Joy M'batha har velat skådespela i hela sitt liv. I kritikersuccén Tunna blå linjen går drömmen i uppfyllelse.
Tunna blå linjen är tillsammans med Kenodragningen det bästa som går att se i svensk tv just nu. Polisserien beundras inte bara av kritikerna, utan även av Joy M'batha, som förutom att ha skrivit en av låtarna till soundtracket gör skådespelardebut i andra avsnittet.
– Nu har jag bara sett två avsnitt, men jag tycker den är riktigt bra hittills. Jag brukar inte vara ett stort fan av svenska filmer eller serier överlag, men den här hittade hem och känns väldigt fin men samtidigt mörk och äkta. Det är jävligt kul att se något med sin egen dialekt, säger hon.
Vad är det som gör att du gillar den?
– Den utspelar sig i Malmö. Det är där jag kommer från och mycket som händer i den påminner om min egen uppväxt. När jag fick förfrågan om att göra en låt till serien frågade jag vad det var för scen låten skulle vara med i och vad serien handlar om. När jag fick mer information blev jag helt såld. Jag kände att ”Det här är ju mitt liv!”. Då sa jag ”Jag vet att ni säkert har spikat alla roller, men om det finns någon jag kan få audition till vill jag jättegärna det”. Så gjorde jag det och fick den.
Jag tyckte att det såg ut som du visste vad du höll på med. Vad tyckte du om att skådespela?
– Jag älskade det. Jag har velat bli skådis sedan jag var liten, men jag råkade bli musiker istället. Jag har gått på jättemånga auditions och vill framåt i skådespeleriet. Men det stannade upp lite när jag fick min läpp avbiten av en hund och hamnade på sjukhus. Det tog nästan ett år innan det läkte helt och jag kunde ge mig ut igen. Det känns skitkul. Producenterna älskar mig och jag har fått höra från en fågel att om det blir en säsong två skulle de vilja skriva in mig mer i manuset, vilket känns jättekul.
I nyss nämnda scen spelar Joy en tjej som skäller ut en polis utanför en nattklubb. Låten hon har skrivit till serien heter En sekund och ges ut den 29 januari.
Som jag skrev till dig tyckte jag nästan att det var lite Bond-låtskänsla över den.
– Jag har inte sett tillräckligt många Bondfilmer för att veta det. Jag frågade min kille om det och bara ”Det är väl en komplimang?”.
Ja, det är det.
– Jag tänker att Bondlåtar är storslagna och mäktiga. Och det håller jag ju med om. Jag gjorde låten för typ ett år sedan. Och det har tagit mig ett helt år att lyssna på den utan att börja gråta. Den är mäktig och sorglig.
Innebär det här att du har mer ny musik på gång?
– Ja. Jag och Irya Gmeyner, som har producerat låten och gjort musiken till hela serien, jobbar på mitt första album. Det är riktigt spännande. Men det går saktare än jag hade hoppats på grund av corona och att jag bor i Köpenhamn och hon är i Lund och Stockholm.
Det är svårt att säga när det kan ges ut eller?
– Ja, planen var egentligen att få ut det i somras. Men på grund av att vi inte kunnat ses speciellt mycket tror jag snarare att det blir hösten eller nästa vår.
Hur är livet i Köpenhamn?
– Jag älskar det. Jag har ju varit här mycket eftersom jag är från Malmö. Nu är det stängt och har varit väldigt locked down. Så det finns inte så mycket att göra. Jag är i min målarstudio, kollar på film, dricker vin och spelar spel.
Hur kommer det sig att du flyttade dit?
– Jag var trött på Stockholm och ville därifrån. Sedan träffade jag mitt livs kärlek, som är dansk. Jag hade redan tänkt flytta dit. Men det här gjorde det mycket enklare.
Hur träffades ni?
– På en technoklubb klockan sex på morgonen.
Var annars?
– Haha, ja precis. Jag hade spelat på Malmöfestivalen. När klockan var tre och allt stängde tog jag tåget över.
Vad har du för andra planer för 2021?
– Det går ju inte riktigt att göra några planer. Men spela in mitt album och se till att jag har min hälsa och mitt välmående med mig. Och måla mycket.
