Göteborgspriset 2009 - och de nominerade är...

Redaktion 18:17 28 Jan 2010



I en herrans massa år har vi delat ut Göteborgspriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Nöjesguidens jury har vid flera tillfällen under 2009 sammanträtt och debatterat häftigt vem, vad eller vilka som förtjänar att belönas för sin exceptionella briljans. Vinnarna utses den 19 februari på Trädgår'n. Biljetter kan ej köpas – bara förtjänas.

KAFÈ


Bengans Café
Stigbergstorget 1
Längst upp på Stigbergsbacken huserar skivbutik och kafé (det bästa av två världar) under samma gamla biograftak. Stället spelar alltid bra musik, som sig bör i en skivaffär. Däremot är det inte den där klassiska dubbelverksamheten där den ena får lida för den andra, utan personalen serverar femstjärnigt kaffe. Stigbergstorgets finest – utan tvekan.

Bar Piccolino
Lasarettsgatan
Beläget en bit ovanför kaféträsket i city – både rent geografiskt – men också kvalitetsmässigt. En skön liten rackare som vet hur en espresso ska smaka. Det finns ett intresse, men också en ödmjukhet som får bemötandet att kännas jordnära och inte pretentiöst. Och förresten, olika berömdheter till gäster har signerat stenarna på väggarna – allt från Let’s Dance-Daniel till Peter LeMarc.

Piccolinos Alex Reggiani

Varför ska vi utse Piccolino till årets bästa kafé?
–En av våra kunder formulerade det väldigt bra när han sa att fika hos oss i tio minuter är som att ta en semester. Vi är en liten bit av Italien och vår målsättning är att vara det där vattenhålet dit man kan komma in och ta en paus från allt annat.
Var fikar du själv?
–Jag är upplärd av gänget på Centro så det blir ofta där. Innan vi öppnade Piccolino gick jag upp tidigt varje dag för att hinna jobba och öva en timme på Centro innan jag började mitt vanliga jobb som elevassistent. Det var en väldig tur har jag förstått senare. Att göra bra kaffe är en konst.
Till sist en fråga som vi länge har funderat över: hur väljer man om man ska göra ett hjärta eller ett löv i skummet på en latte? Går man efter person eller är det något annat som styr?
–Bra fråga! Jag tror mest att det handlar om hur man tycker om att hälla. Så att göra ett hjärta är inte menat som en flirt… fast när min flickvän är i baren blir det bara löv till de andra tjejerna.



Mornington Hotel Göteborg, Stravaganza
Kungsportsavenyn 6
Morningtons senaste tillskott serverar ekologiskt kaffe från exklusivare rosterier. Ambitionen att bli stans bästa espressobar bör uppmuntras i tider av trendiga kvasi-kaféer. Ja, från tidig gryning till sen skymning har västgötar fått en ny anledning att röra sig i blickfånget av Poseidon, i hjärtat av Avenyn.
_____________________________________________________________________

FILM



Doc Lounge
Filmklubben Doc Lounge har varit en riktig dundersuccé varje tisdag under hela hösten. Att blanda två olika saker har gjorts förut, men att göra det i House of Win-Wins New York-lika vindsvåning har tagit dokumentärfilm och klubbkoncept till helt nya nivåer. Människor har köat långt ner på Långgatorna. Kombinationen bra film, hippa band, bra bar, fantastisk publik och mysig stämning har tydligen saknats i staden Göteborg. Göteborgs Filmfestival har intresserat tittat på och undrat vad detta var som utmanövrerade deras egna koncept Filmbeat med hästlängder.

Broder Daniel Forever
Dokumentären kring stadens mest kända band blev på många sätt punkten för Broder Daniels minst sagt kaotiska, men också mycket framgångsrika, historia. Henrik Hellström, Fredrik Wenzel och Kristian Bengtsson följer bandets uppladdning inför deras sista spelning. På ett fritt och mycket poetiskt vis får vi följa medlemmarna i replokaler, under avslappande former i biljardhallar (!) samt under den avslutande Way Out West-konserten, men framför allt är Henrik Berggrens otaliga ”tal till nationen” filmens verkliga behållning.
En modern klassiker helt enkelt.



