Verkligheten överträffar alltid dikten. Redaktionen satte sig ner med en bunt kvällstidningar och rakade ut de mest extrema händelserna. De där historierna som liksom börjar bra, men efter ett tag märker man hur det skenar iväg. När folk verkligen har visat sina “true colours”. Döm dem inte för hårt.
1. Siw Persson och Garbos dotter
Det började ju så bra. Siw Persson var folkpartisten och riksdagsledamoten som blev rikskänd och belönad för att hon vågade stå upp mot mc-brottsligheten trots mängder av hot. Men hon nöjde sig inte med det. När en ung flicka 1995 försvann hemifrån med sin pojkvän engagerade sig Siw i rymningen och JO-anmälde tillsammans med föräldrarna de sociala myndigheterna. Till sin hjälp hade hon även väninnan Louise (som hävdade att hon var Greta Garbos okända dotter, Elton Johns låtskrivare samt hade diplomatisk immunitet). Snart flyttade familjens artonåriga son hem till Siw och han anklagade snart sin mamma för incest, något han sedan tog tillbaka. Åklagaren la ner fallet. Siw och Garbos dotter överklagade och passade även på att polisanmäla mamman för ett föräkringsbedrägeri som skulle ha inträffat tio år tidigare. Fallet lades på nytt ner. Siw och Louise agerade ofta tillsammans som ett slags paranoida dupontare. Snart började Siw anmäla alla möjliga poliser och åklagare som varit inblandade i fallet, för tjänstefel till justititekanslern — “Polis och åklagare har medvetet stött och underhållit förföljarna. Syftet kan endast vara att de som förföljer oss till slut skadar oss fysiskt eller sätter sina hot i verket/dödar oss”. Efter att de flesta nyhetsredaktioner börjat inse att Siw Persson befann sig i mental obalans gjorde Eric Fichtelius en unik intervju med Lars Leijonborg där han mer eller mindre rakt ut frågade Leijonborg om Persson verkligen var mentalt frisk. Leijonborg svarade att hon haft högt blodtryck.
2. “Rederietstjärnans” snilleblixt
Ibland är olyckan framme. En fabrik kan råka släppa ut gift. Då är det tur att det finns gentlemän som förstår värdet av att genast klä sig i munskydd, höfthållare och strumpor för att undvika förgiftning. Speciellt om man är en tolvårig tjej på skogspromenad. Själv var “Rederietstjärnan” iklädd grön skyddsoverall när han lurade i fem småflickor att det varit ett giftutsläpp i närheten och att en läkare väntade inne i skogen för att undersöka dem. Han var den firade skådespelaren som väntade med sin viktigaste och mest fascinerande rollprestation till våren 2002. Själv skyllde han på en ondsinnad dubbelgångare trots att han inte hade något alibi. Han dömdes till fyra månaders fängelse, överklagade och frikändes i hovrätten.
3. Björn Ranelid och en miljon kränkta kvinnor
Linda Skugge torkade av bordet för trettionde gången den dagen (med papper, inte smutsig disktrasa) och slog sig ner vid sin laptop för att skriva vad som kom att bli världens bästa recension. Varje ord vägde hon på guldvåg. Resultatet blev briljant.
Samtidigt, hemma hon Björn Ranelid, satt The Master of the house och filade på ett inlägg om sin egen spänstiga kropp och hur han vårdat den i alla år. Han tyckte att han på ett subtilt sätt fick in några riktiga kängor mot den i övrigt så vanvårdade författareliten. Dagen därpå rusar han till kiosken för att köpa alla tidiningar, han hade en bok ute. Sist i högen ligger Expressen och sätter proteinshaken i halsen när han inser att Linda, en frodig fertil feminist, inte älskar hans bok!
