Kristina från Duvemåla spelas återigen på Cirkus i Stockholm, 20 år efter förra succén. Helen Sjöholm, Anders Ekborg och Peter Jöback är utbytta mot Maria Ylipää, Robert Noack och Oskar Nilsson. Det är fyra timmar njutning, om du gillar musikal och kan acceptera Kristinas finska brytning. Men Jenny Nordlander funderar över om premisserna för själva historien håller.
Den egentligt drivande konflikten i Kristina från Duvemåla är det här med sex och att det kan leda till barn. Musikalen, baserad på Vilhelm Mobergs Utvandrarna, börjar när Kristina och Karl Oskar äntligen får lov att gifta sig efter flera år som par i avhållsamhet. I låten Min lust till dig sjunger de om hur de äntligen kommer få ha samlag. Och när det väl har startat så blir Kristina gravid hela tiden. På fyra år, mellan 1844 och 1848, föder hon tre barn. Kristina sjunger ett förslag när Karl Oskar en dag närmar sig: “Vänta lite, hör på mig. Om vi lät bli, vore vi inte fler."
“Du vill att vi ska säga nej, till kärleksglädjen alla våra dagar. Släpper jag dig nu så förnekar jag mig, min kropp min själ, min lust till dig”, sjunger Karl Oskar tillbaka och Kristina ger efter. Läst såhär i text är det ju fruktansvärt obehagligt, men i musikalen framstår det som mycket romantiskt.
Kristina blir gravid igen. Såklart. Till det nya barnets dop har hon gömt undan lite korn och lite socker som familjen ska få lyxa på. Den äldsta dotter Anna äter upp hela gröten i smyg och dör när den sväller i magen. Dödsfallet får Kristina och Karl-Oskar att ta steget – att åka till USA.
På båten är Kristina gravid igen. När hon kommer fram föds barnet, medan den sistfödde fortfarande är liten bebis i en korg. I USA finns mat, men då uppstår ett annat problem. Kristina blir gravid en åttonde gång, och den här gången får hon missfall. Doktorn konstaterar att hon inte klarar ytterligare en graviditet. Hon är “sönder inuti” och blir hon med barn igen kommer hon dö.
Nu är det Kristinas tur att övertyga Karl Oskar. “Du vill att vi ska säga nej, till kärleksglädjen alla våra dagar. Släpper jag dig nu så förnekar jag mig, min kropp min själ, min lust till dig.”
De ligger och Kristina blir gravid igen. Musikalen slutar med att hon får missfall och dör i Karl Oskars armar.
Jag älskar Kristina från Duvemåla, jag såg den här uppsättningen i Göteborg och samma nu i Stockholm. Trots att den är fyra timmar lång vill jag se den igen. Men. Om man funderar lite finns det en punkt där jag känner att man så enkelt hade kunnat undvika så många problem. Självklart förstår jag att det här var ett reellt problem för familjer då, men i musikalen är det onaturligt självklart att hon blir så himla gravid hela tiden.
Berättelsen utspelar sig i mitten av 1850-talet och då visste man faktiskt att spermier är det som behöver komma in i kvinnan för att det ska bli ett barn.
Så för det första. Någonsin hört talas om avbrutet samlag, Kristina och Karl Oskar? Jag vet att ni inte vill förneka er själva, men det är ett alternativ ni kunde ha övervägt. I alla fall där på slutet när Kristina riskerade sitt liv.
För det andra. Man kan ju göra andra saker. Sex är inte endast penetration.
För det tredje. Den första kondomen skapades på 1300-talet. På 1800-talet fanns de som tillverkades i gummi. Men det är klart, många ansåg att det var syndigt att använda och kondomen kanske inte hade slagit igenom i Småland och Minnesota.
För det fjärde. Det är klart att inte samtliga samlag är med i musikalen/boken, men man får intrycket att Kristina blir gravid vid varenda ett. Och så fungerar det ju sällan i verkligheten.
Med det sagt uppskattar jag en berättelse som fokuserar på kvinnan och rekommenderar alla som inte dömer musikal i förväg att gå och titta.
