När August Strindbergs Röda rummet först utkom 1879 kritiserades den för sin lösa komposition. När Pär Thörn 131 år senare ger ut sin version av samma verk, Röda rummet (alfabetisk), har kompositionen konceptuellt stramats åt så hårt det går – var och ett av de 29 kapitlen har omarrangerats i alfabetisk ordning.
Thörn har tidigare framfört inledningskapitlet Stockholm ur fågelperspektiv alfabetiskt och för nystartade förlaget Drucksache har han nu omstrukturerat hela den klassiska romen; handlingen bortbruten, texten nermald till repetitiva mantran eller enskilda ord som kan kliva fram: ”Recensent-Akademikern”, ”fäderne-förmaningar”, ”sjöskumsmunstycke”. Språklig virtuositet uppspikad, redogjord.
Det är meditativt att slå upp ett kapitel och läsa ”tryckas, tråd, trädde, träder, trädet, träffa, träffar, Träpatron, Träskåla, Träskåla, Träskåla, Träskålas, tröstar”. Det är att på nytt få upp ögonen för Strindberg och kunna finna precis den version av författaren som man vill hitta i ordsjoken.
I samband med utgivningen samlade Thörn 29 vänner och kollegor på gallerier i Stockholm och Malmö att simultant läsa varsitt kapitel, resultatet är ett kollektivt ljudverk som skulle göra Kenneth Goldsmith stolt när den kakafonin böljar till rytm, det repetitiva och de sista orden som så småningom sliter sig loss men står ensamma utan de andra kapitlens ordning att omge den. Upprepning uppmanas på egen hand.
Per Bergström