Mitt under brinnande Ranelid/Skugge-fejd medverkade Björn Ranelid i SVT:s “Debatt” den 28 oktober 2003 efter att Linda Skugge i en recension kallat Björns bok “Till alla människor på jorden och i himlen” för en “läppbok”. Bland Björns citat från programmet finns “Jag ställer frågan till dig, kära Linda Skugge. Det här är mitt språk och inte ditt. Jag ger mig inte förrän mitt språk har hittat ett bo i ditt hjärta. Det är som flyttfåglar”, “Stig Malm står i TV och säger att han hellre äter daggmask än läser mig”, “Jag är fåfäng i den meningen att jag vill inte förbruka min kropp. Jag har tränat i hela mitt liv. Jag är före detta elitidrottsman och hedersmedlem i MFF. Jag hoppas att det inte är någon skam att jag har vågigt hår. Alla kan inte ha samma hår” och “Det som har sårat mig mest är naturligtvis att hon kränker en miljon kvinnor som har läst mina böcker” Now how is that for an argument?
4. Emilio begår författardebut
Picture it: En dag på Boogazine. Några snubbar sitter över varsin latte och spånar lite.
—Ahmen hörrni killar. Vore det inte jävligt kul om vi kunde berätta om den andra sidan i konflikter. Gå under ytan, skrapa på löpen.
— Fan det har du jävligt rätt i. Vem tänker du på sådär first hand?
— Grabbar. Vem har inte velat straffa Pernilla Wahlgren för allt skit hon gjort?
— Okej vi spikart. Vi låter han ge han igen med besked, med första delen i en trilogi av coffeetableböcker. Fräsht koncept!
Emilio hakar på: “Jag var trött på ytlighet och mediehysteri. Jag var nedbruten av otrohet, svek, lögner och förtal. Jag hade musik i min själ och en dröm i mitt hjärta. Det var så allt började...”
Fyra månader senare slänger de fram produkten. Över tre delar breds “La Famiglia” ut och Emilio kallar den själv för “en fusion i ord, bild och musik”. Det finns äkta känslor här. “Varje människas liv är en film. De flesta inser det först när filmen är slut. Den dagen människor förstår att de faktiskt har huvudrollen i sin egen film. Först då... kan de uppleva filmen”. På sin hemsida berättar han om bakgrunden till boken: Del ett sträcker sig från 1985 fram till 1992 och kostar 298 bagis.
5. E-type invald i skönhetsrådet
Samma gäng som tycker att bajskorvar i megaformat är ett smakfullt sätt att hylla en nationell hjälte valde E-type att avgöra i estetiska spörsmål.
6. “Världsstjärnan” stångar fotografer med små fingerhorn
Den lille “världsstjärnan” anlände till Varbergs tingsrätt klädd i en liten mörk kostym och utrustad med solglasögon och en ficklampa för att på så sätt kunna blända fotograferna som flockades kring honom. Men det räcker inte med det starka skenet för att skingra åskådarna. Med fingrar späda som en vättes, eller som en sjuårig flickas kanske, förde han dessa mot pannan “som hotfulla horn” (enligt Aftonbladet) och attackerade fotografen Kai Rehn som märkbart skakad fick fram:
— Han var bara ett par centimeter från mitt ansikte när jag lyckades backa undan.
7. Fröding får en knäpp
Stå, grå, stå, grå, stå, grå, stå, grå, stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-ång.
8. Väder-Pär blåser hela svenska folket
Det är tidigt nittiotal och meteorologen Pär Holmgren är känd för att han — hör och häpna — har långt hår. Sändningen är igång och när vädret ska presenteras möts vi av en Pär i kort hår! Hela Sverige sätter TV-kaffet i vrångstrupen, men så visar det sig att det hela är ett gigantiskt prank. Pär bär peruk och mitt i väderpresentationen drar han av sig den och blottar det gamla vanliga, hederliga Seinfeld-svallet. Ordningen är återställd och det ska dröja drygt åtta år innan det är dags igen, men den gången är det på riktigt...
9. Elisabeth Höglund hårhånas
Elisabeth Höglund stod framför spegeln. I över tjugo år hade hon gått upp i gryningen för att få till det rätta fluffet. I Uppdrag Bryssel ägnade hon ett halvt avsnitt åt att avslöja sitt stora scoop: Hemligheten sitter i handledens snabba snärt när locktången närmar sig de frasiga topparna. Men som vanligt stöter kompetenta kvinnor på patrull. Klart utseendet hamnar i fokus, trots Elisabeths låga profil. Det enda hon kunde komma på var att blondera sig i en högul färg för att äntligen bli tagen på allvar. Bra där. Undrar varför du är den enda på redaktionen som inte får bestämma vad du har på dig i rutan?
