"Vem bryr sig om vad mannen på gatan röstar på?", frågar sig Frasse Levinsson.
När jag jobbade på Aftonbladet hände det ibland att jag behövde göra Vi5:an, den klassiska enkäten på baksidan av tidningen. En gång i månaden tvingades jag ner till centralen. Eftersom de flesta tackade nej behövde jag gå fram till kanske 20-30 främlingar och fråga om de hade tid att svara på en fråga innan jag fick ihop de fyra svaren som krävdes för att jag skulle få gå tillbaka till redaktionen. Det var inte särskilt roligt. Hade jag varit road av att antasta främlingar på stan hade jag väl sökt jobb som Röda Korset-värvare istället för att slösa bort en massa år på universitetet? Pay offen kom först när man kom tillbaka till redaktionen och fick ringa vilken kändis man ville för att ställa sin dumma fråga. En gång ringde jag till exempel Allan Svensson och frågade om han kunde tänka sig att vika ut sig för en god sak. Han svarade att han trodde att det skulle försämra saken i så fall.
Hursom, det jag ville få sagt är att dessa enkätintervjuer betraktas som skitgöra på redaktionerna. Det är arbete man vill ha överstökat så att man kan få göra något roligt istället. Men av någon anledning har högern fått för sig att enkäterna är journalisternas möjlighet att sprida sin egen vänsterpropaganda.
I förra veckan publicerade Näringslivets Medieinstitut en granskning av mannen på stan-intervjuerna i public service. Genom att lyfta fram tio exempel där det visat sig att mannen på stan är vänsterpolitiskt engagerad vill de bevisa att mannen på gatan i regel är vänster.
Det äldsta exemplet är från 2013. Jag undrar verkligen hur det är tänkt att tio exempel från sex års rapportering ska säga någonting. Bara Rapport sänds 365 dagar om året. Säg att de har tre mannen på gatan-intervjuer om dagen. 3 x 365 x 6 = 6570. Vad säger det att tio av dessa 6570 personer är vänsterpolitiskt engagerade? Särskilt med tanke på att ungefär 40 procent av svenskarna röstar på Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet. Sannolikheten att en slumpmässigt utvald person på gatan ska ha vänsterpolitiska åsikter är helt enkelt ganska hög.
Men min huvudsakliga poäng är inte att den här sinnessjuka konspirationsteorin inte stämmer. Min poäng är att det inte spelar någon roll om den gör det. För vem har någonsin sett en Svensson som just kommit ut från Jensens Böfhus bli intervjuad i Rapport om låt säga vårbudgeten och tänkt "Honom. Honom ska jag rösta som."?
