Går man förbi Wonk på Adelsgatan ser man stora planscher på vältränade, hunkiga killar med en knapp tråd på kroppen. På klubbens hemsida står det att det är en ”mixed gayklubb”. Hur inbjudande de här planscherna är för den kvinnliga hbtql-publiken vet jag inte.
Jag tror bara att det är ett typiskt exempel på att kvinnor, som i alla andra kretsar, även här är osynliggjorda. Jag har problem med gayklubbar, ska jag erkänna. Man kan inte bortse från vad gayklubbar har gett tusentals människor genom åren och vad de har betytt. Men man kan inte heller bortse från de problem som faktiskt finns. Gayställen är ofta generaliserande och sätter en stämpel för världen vad av gay är; de exotifierar och skapar fördomar. Och den stämpeln känner långt ifrån alla igen sig i.
Ett långt draget exempel: Ensam hbtql från byhålan kommer till stan för att hitta sin egen sort och känna sig hemma, känner sig redan ensam och konstig som det är, kommer till diverse gayklubb – hit ska jag gå om jag är hbtql, här är vi en familj! – men om denne fortfarande känner sig totalt utanför, har denne då misslyckats som både ”vanlig” och ”ovanlig”? Det blir inte den där fristaden för alla som det är tänkt från början, det blir kanske inte så tryggt för alla som det är tänkt att vara.
För mig känns det så främmande att man har en klubb för en specifik sexuell läggning. En uppdelning utifrån vilken sexuell läggning man har. Jag drar det långt igen: Förr i tiden hade vi flick- och pojkskolor, skulle vi idag ha klasser för olika sexuella läggningar? Ännu mer främmande är att det med tiden har blivit ett koncept med gayklubb – hur kul det än är. Ett koncept med en sexuell läggning som grund och namn, är det inte lite att dra alla över en kam?
Gayklubbar – trots sina bästa intentioner – fungerar de inte bara som ett väntrum på att världen utanför ska rätta till sig av sig själv? Kan man dra det så långt att gayklubb skjuter upp en integrationsfight som samhället förr eller senare ändå måste ta?
När en av Sveriges första gayklubbar startades 1971 var ambitionen att gayklubbar överhuvudtaget inte skulle behövas om 20–30 år
1
Sommarfesten
Inkonst, Bergsgatan 29, den 4 juni, nojesguiden.se/axe
Nöjesguidens årliga sommarfest blir i år större än någonsin. Vi fyller hela Inkonst och teatern med bland annat All Out Dubstep, TheSteppas, Sonja Moonear, Jesaja och DJ Edgar. Missa inte.
2
BPM – Beats per Malmö
Slagthuset, Jörgen Kocksgatan 7, den 11 juni
Malmös klubbhistoria. Från början till idag. En historisk natt med fyra dansgolv.
3
Gårdsfesten
Klaffbron, Nordenskiöldsgatan 19, den 2 juli
Palle Tenfalk och Sweet Fred bjuder in till Gårdsfest på ett nyrenoverat Klaffbron. Funkade det inte med vuxenklubben, funkar det kanske bättre nu.
4
Urtakt
När du minst anar det, kolla Facebook
Både under dagar och nätter, inomhus och utomhus och alltid lika kul.
5
Moriska Paviljongens öppningsfest
Norra Parkgatan 2, den 16 juni
Folkets parks nya, pulserande och mångkulturella kulturcentrum öppnar. I skrivande stund är inget bestämt, men de kommer nog inte att spara på krutet.
