, men jag blev chockad och överraskad, det var helt smockat. Det kändes som att jag var hög efteråt, haha. Tror jag behöver en vecka till för att ens kunna förstå, det var så sjukt.
Hur har ditt artisteri förändrats över tid?
– Under de senaste två åren har jag utvecklats ganska mycket. Nu vill jag att det ska kännas live och på riktigt. Det kanske låter töntigt att säga men jag vill vara en seriös liveartist. Jag vill inte att allt ska handla om tracks, glam och smink. Det ska vara rivigt och rockigt. Många har en bild av vem jag är, att jag inte kan sjunga och gör tuggummipop. Men jag har alltid sagt, kom till en spelning så får ni en annan bild av vem jag är som artist.
“All min ångest, all min lycka, delar jag med mina systrar” lyder en textrad från den senaste låten Penny. Sedan Peg började skriva musik på svenska har lyssnaren fått ta del av ett stort spektrum av känslor, tankar och upplevelser från hennes liv.
Hur kommer det sig att du började skriva på svenska?
– Jag och Isa Tengblad, min producent, satt i studion när vi bestämde oss för att testa. Vi babblade på och efter tre dagar hade vi skrivit färdigt tre låtar. Tidigare när jag har skrivit på engelska har det varit mer kaxigt och mer “in your face”. Men på svenska hade jag något helt annat att säga. Det blev mer sårbart, naket och allt däremellan.
Du har många järn i elden just nu, vad blir nästa grej?
– I augusti ska jag spela på Hotell Nöjesguiden! Nästa stora mål är Way Out West! Det har varit en dröm jag haft i alla år.
Vad är det första du gör när du kommer till Way Out West?
– Gud, jag vill bara se så mycket musik som möjligt. Det är det bästa jag vet. Jag kommer ta ett stort glas vin och sen gå till festivalen. De har bokat så sjukt bra akter så jag vet inte ens om jag kommer hinna med att se allt. Men jag kommer försöka se till att få se alla mina favoriter.
Vad kommer du inte att missa?
– Boygenius och Caroline Polachek vill jag se. Jag såg att Muna kommer också, jag älskar dem! Viagra Boys. Håkan har jag ju aldrig sett, så han hade också varit fett kul att se.
Vill du dela med dig av dina bästa festivalhacks?
– Det första du ska göra är en bra plan, se till att planera in dina topp fem artister som du vill se. Mitt andra hack är att välja rätt outfit. Många går ju all in på festivaler, men jag är verkligen en comfy-girl. Jag vill klä mig snyggt, men bekvämt. Du vill inte gå runt i någon outfit som du behöver dra av dig varje gång du ska till bajamajan, så inga jumpsuits, haha. Tänk cool, girl, chic. Typ jeans, tanktop, loafers, läderjacka och solglasögon. Ta med en powerbank! Det måste jag påminna mig själv om också, mobilen dör ju alltid på festivaler.
Sista hacket är att inte filma så mycket, man kollar ändå aldrig på 20 stycken videos från en spelning i efterhand. Ta några coola bilder och njut i stället.
Vad är drömmen med musiken?
– Jag vill släppa mitt amerikanska album, köra hela USA-grejen och turnera där. Sen vill jag spela i Norge, Danmark, Finland och Storbritannien också. Men slutdestinationen är ändå USA. Jag har ju vuxit upp där så det är hemmaplan för mig. Det vore så jävla fett att stå på Madison Square Garden eller Bonnaroo Festival. Eller att spela på House of Blues i Orlando. Jag och min syster har alltid roadtrippat dit och sett våra favoritband. Då hade jag känt, “I made it!”.
Peg Parnevik spelar på Hotell Nöjesguiden i samband med Way Out West.
