Vad är det i diskrimineringsfrågor som gör att just vita män känner sig hotade? Det är svårt att tala om rasism, sexism och homofobi idag utan att en vit man hävdar att man är lättkränkt eller att det riktiga förtrycket är det som drabbar män. Alla bevis och all forskning i världen spelar ingen roll när det manliga egot är hotat. Ska något förbättras måste alla Vita Kränkta Män sluta gnälla och börja lyssna.
Det är svårt att hantera det manliga egot ibland. Jag brukar själv känna hur det sticker till lite när en kvinnlig vän fått nog av sexism eller råkat illa ut på grund av någon man och desperat slänger ur sig något generaliserande om män. Ibland tänker jag ”Hen känner mig, hen vet att jag inte är en idiot, varför säger hen så om alla män?” Det är svårt att ständigt vara rationell och lugn, vi är trots allt bara människor. Men vi måste ta ett steg tillbaka och se vår roll i det hela. Även vi män som inte slår är en del av det som upprätthåller strukturerna som förtrycker kvinnor. Strukturer som ger oerhörda konsekvenser.
Varje dag anmäls 46 fall av sexualbrott mot kvinnor. Hälften handlar om våldtäkt eller försök till våldtäkt och en stor majoritet sker inomhus av en person som kvinnan har en relation med. Att belysa och bekämpa detta får vissa män att se rött, då de menar att debatten är snedvriden eller enögd. Men varför är detta en debatt för dem överhuvudtaget? Ska vi strunta i att stoppa våldet mot kvinnor för att även män råkar illa ut? Dessutom blundar man kraftigt för de faktorer som gör detta våld unikt jämfört med det som drabbar män.
Män anses som mer värda än kvinnor i detta samhälle. De får företräde till jobb, tjänar mer än vad kvinnor gör för samma arbete och sitter på majoriteten av maktpositionerna. Kvinnor däremot objektifieras, utsätts för omöjliga skönhetsideal, utför en majoritet av det obetalda arbetet och i yrken där kvinnorna är i majoritet är villkoren och lönerna sämre. Ändå hävdar vissa anti-feminister och mansrättsaktivister att det är männen som är de riktiga offren.
Anledningen till att de känner så är att deras position i samhället ifrågasätts. I fall forskning visar att människor med utländska namn inte får komma på arbetsintervju, hur vet du då att du gjort dig förtjänt av det jobb du har? Om samhällsstrukturen är byggd för att diskriminera kvinnor i lönefrågan, hur vet du som man att du har rätt till din lön som är högre?
Ibland lockas jag av den enkla lösningen. Bland de som blundar för strukturerna finns det inget ifrågasättande, där finns bara ryggdunkande. Det lockar mig enormt ibland och det skäms jag för. Jag förstår vad det är som lockar alla dessa Vita Kränkta Män till mansrättsrörelsen, vad som får dem att skygga så fort man nämner feminism eller genus. Jag förstår dem, men jag accepterar dem inte. Att som de gör förneka strukturerna som förtrycker andra är att acceptera mäns våld mot kvinnor som något naturligt. Det är något jag vägrar att stå för. Kan de Vita Kränkta Männen säga detsamma?
Kawa Zolfagary är skribent och en av personerna bakom Alliansfritt Sverige.