Andreas Nilsson
Musikvideoregissören Andreas Nilsson har utvecklat en stil, lika personlig och egensinnig som Roy Anderssons inom spelfilmen eller Malin Skjölds inom dokumentärgenren. Under 2009 skapade han visuella stordåd tillsammans med Fever Ray och gjorde en av årets underligaste videos för Röyksopp. Men framförallt visade han, tydligare än någonsin, att musik även kan vara en högst visuell upplevelse. Hade det fortfarande funnits tv-kanaler som visade musikvideos hade Andreas Nilssons porträtt prytt väggarna i varenda pojk- och flickrum.

Marcus Bolgert

Marcus! Du hoppar in för Andreas Nilsson idag. Hur känns det?
–Det känns great! Andreas är ett geni.
Men vem är du egentligen?
–Jag har jobbat med Andreas och varit med i hans videos sedan 2007. Jag är Michael Jackson-tolkare och är med i bland annat Peter, Bjorn and Johns video till låten It Don’t Move Me. Det är jättekul att jobba med Andreas och jag hoppas att vi snart kommer att filma igen.
_____________________________________________________________________

MÖTESPLATS



Art Space
Art Space är inte en bar. Det är inte heller en utställnings- eller konsertlokal. Samtidigt är det alltsammans. Och det är precis vad Magnus Gunnarsson från m2 och Enzo Galione från Dansforum vill att det ska vara: en gränslös mötesplats som ständigt ändrar skepnad och innehåll. Vi ser fram emot att se Art Space utvecklas och blomma under 2010.



Kino
På en Linnégata, som i övrigt har mycket få likheter med europeiska storstäder när det kommer till barkultur, verkar det nästan som om Berlin, Barcelona och Paris har slagit sig samman och öppnat en 50 kvadratmeter stor ambassad. Med sin enkla men välförsedda bar och sitt överraskande kreativa kök har Kino bokstavligt talat slagit knockout på konkurrensen och blivit den naturliga mötesplatsen för alla vår stads kosmopoliter.



Strömmingsluckan
Två unga kockar, lite strömming och potatismos; det är det största som har inträffat på en parkeringsplats i Göteborg. Någonsin. Strömmingsluckan är den hippaste restaurangen just nu. En liten svart vagn som serverar perfekt strömming till nyslagen potatismos. Nöjesguiden ställer sig givakt och saluterar initiativ-tagarna Thomas Cruz Collberg och David Haggren.
_____________________________________________________________________

MODE/SHOPPING



Uniforms for the Dedicated
Den kreative mästaren är med sin specialkunskap och framgång ofta nog i sig själv. ”Ensam men stark” är dock en begränsning. Samla dessa nördar och du har ett avantgarde av genier – du har Uniforms for the Dedicated. I grupp blir deras idéer stridsspetsar som omstörtar och stipulerar nya former för hur kreativitet ska appliceras på allt från produkt till marknadsföring.

Ni hade ett bra 2009. Berätta!
–Det bästa var att Anton Whalén började jobba hos oss. Det var då allt vände! Sedan gick musiksamarbetet med Ramdidam också jättebra. Överhuvudtaget har vårt märke utvecklats jättemycket och vi har fått fin publicitet på bland annat Kanye West-bloggen. Och så fick vi ju Cafés modepris.
Vad händer i år?
–Vi kommer att utveckla musikdelen ytterligare och släpper nya låtar inom kort. Men såklart har vi en vårkollektion på gång också. Vi har inte sparat på krutet utan bara öst på med mer av allt så det kommer att bli en orgasm i färg och form. Om vi inte minns fel ska vi spela skivor på nån fest också… vad var det nu… Göteborgspriset, va?
Klart det var! Till sist: var kan man köpa era näsor?
– Man kan lägga ett bud på vår hemsida. Prisklass: Andy Warhol.



