I en färsk dokumentär på SVT Play beger sig skådespelaren ut på vägarna för att göra ett försök.
Du känner kanske igen honom från Cirkeln och Tjockare än vatten – Charlie Petersson är skådespelaren som är aktuell med sin dokumentär Street Tunes på SVT Play. En helt egenproducerad tv-timme som han ensam fört från ax till limpa.
Går det att försörja sig som gatumusikant? Det är frågeställningen som startar dokumentären. Med en budget på 10 000 kronor som han skrapat ihop under sju kvällar som trubadur ämnar Charlie undersöka vilka dessa gatuartister är. I en wallraffande stil beger sig han ut och spelar gitarr på Europas gator med enbart en Iphone som kamera. På vägen stöter han på färgstarka individer från olika bakgrunder.
Hur kom du på idén?
– Jag hade den i många år men visste aldrig om den skulle hålla i praktiken. Vi hade ett break när jag gjorde tredje säsongen av Tjockare än vatten sommaren 2019. Jag övervägde att hänga runt i Stockholm en månad, men till slut bestämde jag mig för att bara köra. Magkänslan sa att det här var sista chansen. Då hade jag ju såklart ingen aning om att Covid skulle komma. Det var någonting som fick mig att bara säga fuck it, jag gör det, säger Charlie.
– Hela konceptet var självfinansierat och jag hade bara tänkt lägga upp det på Youtube när allt var klart. När jag kom tillbaka från resan så började inspelningen av Tjockare än vatten igen så allt material hamnade på hyllan. Jag kollade inte på det förrän mars 2020 när pandemin slog till rejält, då började jag klippa.
Hur kändes det att kolla tillbaka på allting efter så lång tid?
– Det var så skönt när jag märkte att den röda tråden fanns där från första början. Allt föll i en naturlig dramaturgisk ordning.
Vilken form Street Tunes skulle ta var dock inte helt självklart.
– I början gjorde jag det hela som en TV-serie. En stad per avsnitt, 15 minuter vardera. När allt var färdigklippt i december kopplade jag in ett produktionsbolag. De tyckte att idén höll och vi gjorde en säljrunda hos alla kanaler och vi fick bland annat napp hos SVT.
För att den skulle kunna sändas på linjär tv behövde dock SVT att Charlie klippte ner sin två timmar och femtio minuter långa version till knappa timmen.
– Jag satt ute på Ljusterö hos min farfar hela sommaren och slet håret. Till slut fick jag ner filmen till 58 minuter och 34 sekunder. En sekund innan smärtgränsen. Jag tycker faktiskt att den flyter mycket bättre nu. Det är action från början till slut, man blir aldrig uttråkad.
I mångt och mycket är Street Tunes precis som Charlies gatuartisteri en enmansshow, men för att lyfta kvalitén från amatörfilmad Iphone-video ringde han några kontakter.
– Jag trodde faktiskt inte att det skulle hålla som någonting annat än en serie i kortform. Men koloristen och ljudteknikerna lyfte det hela. De gjorde mig en tjänst för jag hade ju ingen cash att ge. Det jag kunde erbjuda var procent på inkomsterna worldwide. Så nu har de fått betalt efter den första försäljningen här i Sverige. Nästa vecka ska vi börja kränga vidare till resten av Europa.
Charlie var med och producerade Ellen Helinders dokumentär Min lilla storebror som blev såld till flera länder.
– Det är najs att man kan hitta ett sätt hålla sina produktioner indie men ändå ta dem hela vägen till internationell distribution. Jag avskyr allting perfekt med pretention. Jag hatar glamrock och gimmicks men älskar minimalism. Desto längre åren går fattar jag mer och mer att allt bara handlar om en jävligt bra story. Det är så lätt att fastna i småskit, typ specialeffekter, eller hur bilden ska se ut. I slutändan glömmer man nästan bort vad som är viktigt. Om inte handlingen sitter så spelar det ingen roll hur sminkad filmen är.
Vad mer har du på gång?
– Vi håller faktiskt på att utveckla Street Tunes till en TV-serie. Jag hoppas att jag får vara creative lead, men det är ingenting jag räknar med. Jag tror bara att det är ett otroligt bra, inspirerande och kommersiellt gångbart projekt. Något som kan rulla i många säsonger.
Som skådespelare då?
– Nu har jag ganska mycket på gång efter en tuff pandemi. Jag ska göra min första huvudroll i en långfilm i Drama Kings. Det är jag, Wilma Lidén och legenden Sten Ljunggren. Det är bröderna Adi och Mak Omanovic som regisserar. Tidigare har de klippt Suedi och Adi nominerades till en Guldbagge när han klippte Spring Uje spring. Jag gjorde också min första internationella Hollywoodfilm i höstas, men jag får inte berätta så mycket om det.
Jag måste ju trycka lite mer! Är det en indiefilm eller studio? Är den bara amerikansk eller samproduktion?
– Det är en studiofilm med stor budget. Det är USA, England och de största exporterna från Sverige. Jag vill verkligen säga mer men jag kan inte. Det kommer att avslöjas snart.
Street Tunes ligger på SVT Play.
