Frasse Levinsson drömmer om att bli inspirerad lika lätt som Margaux Dietz.
Att skriva är det enda jag någonsin har kunnat. Jag har varit dålig på att vara människa. Jag har varit dålig på att vara pojkvän. Jag har varit dålig på att vara vän. Jag har varit dåligt på att vara son. Men att skriva, det har jag åtminstone varit någorlunda bra på. Trots det har jag aldrig lyckats skriva någonting utanför mitt dagjobb här på Nöjesguiden. Ingen bok. Ingen novell. No nothing.
Jag skulle verkligen vilja vilja skriva en bok. Men det har jag hittills inte velat. Jag skulle verkligen vilja att min enda talang här i livet kom till användning. Men det har den hittills inte gjort. Därför är det inte utan viss irritation jag läser pressmeddelandet för Margaux Dietz debutbok Your best life:
”Ber du hennes följare beskriva henne med ett ord säger de ”glad”, en beskrivning som sådde fröet till hennes debutbok som släpps den 30 september.”
Jag önskar att jag var mer som Margaux Dietz. I så fall hade pressmeddelandet till min debutbok kunnat se ut på något av följande vis.
”När jag köpte en cola på Seven Eleven frågade kassörskan om jag ville ha kvittot, en fråga som sådde fröet till min debutbok”
”När jag klev av tåget ropade lokföraren ut i högtalarna att vi skulle se upp för avståndet mellan tåg och plattform, en uppmaning som sådde fröet till min debutbok”
”När jag var hos frisören visade hon upp min nacke med hjälp av en spegel och frågade om jag tyckte att det såg bra ut, en fråga som sådde fröet till min debutbok”
”När jag köpte en skjorta på Carlings frågade försäljaren om jag skulle på fest i kväll, en fråga som sådde fröet till min debutbok”
”När jag skulle betala bad expediten mig att slå in min kod och trycka på grön knapp, en uppmaning som sådde fröet till min debutbok”
”När jag frågade min dejt om hon ville ha mer mat sa hon att hon var mätt, ett utlåtande som sådde fröet till min debutbok”
Om jag ändå vore mer som Margaux Dietz.