Whyred
Vi gillar koncis stil med karaktär. Detta gör Whyred. Designen är vass och känslan exklusiv samtidigt som skärningar och detaljer presenterar en mörk twist. Whyreds aforistiska mode gör att de är ett av de få svenska märken som kan stoltsera med att ge bäraren en gracil känsla av haute couture. Butiken som skänktes till vår stad i augusti är ett naturligt ljus på Södra Larmgatan. Göteborg känns genast större.



Beyond Retro
En gång i tiden fanns det ett värde i kläder. Plaggen präglades av användaren genom tvätt och slitage och blev genom detta forntida brukande vackrare med åren. Nu när vi alla köper nytt finns det ändå en genväg till känslan av tidlöshet. Denna räddning och fenomenala lösning heter Beyond Retro. Du får fantastiska plagg och dessutom genuinitet – klänningar med grace som Garbo och skjortor rökiga som Hemingway. Det är helt enkelt Göteborgs bästa second hand.
_____________________________________________________________________

KONST



Nya Skolan
Allvarligt talat – hur kul brukar vernissagerna bli på de etablerade gallerierna? Salta pinnar? Cider, någon? Nåväl, det finns de som gör något åt saken. Galleriet Nya Skolan vid Kaserntorget tar steget fullt ut och ger oss vad vi önskar. Fest och yra, med bar, dj:s och artister. Sluta hyckla! Publiken behöver det, konstnärerna behöver det och tro oss – konsten behöver det. Konst blir nämligen inte sämre av en stimulerande inramning. Och tempot är högt. Utställningarna blir inte äldre än två veckor. Totalt genreöverskridande frisläpp. Tack!



Martin Formgren
Många spår i måleriet bär idag i trygg riktning mot fixstjärnorna Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström. Vi vet hur det ser ut och det börjar bli väl trångt på de spåren. Men det finns också undantag, tack och lov. Ett heter Martin Formgren. Han vågar sig på något så utdömt som abstrakt expressionism – och gör det fantastiskt inspirerat. Oljigt, böljande, flummigt. Smaskigt skönt. Stor konst, helt enkelt. Senast såg vi honom på Valands examensutställning på konsthallen. Men var inte orolig om du missade det. Vi lär se honom igen.   



Skall följa rytmen genom en annans trumma, en annans rytm skall bredvid mig vandra
Under tre månader, på Macforums nedre plan, tilldrar sig ett sällsynt intressant experiment i fyra akter. Varje akt – eller varje ny utställning – utgår från ett brev författat av projektets curatorer, Katarina Nitsch och Patrik Bengtsson. Brevet har gått ut till tolv konstnärer, som individuellt, fritt tolkat texten i brevet de har fått. De bjuder oss på en föränderlig och förunderlig utställningsresa in i februari. Vernissagefesterna kryddas dessutom av skiftande dj:s och performanceartisters tolkningar. Vi hoppas innerligt att denna curatorduo – som vågar tänka fritt och stort – fortsätter sitt samarbete också efter detta projekt.
_____________________________________________________________________

KROG



Familjen
Arkivgatan 7
Allt Björn Persson rör vid förvandlas till guld: Kock&Vin, Björns Bar och nu Familjen. Familjen fyllde under året ett hål i stadens krogfauna uppe vid Götaplatsen. Här samlades unga som gamla, grevar som reklamare, hipsters som fågel-skådare. Resultatet blev enormt spännande. Stämningen är närmast elektrisk en fredag- eller lördagkväll. Ett avslappnat slink-in-ställe med plats för alla, vare sig man vill ha en hel meny eller bara lite ost och vin. Björn Persson har än en gång lyckats.



Kometen
Vasagatan 58
Utåt sett har inte mycket hänt. Men när legendarerna Leif Mannerström och Christer Johansson tog över och köpte Kometen i början av september, var det många matintellekt som började snurra i stan och fundera över vad som egentligen skulle hända med den anrika gamla restaurangen. Skulle wienerschnitzeln ersättas med ekologisk sushi? Bordsdukarna slängas till förmån för handsydda scarves från Antwerpen? Svaret blev en fantastisk förädling av Kometens gedigna mattradition – lyxig husmanskost.



