Har vi nått peak peak tv?

Hur kan den stora mängden prestige-tv-serier vara ett problem?

För två år sedan myntade FX Networks vd, John Landgraf, termen “peak television”. Tv-chefen menade att vi inom bara ett par år skulle nå den gyllene tv-ålderns absoluta topp, och därifrån fanns det bara en väg att gå. Du gissade det: neråt. Men i stället för att smälla mitt framför våra näsor skulle tv-bubblan sakta falla offer för en pyspunka. Det handlade egentligen inte om en plötslig kvalitetsdipp, utan snarare en enorm kvantitetsboom. Problemet, förklarade Landgraf, var att den oerhörda tillströmningen av bra tv-serier skulle göra det svårt för tittaren att upptäcka de riktigt fantastiska.

Hur är det ens ett problem, tänker du? Säg det till de fantastiska tv-serierna som lades ner för att du hade fullt upp med att kolla på Sons of Anarchy. Men framför allt: säg det till manusförfattarna. För de har tv-peaken snarare betytt mer jobb till mindre lön. I maj månad var det nära att Writers Guild of America gick ut på ännu en strejk då medianlönen för tv-författare hade minskat med 23 procent de senaste tre åren.

Under 00-talet fanns det knappt en handfull tv-kanaler som producerade prestige-tv. HBO toppade med Sopranos och The Wire, och därefter AMC med Mad Men och Breaking Bad. Men i dag finns det inte ett löst tv-relaterat bolag som inte har en prestigeserie under bältet. Se bara på streamingtjänsten Hulu vars The Handmaid’s Tale är en av årets bästa; Syfy som tidigare var mest känd för Sharknado-filmmaraton men i dag sänder det storslagna rymdeposet The Expanse; och internetbokbutiken Amazon som hjälpte Transparent att komma till världen. USA Networks Mr Robot och Lifetimes Unreal är två andra exempel på serier av världsklass som sändes på kanaler som var förknippade med allt annat än kvalitet-tv.

När jag skriver det här har jag ett dåligt kritikersamvete över alla tv-serier som jag inte har hunnit ta mig an än. Jag borde verkligen titta klart på Legion, Fargos tredje säsong ligger fortfarande på att-se-listan, American Gods likaså, jag har ingen aning om vilken säsong av The Americans jag befinner mig på och snart är det dags för nästa säsong av Game of Thrones. John Landgraf kanske skulle kalla mitt dilemma för peak peak tv. Mängden fantastiska tv-serier väller över som vattnet i en kokande kastrull och vad som borde vara ren njutning framstår snarare som en rutinsyssla. I stället för att läppja det fina vinet bälgar (bingear?) vi oss i det utan att lägga märke till de rika aromerna.

Men vem vet, kanske blir det en blöt sommar. När det regnar utanför kan vi titta ikapp alla serier på våra att-se-lista. Och medan det smattrar på fönsterblecket kan vi alltid höja volymen på tv:n och låtsas som om vi inte hör luften pysa ut ur den gyllene tv-eran.