Hallå där... Rasmus från Avantgardet

11:03 7 Dec 2018

Tina Rosenfink bad om gästlista till Avantgardets senaste Stockholmsspelning. Nu har hon gjort en intervju som kompensation.

Hej Rasmus från Avantgardet! Kul att ha dig på tråden! Hur mår du?

– Jag mår bra. Kul att prata med dig med, hur mår du?

Jag berättar att jag mår bra men i själva verket har jag lite mensvärk och ont i ryggen från att ha suttit som en ostbåge framför datorn hela förmiddagen. Klockan är 11 och på andra sidan luren hör jag att Rasmus mikrar mat.


Vad gör du för någonting?
– Jag är hemma i mitt hus på Öland. Har du varit här någon gång?
Nej det har jag inte.
–  Det är som Gotland fast med en bro.

Vi småpratar lite om ingenting särskilt och jag glömmer anteckna. Rasmus frågar mig om jag var på Avantgardets spelning den 30 november i Stockholm. Det var jag. Jag berättar att jag sett bandet tre gånger och att en av mina favoritkonsertuppleverlser någonsin var på Elefantpojken i somras. Det var trångt, hundra grader inomhus, svettigt och alldeles underbart. Jag frågar Rasmus om han har läst någonting jag skrivit och han svarar vagt att han ibland går in på Nöjesguiden och “kikar”.

Jaja. Hur känns turnén än så länge?
– Jätteroligt, nya skivan är bara en-två veckor gammal men det är redan allsång på konserterna. Och det är alltid kul att träffa vår publik, det är en så stor bredd på vilka som lyssnar på oss. Alla är inte 20-åriga killar med likadana jackor och skor.
Hur laddar ni upp inför en spelning?
– Vi har ingen ritual eller så, det känns fake. Vad menar du? Nä, men det är ingen konstgjord pepp. Utan alla är alltid taggade och på bra humör. Det vi dock alltid gör tillsammans är att bestämma setlisten, det bidrar till en stämning.
Hur väljer ni ut låtar?
– Vi ser alltid till att variera oss mycket från spelning till spelning. Varje konsert ska vara annorlunda och unik. Och sen så har vi ju släppt tre skivor på två år så alla låtar är relativt nya.
Ni är ju rätt många i bandet, hur kommer det sig att ni hade fyra gitarrister när ni spelade i Stockholm?
Rasmus skrattar bara.
Vadå?
– När vi tar in en ersättare får den alltid stanna kvar i bandet. Vi tänker inte alls på ekonomi och pengar, ibland kostar bandet oss mer än vad vi tjänar. Som till exempel när vi spelade på Elefantpojken så gjorde vi det gratis men betalar för att hyra utrustning. Vi är inte smarta men vi älskar att spela.
Har du ett annat jobb också?
–  Jag är den enda som jobbar med bandet på heltid, de andra har andra jobb för att klara sig. Men förutom musiken så skriver jag pressmeddelande, gör omslag och pysslar med hemsidan och så vidare.

Vad är mest slitsamt med att turnéra?
– Det jobbigaste är att vara borta från min familj. Du vet, jag har en son som är 1,5 år.
Kan du inte ta med honom?
– Jag tog med honom till Emmabodafestivalen när han var fyra månader. Det var hans första Avantgardetspelning och hans första festival.
Han är historiens yngsta besökare.
– Ja och till sommaren tänkte vi åka på turne med honom. Så kan han sparka på en fotboll backstage på alla festivaler. Men en annan slitsam grej med att turnera är att det sliter på kroppen. Varje spelning kan vara vår sista för jag gör så sjuka saker på scen. Snart kommer jag bryta armen eller ha sönder knäna. En gång kom en läkare upp till mig efter en konsert och sa att det jag gör på scen motsvarar ett maratonlopp. Ett maraton! Kan du fatta, jag är den sista som skulle kunna springa ett maraton. Och hade jag sprungit ett maraton hade jag gjort det med en cigg.
Vad sägs om att låsa in dig i en bur på scen?
– Ja eller kedja fast mig för jag kan inte stå still. Eller så blir jag sjukskriven och nån annan hoppar in, jag hade velat se Avantgardet live. Det hade ägt.
Apropå jobbigheter, vilken är den sämsta spelningen ni gjort?
– Vippen på Way out west med 40 pers i publiken och alla stod 50 meter från scenen med armarna i kors. Men det var roligt ändå.
Varför var det kul?
– Vi är så bortskämda med bra publik och den här publiken gjorde det det komplett motsatta som vi är vana vid.
Så du såg det som en utmaning att få folk att dansa?
– Precis så. Jag ville se nån som käkade burgare eller pratade i telefon rikta uppmärksamheten på oss. För något år sedan hade detta varit en mardröm. Men nu när jag är nykter tar jag in allt och är närvarande på ett annat sätt än förr.
Blev du nykter innan Avantgardet?
– Ja, jag har aldrig spelat full. Att skriva För många dyra skor och döda ögon var det första jag gjorde som nykter. Innan kunde jag inte ens ringa ett samtal utan att dricka eller ta något, du fattar. Men nu kan jag göra allt nykter.
Shit, det är modigt. Dock så lovade jag mig själv att inte prata om din nykterhet. Det är det enda som skrivs om er.
– Det är ju det enda jag pratar om.
Vad ska du göra i jul?
– Spela på hemmaplan den 21 december i Kalmar. I mindre städer är julen förknippad med att alla kommer hem och det är bara de senaste åren det inte varit total panik och misär för mig. Hela mitt vuxna liv har julen varit katastrof. Jag kom hem till Nybro och min familj såg såren i armarna och hur dåligt jag bodde. Ångesten över misslyckade fyllor förstörde julen så länge för mig och min familj.
Tar du tillbaka julen?
– Med boogie och rock!

Läs även: Tinas recension av Avantgardets Alla känner apan.

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!