Det är så praktiskt. I entréavgiften på 100 kronor ingår förutom dryck, handduk och tvål även glidmedel och kondomer. Jag och Konrad ska gå på Bastuklubb och har blivit rekommenderade att på en fredag gå dit direkt efter jobbet.
- Är ni här för första gången?
Ja.
- Vi har slut på stora skåp, kan ni tänka er ett litet skåp?
Visst, inga problem.
- Är ni ett par, kan ni dela skåp?
Okej.
Killen i receptionen på Bastuklubben Vega lämnar över handduk och skåpnyckel. Vi tar av oss skorna och glider ner mot omklädningsavdelningen. Vi trodde att hela grejen var att man skulle halka och tappa tvålen på sådana här ställen men på golvet finns anti-halk-plastmattor, precis likadana som på badhus. Mellan spjälorna på golvet ligger en öppnad kondomförpackning. Hursomhelst, våra kläder åker av och eftersom jag är livrädd behåller jag kallingarna på men täcker dem med handduken. Med skräckblandad förtjusning går vi fram mot glasdörren och slår oss ner på nedersta raden. Ovanför sitter 10-12 män i åldrarna 35-60 år. Ingen säger någonting. Allt är tyst, bastun är bara ljummen och jag håller på att explodera. När min tourette-släng gått över tittar vi runt i bastun. Till vänster om Konrad sitter en kille och smeker sig. Snett ovanför till höger om mig sitter två killar och runkar av varandra. Två män från den övre bänken stegar ner och går ut. En man i 45-årsåldern kommer in och börjar med att ta sig på ballen, spanar och sätter sig på rad två. Allting sker i princip ljudlöst och det enda som hörs är ljuden av smek, små stön och friktion. Fjofffjoffåhfjoffffjoffjuffjoff. Vi går ut.
Skåpnyckeln, används den som hanky codes? frågar jag senare en av dem som jobbar här. Typ har man den närmast foten betyder det en sak, är den högre upp på vaden en annan?
- Mycket intressant. Ingenting vi närmare lagt märke till, men det är inte helt osannolikt.
Eftersom de här nere antingen är helt nakna eller bara iklädda en handduk är det svårt att se vilken sorts typer de är, så vem går hit?
- Det är väldigt blandat. Från 20 år upp till 50 plus. En eloge till våra gäster, genomgående trevliga och bra att ha att göra med.
Hur många av dem är par, singlar eller hetero med fru hemma?
- Svårt att säga, en mix skulle jag vilja påstå. Närmare än så vill jag inte gå, på Club Vega sätter vi diskretion och förtroende i högsätet och är mycket måna om våra gästers integritet.
En källa uppskattar att 20 procent av de som är här har fruar hemma. Som äggsjuka hönor cruisar de nu omkring nere i en källare och har anonymt sex med andra män. Det är som spöktunneln på ett nöjesfält. Facklor brinner på väggarna och här och där dyker attraktioner upp i mörkret. Precis utanför bastun finns två stolar, ett bord och en tv. Här sitter två män och tittar på fredagsunderhållningen på fyran. Rampfeber ska precis börja, men eftersom vi inte är intresserade av Claes Malmberg fortsätter vi längre in i lokalen. Vid storbildskärmen halvligger en kille i en stol och kollar på bögporr. Tanken på att den trygga Vasastan-familjen bara en ynka våning ovanför i samma ögonblick sitter och tuggar på chips och dipp, gör det hela än mer intressant. Vi går längre in i lokalen och det är i dessa rum man bögar på spanet från bastun. Väggarna här är svartmålade och det är mörkt. Allt är försynt och inte mycket hörs. Vi hoppar över massagen - och i stället drar vi oss tillbaka mot omklädningsavdelningen. Väl där småpratar vi med en kille från Uppsala.
- Uppsalaslätten är helt död. Gillar man sånt här måste man åka hit, säger han och dricker på sin medhavda Tuborg Gold.
Han börjar visa oss sin skräddarsydda penispryl i läder som han tidigare i dag har köpt på Rosenlundsgatan. Är du nöjd?
- Visst, jag har redan testat den. Den var grym. Vi kan kalla killen för Åke. Åke berättar att han gillar Vega. Sedan Viking slog igen 1986 som en följd av att bastuklubbslagen infördes har han saknat ett ställe som det här. När lagen hävdes den 1 juli 2004 tog Åke återigen bilen ner till Stockholm på fredagseftermiddagarna. När Åke har blivit avsugen, avrunkad och kanske penetrerad ska han dra hem till sitt igen.
- Tja då boyz, säger han och släntrar in mot bastun igen. Jag och Konrad tar på oss kläderna. En man tränger sig mellan oss, låser upp sitt skåp och tar två tabletter som jag hoppas är en specialgjord bög-mix-pastill gjord av viagra och kokain, men som senare visar sig bara var en oskyldig halstablett med mintsmak. Vid sidan om skåpen står ett bord med plastmuggar, vattenkaraff och fat med småkakor. Männen härinne nickar lite till varandra men ingen gör något väsen och min rädsla över att bli påbögad är helt obefogad. Det kommer in några ljusskygga män till, och under öppettiderna som är mellan 12.00 och 02.00 rullar det in allt från 30 till 90 personer per dag. Det är mest russel i grytan mellan 16.00 och 23.00. Väl ute i receptionen igen slås vi av hur vanligt det är här. Här står en vit Mio-soffa, på glasbordet ligger några tidningar och inne i repan ligger en halvläst Aftonbladet och resterna av en middag. Det finns till och med en skål med godis man får ta av. Konrad tar en med papper på. Det enda som skiljer den här repan från andra är att på disken kan man läsa små info-lappar med texten "Cocksucker - use your head" som tar upp risker med hiv. Bastuklubben har ett nära samarbete med RFSL. Vi tackar den snälla killen i receptionen och en skylt på entrédörren ber oss vara tysta. Ett tu tre är vi uppe på gatan igen. Rakt upp i bostadsrättsföreningsfredagen. Har mannen som gick ut samtidigt tur hinner han hem innan Rampfeber går in i finalomgången.
Text: Adam Reuterskiöld Foto: Anton Renberg
