Regissören Astrid Menasanch Tobieson berättar om den ständigt ökade aktualiteten för hennes uppsättning om flyktingkrisen.
Nattpassage sattes för första gången upp år 2016 i Stockholm, men nu har den tagit sig runt om i Europa. Nästa år spelas den till och med över andra sidan Atlanten under New York Fringe Festival, så det råder ingen tvekan om att regissören Astrid Menasanch Tobieson har kommit åt en närv som klämmer världen över med sin föreställning om flyktingkrisen i världen. 19-20 oktober spelas den upp på Folkteatern i Göteborg, så vi tog tillfället i akt och frågade Astrid om Nattpassage och dess budskap.
Hej Astrid! Vad handlar Nattpassage om?
— Nattpassage är baserad på en verklig händelse från när jag reste i Europa för några år sedan. Vi skulle ta oss från Tessaloniki, korsa hela Makedonien i ett nattåg och komma fram i Belgrad. När det började skymma åkte vi plötsligt förbi hela grupper med människor som stod på öppna fält och väntade på något. Plötsligt började de springa mot tåget. Nattpassage springer ur vad som hände den natten, människorna på flykt, kupén, konduktörens roll, och så småningom polisens. Den natten var som en sammanfattning av vad som sedan skulle hända i Europa.
Du säger att aktualiteten för föreställningen bara breddas, vad har du fått för reaktioner?
— Vi har ju spelat på en rad festivaler nu, bl.a. i Spanien och Nederländerna. Reaktionerna från publiken är förvånansvärt lika. Folk känner att det här är deras berättelse. Jag har hittills tänkt på det som en europeisk berättelse om vilket samhälle vi skapar när vi offrar medmänskligheten och empatin till förmån för rädsla och misstänksamhet. Det borde ju vara ett solklart nedköp men ändå väljer folk efter folk in högerextrema partier i parlamentet. Och nu senast, när vi blev antagna till New York Fringe festival, så var motiveringen från deras jury densamma: för hög konstnärlig kvalité och ett brännande aktuellt ämne för vårt land. Så Nattpassage verkar tyvärr vara lika aktuell över Atlanten.
Hur känns det att få visa upp Nattpassage på New York Fringe Festival nästa år?
— Det ska bli så spännande! Det ska bli fint att möta en publik där. Vi spelar Nattpassage på tre olika språk: svenska, spanska och engelska. Och eftersom jag vet att latinoscenen i New York är både kreativ och nysprakande så ser jag också fram emot att komma in som en del av det. Även om vi kommer som gästspel. Sen är det ju en lyx att få åka med en produktion som vi alla är stolta över och där teamet som skapat den här föreställningen är en bunt guldklimpar. Dessutom börjar vi bli vana att resa: vi vet liksom vet som blir sur om den inte äter, vem behöver egentid och vem kommer alltid hem sent på natten.
Vad vill du förmedla till människorna som ser föreställningen?
— I rapporteringen med flyktingkrisen så gick allt mycket snabbt. Det var många bilder, mycket information och stora beslut som fattades i en handvändning. Det var för mycket att smälta. Teaterns storhet ligger ju bland annat i att publiken får stanna lite längre i ögonblicken. Plötsligt kanske en kan relatera till en person som springer för sitt liv istället för att klippa över till vädret eller sporten i nästa sekund.
Hur ser du på konstens och teaterns roll i den politiska samhällsdebatten?
— Jag letar efter tysta berättelser. Med det menar jag berättelser som jag tycker finns men fattas i vårt samtida berättande. Eller som behöver mer plats. Berättelser har i alla tider existerat för att samla människor kring en gemensam historia, folk som samlas kring dessa historier bildar små samhällen. Så tänk dig berättelsens kraft! På så sätt tror jag att teatern bär på en politik i sig. Min teater brukar kallas för politisk, jag har funderat mycket på den benämningen… Kanske är det för att jag är intresserad av det tysta.
Nattpassage spelas på Folkteatern i Göteborg den 19-20 oktober.