— Allt tjat om mitt röda hår har gått så långt att jag har blonderat mig för att slippa det, sa hon och insåg nog ganska snart att det dels var överflödig information och dels var ett inte helt lyckat drag.
10. Gudrun Schyman går på rave
En gång i tiden fanns det något som kallades “raveklubb”, en låg i en gammal svetshall på Finnboda varv i Nacka och hette Docklands. Dit gick man för att dansa, gärna under drogpåverkan. Dockland drevs av Anders Varveus och sedermera OS-bombaren Mats Hinze från drogliberala Frihetsfronten. Den tredje mars 1996 genomförde polisen en av flera razzior, men den här gången var det en besökare som stack ut lite. Gudrun Schyman, 48, var där för att “informera sig” och rejvade loss inför mediauppbåd och lagens långa arm.
11. Per Bill
Per var rädd, mycket rädd. Det var september 2004 och riksdagsmannen Per Bill var på hemväg från en vinprovning. Detta gjordes joggande med den ettåriga sonen i barnvagn framför sig. När han var i höjd med Stadsgårdskajen och restaurangbåten Patricia attackerades han bakifrån av restaurangens vakt som tyckte Per verkade berusad och ansåg sig nödgad att tvångsomhänderta barnet. Per försökte försvara sig genom att slå vakten med sin mobiltelefon, men vakten lyckades till slut sätta handbojor på Per.
— Jag trodde vakten skulle kidnappa mitt barn. Jag fick panikångest och började försvara mig och barnet, jag har aldrig varit så rädd, sa Bill som friades helt när det framkommit att han varit mer eller mindre spik nykter.
— Panikångest kan mycket väl förväxlas med berusning, konstaterade en chefspsykolog.
12. Oleg Kulik biter ifrån
En av utställarna på Färgfabrikens utställning “Interpol” 1996 var Oleg Kulik, ett av Rysslands tyngsta namn inom samtidskonsten. Han var naken, kopplad i en hundkoja med kedja runt halsen och kastade sig då och då över besökarna och bet dem i benet. Det slutade med att polisen kom och tog honom med åtal som följd. Performance när det är som bäst. Sedan dess har det bara gått utför. Att bitas är ju bra mycket mer hardcore än att kissa på Operans trapp som en annan bondlurk.
13. Thomas Bodström i drag
De socialdemokratiska politikerna har en fin tradition av att inte hålla sig för goda för några som helst mediala sammanhang. I Sommar gjorde sossarnas posterboy bort sig genom att erkänna att han som fotbollskille inte hade en clue om musik så han bad Morgan Johansson om råd. (Den gamla moralisten valde It’s a sin med PSB för övrigt.) Men Bodströms folklighet stannade inte vid plattityder i P1, han drog glatt på sig peruk och klänning för att sjunga La dolce vita tillsammans med After Darks Christer Lindarw. Festligt och folkligt. Som Ingvar Carlsson som rappare.
14. att Comma hem ska vara som Thunderbirds
Få svenska politiker är så avskydda som Laila Freivalds. Hon skickar brev i smyg, hon köper sin lägenhet och gör miljonvinst trots att hon röstat mot försäljning av allmännyttan och sen tar hon det piano när folk drunknar. 2003 togs hon tillbaka på nåder som justitieminister men efter valförlusten fördriver hon sin tid som förlaga till den livsbejakande hyperkonsumerande dockan i Com hems vidriga reklamfilmer.
15. Frida Boisen förstår hur barn blir till
Hon gick från ett förlag till ett annat. Med sin novellsamling som den sista droppen vatten vädjade hon ”Om detta må ni berätta” tills några nappade på hennes nattklubbepos som skulle hetat ”Vi som aldrig sa klamydia” men Frida blinkade någrade gånger och tänkte att nej, ett klockslag det är starkare. Bara ett par år senare blir hon chockad av Bons pryda sexsamtal. Din lilla hycklerska Frida! Vi vet att dina egna fantasier är nog så ångande av otrohet, klibb och jeans slängda på golvet. ”Minuten senare var en klibbig fläck och hans doft det enda som gjorde henne sällskap i natten.”
