Tanken på att beställa restaurangmat hem till dörren och en potentiell framtid utan kök i hemmet skrämmer Sofia Rönnkvist.
Så länge jag kan minnas har jag älskat att laga mat och att baka. När jag var yngre var jag besatt av att bläddra i min uppsättning av kokböcker som enbart handlade om cupcakes, och mina föräldrar var mer än bekväma med att låta mig sköta middagsplanerna. Delvis tror jag att intresset kommer ifrån hur mina föräldrar lagar mat. Varje dag och från grunden, vilket jag vet inte är fallet för alla. En vän berättade till exempel nyligen om hur middagar i hans barndom bestod av att enbart äta kvällsmackor, och efter lite googlingar insåg jag att det verkar vara ett vanligt fenomen att äta mackor som sista mål för dagen.
För mig kändes det helt fel. I min värld så måste man laga mat när man är hungrig, inte bara ta en macka. Visst har jag också slängt i mig en påse popcorn en lat kväll då och då, men de få gångerna kan jag räkna på mina fingrar. Det är inpräntat i mig att man lagar mat varje kväll, varje dag och att mackor är till för utflykter. Inställningen har följt med mig upp i vuxen ålder och än idag lagar jag ständigt mat varje kväll. Något annat finns inte riktigt för mig.
Samtidigt hör jag flera av mina vänner som tycker att det är slöseri med tid, ork och energi. De kan laga ett storkok på en söndag och sedan äta den maten tills det blir söndag igen. När jag provat att göra så för att också spara tid har det nästan krupit i kroppen på mig. För mig är stunden jag lagar mat om kvällarna tid väl spenderad, vare sig jag är ensam eller inte.
När jag bodde själv i en etta med oförskämt bra kök kunde jag stå i flera timmar en tisdagkväll för att laga ett, eller ibland två mål mat. Det gjorde aldrig mig något, och ärligt talat så reflekterade jag aldrig riktigt över att andra inte betedde sig som jag. Visst var det fullt normalt att ställa sig och laga tidskrävande tacos ensam en torsdag? Eller att långsamt och kärleksfullt se en risotto kokas till perfektion en måndag?
Vad jag sakta insåg var att nej, det var det inte. Det är det inte. Få, om ens någon, av mina vänner och bekanta tycker om att laga mat till bara sig själva. Jag har fått höra att de vill att det ska vara så snabbt och effektivt som möjligt, och gärna inte kräva att man ska handla mat varje dag. Men så där höll jag på väldigt länge. Jag hade heller ingen plan för vad jag skulle äta varje dag, utan gick gärna till mataffären efter jag pluggat färdigt för att drälla i minst en halvtimme. Jag kollade efter nya produkter som jag kanske missat, vilka grönsaker som var i säsong och därmed på extrapris, scrollade i telefonen efter nya recept att testa. Tiden jag lade varje dag på att bestämma maträtt, handla, laga mat för att sedan äta på högst tio minuter var faktiskt helt otrolig.
På senare tid har jag blivit bättre på det här med att inte viga all min tid åt matlagning. Jag veckohandlar, bestämmer maträtter som gärna får ta lång tid att laga bara jag har ingredienserna redo hemma och jag har jämt och ständigt matlådor från gårdagens middag. Numera lagas det middag för och av två hemma i mitt hushåll, och en stor anledning till att jag blivit bättre på att inte lägga flera timmar åt middagen varje dag är min sambo. Hans påpekande av hur mycket tid vi lade på att handla och laga mat varje dag kom som en riktig väckarklocka. Gör inte folk såhär i allmänhet?
Såklart gör de inte det. Trenden att beställa mat hem till dörren från restauranger eller att köpa välproducerade färdigrätter ökar i rasande fart. I framtiden förväntas vi leva på så mycket mindre ytor att ett rum endast avsett för matlagning kommer att fasas ut. Kanske kommer vi i stadsmiljöer att få våra middagar levererade från storkök med drönare?
Vem vet, men jag måste erkänna att tanken skrämmer mig. I sådana fall kommer jag att behöva förändra hela sättet jag tänker på främst middagar, att den inte kommer att stå på bordet om inte jag eller någon annan har ställt sig för att laga den precis innan. Men tills det inträffar kommer jag att fortsätta stå framför spisen i tid och otid, och njuta av det.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2019.
