Lammily – ett litet steg på väg mot någonting.
Nu lanseras en ny version av Barbie. Dockan heter Lammily, och är resultatet av Nickolay Lamms projekt att göra en mer ”realistisk” Barbie.
Lamm skapade först en docka, med hjälp av en 3D-skrivare, som enligt honom hade mer realistiska kroppsmått än en Barbie. Dockan fick så bra respons att tusentals via crowdfunding stöttade Lamm att kunna tillverka dockan Lammily. Lammily är 19 år, har brunt hår, mer så kallade verklighetstrogna kroppsmått, böjbara kroppsdelar och fötter som går att stå på. Till Lammily kommer olika klistermärken som man kan sätta på dockans kropp, i formen av acne, celluliter, fräknar, smuts, tatueringar och bristningar.
Bakgrunden till varför Barbie behöver uppdateras är förståelig. En studie som genomfördes i Australien kom fram till att chansen att utveckla en kropp lik Barbies är 1 på 100 000. Detta till skillnad från chansen att utveckla en kropp lik Barbies manliga vän Kens, det lite mer uppnåeliga 1 på 50. Forskare i Finland påpekade att om Barbiedockan var en menstruerande person skulle menstruationen utebli på grund av undermåligt kroppsfett. Kort och gott – Barbies kropp speglar inte verkligheten, är i stort sett omöjlig att uppnå och dessutom skadlig.
Vad spelar Barbies kropp för roll för barnen? En psykologistudie i England utförde undersökningar där man lät barn i åldern 6-10 år leka med antingen en Barbie eller en mer verklighetstrogen docka. Man såg att de barn som lekt med en Barbie åt mindre mat kommande måltid än de som lekt med den andra dockan. Man exponerade även bilder på dockorna. De barn som sett bilder på en Barbie hade sämre självförtroende och kroppsuppfattning och en större önskan att vara smala.
Lammily bredvid en klassisk Barbie-docka.
Barbies kropp är alltså inte bara närmast ouppnåelig, den påverkar barns kroppsuppfattning, självförtroende och mentala hälsa negativt. Lammily verkar sända ut andra signaler. I samband med releasen av Lammily lät man barn jämföra Barbie med Lammily och svara på frågor om vilken docka de föredrar, vilka docka som är mest lik dem själva och vad dockorna gillar för aktiviteter och arbeten. Förutom att barnen påpekar det uppenbara, som att Lammily inte är lika smal som Barbie, tycker barnen att Lammily är förmögen att göra mer än Barbie. Lammily kan arbeta som datortekniker eller lärare, medan ett barn konstaterar: ”Barbie arbetar inte alls”.
De små framstegen som man gör i och med lanseringen av Lammily till trots är det fortfarande en snäv och exkluderande representation av olika kroppar, former och färger. Lamm säger gång på gång i intervjuer att han med Lammily vill visa att genomsnittligt är vackert, att ”normala” Barbie är vacker. Men det är vanskligt att slänga sig med uttryck som ”normal” och ”genomsnittlig”, eftersom det, förstås, befäster normativitet och ideal. Det vill säga vit, smal och normfungerande, men även hårlös på kroppen, intresserad av mode, har långt hår och sminkade ögon. Lammily är, även om hon till viss del skiljer sig från Barbie, normativ.
Lammily kallas en ”fashion doll” och fokus ligger fortfarande på kroppens utseende och själva aktiviteten att klä på, klä av, kamma håret och utsmycka dockan. Fanny Ambjörnsson skriver i Rosa: Den farliga färgen om hur just denna aktivitet skapar en upptagenhet med kroppen hos unga flickor. Kläderna blir den främsta självpresentationen, istället för egenskaper och kunskaper. Hos Lammily finns visserligen acne, fräknar och tatueringar som barnen kan klistra på – men aktiviteterna begränsas återigen till att förändra dockan för att slutligen bedöma dockan. Jag hade önskat att fokus förflyttades från kroppens utseende till egenskaper och aktiviteter, eftersom jag inte tror att det gör någon skillnad för barnens kroppsuppfattning i längden när leken fortfarande går ut på: klä mig, förändra mig, se mig, gör om mig, bedöm mig.
Lammily kommer inte en dag för tidigt. Marknaden har visat sig köpstark och barnen föredrar att leka med dockor som Lammily framför en klassisk Barbie. Men för många barn är Lammily inte representativ eller något man kan identifiera sig med. För många barn är Lammily exakt som Barbie – fast något vidare i midjan.
Michaela har tidigare skrivit om skönhetsmarknadens brinnande lust att få kvinnor att se ut som bäbisar.
