Albumaktuella Jättedam samlar sju bandmedlemmars åsikter till en i sitt sound. På sitt nya album Eftersom Ingen Frågade känner de att de lyckats bättre än någonsin med just det.
Vännerna från Flen bildade först sitt band Jättedam i Stockholm. Den 6 september 2013 klockan 23:53 i en källare i Alvik för att vara exakt, eller det är i alla fall då den första inspelningen av medlemmarna Jonathan Källstedt och Christoffer Norén gjordes. Efter det lades successivt de andra fem bandmedlemmarna till, med enbart en som inte kommer från hemkommunen Flen. Genom oräkneliga timmar jam och improvisation har de nu kommit med sin uppföljare till deras första album Om Någon Frågar Så Har Vi Aldrig Existerat.
När vi ses för vår intervju fyller de fem bandmedlemmarna som kunnat vara på plats luften med konstant samtal. De fyller i, diskuterar, vänder och vrider på hur det varit att komma fram till situationen de nu befinner sig i där albumsläppet bara är några dagar bort. När jag frågar hur deras gruppdynamik ser ut både på inspelning och live är de ändå relativt samstämmiga.
— Det är verkligen som att spela Tetris att få med vad alla vill ha och få det att låta bra till slut, säger sångaren och gitarristen Emil Nilsson.
— Jag skriver alla texter och kommer rätt ofta med en text och någon slags grund för en låt. Sen jammar vi fram väldigt mycket av vad vi gör. Grejen är också att vi är ett band som är väldigt i stunden. Men, tidigare var musiken väldigt sällan skriven, men nu är den det mer än någonsin tror jag, fortsätter Jonathan som är gitarrist och ledsångare.
Att de är ett band som skapar i stunden gäller även för deras liveframträdanden berättar de. Ingen spelning är den andra lik, vilket är något de tycker är ett måste för att känna att det varit lyckat. Basisten Christoffer berättar att han känner ett helt annat fokus på musiken när de börjar jamma live utan att riktigt veta vart de är påväg någonstans. Då måste man fokusera lite extra för att det hela inte ska bli skit. Sångaren och trumpetspelaren Johanna Björnler håller helt med och berättar att det även känns som att det kan bli skit när de spelar sina låtar alldeles för bra. När det blir för mekaniskt och stelt och man bara river av en låt utan att få utlopp för känslor, men även när de kommit ut på så djupt vatten i jammandet att låten helt enkelt gått sönder.
— Vi behöver en balans mellan att åka ut på djupt vatten och inte när vi spelar live. Det ska vara lite farligt, förtydligar bandets ytterligare sångare och trumpetspelare Madeleine Jonsson om deras uppträdanden.
— Vi har en väldigt god kontakt med varandra i alla fall, så vi hittar oftast tillbaka från våra utsvävningar, lägger Jonathan till.
Eftersom att det är så många röster som ska samsas blir det ändå lite svårt när det kommer till att faktiskt spela in musiken de gör. De ser ju sig själva som främst ett liveband, och vid inspelningen av deras förra skiva brast det lite när en åttonde person skulle komma in och mixa resultatet. Därför har de valt att göra allt ifrån grunden den här gången, vilket lett till att de nu mer än någonsin låter som de verkligen vill. För inspelningen åkte de tillbaka till Flen, använde sig av enbart två mikrofoner och hjälpen av deras vän Sebastian Petrini Månsson och tog sin tid att bearbeta allting. Tillsammans har Emil och Jonathan lärt sig mixerprogram från grunden, haft ett konstant utbyte av åsikter om ändringar i bandets gemensamma chatt, vilket tillslut ledde till att alla kände sig nöjda. Resultatet är en skiva som andas lite punk, pop, folk och progg i en salig blandning. Då arbetet med Eftersom Ingen Frågade varit så utdraget har de redan hunnit spela alla låtarna live förutom en, som verkligen visar på hur det kan gå när man försöker få sju personers önskningar att förverkligas.
— Den enda vi inte spelat är Voodoostavar, det är inte riktigt en livelåt. Mattias ville ha ett trumsolo, så den låten är tolv minuters jam på trummor med lite pålägg. Det är den låten som sticker ut mest på skivan, säger Emil.
Jättedam spelar på Studio HPKSM den 11 januari.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 12, 2018.