Wasa Allé
Vasagatan 24
Om det finns någonting vi har tjatat om på Nöjesguidens mat- och dryckessidor är det den naturliga vintrenden. I Göteborg har inte mycket hänt på denna front. Tills nu. Sommeliererna på Wasa Allé, Johan och Björn, har slängt ut den nya världen och slängt in den gamla-gamla världen. Franska naturviner från den riktiga gamla traditionen. Eliten av viner.  Kombinationen med maten och den nya skaldjursbaren gjorde Wasa Allé till en av de mest intressanta krogarna under 2009.
_____________________________________________________________________

MUSIK

JJ
JJ:s intellektuella känslighet är påtaglig och skulle få Hjalmar Söderberg att skära upp sina handleder. Resultatet är en sinnlig njutning för en person med aversion mot ointelligent och intetsägande pop. JJ, eller Jules et Jim om man så vill, finner en mer logisk plats i TTA-pusslet – det är varmt, drömskt, elektroniskt, melankolisk och fortsätter, via en vacker kvinnoröst, att inspirera till tanken om att det finns en bättre värld där ute.



El Perro del Mar
Sarah Assbring var popdrottningen 2009. Hennes Love Is Not Pop var årets bästa svenska skiva och har en nästan tredimensionell kropp: fruktansvärt vacker, men samtidigt dunkel, svart och melankolisk. Som en mörk version av Vanessa Paradis på en nattklubb i Miami. Hon tycks sväva över alla subversiva populärkulturella moment i vårt land. Det vi försöker säga är att Sarah Assbrings och Rasmus Häggs senaste kollaboration var något av det vackraste som kom ur 2009.

El Perro del Mar, JJ och Fontän. Vad säger du om årets nomineringar, Sarah?
–Åh, vad bra! Ni har lyckats samla stans bästa. Jag älskar verkligen båda de andra nominerade. Fontän är jättebra och dessutom nära vänner till mig. JJ känner jag inte, men de har också gjort en jättefin skiva.
Vem, tycker du, ska få priset?
–Oj. Jag kan inte välja. Det är inte min roll. Men jag tycker att ni har fått med de bästa så jag lämnar valet till er.
Vad ska du göra i år?
–Jag ska åka på USA-turné tillsammans med Taken by Trees. Det ska bli jättekul och eftersom att vi har samma musiker i våra band ska vi försöka göra något lite extra av det. När vi kommer hem efter turnén ska jag börja jobba på nya låtar. Jag har redan en hel del klart i huvudet och jag tror att det kommer att bli en naturlig fortsättning på förra skivan. Jag kommer att fortsätta och gå djupare in i det jag påbörjade med den.



Fontän
När man läser svenska recensioner av Fontäns fantastiska skiva Winterhvila förstår man hur svårplacerade de är. Utgiven på Studios bolag Information har duon fått tampas med jämförelser som Pink Floyd, Lindström och fått beskrivningar som ”snirklig, svepande psykedelia, disco-dansant electropop och space-rockiga syntsvepningar”. Men du, glöm allt det där. Fontän har skapat sin egen värld. En planet som vi frekvent återkom till under hela 2009.
_____________________________________________________________________



Henrik Bromander Det händer här
Serietecknaren Henrik Bromander har under hösten debuterat som prosaförfattare med novellsamlingen Det händer här. I fyra långnoveller gestaltar han fyra ungdomar på drift i ett samhälle som inte verkar inkludera dem, de är mer eller mindre utestängda från en större gemenskap eller instängda i egna parallella universum. Den lakoniskt torra humorn och de absurda vridningar man lärt sig vänta i Bromanders serier är också framträdande här.



Göran Dahlberg Att umgås med spöken
Göran Dahlbergs 125 mikroessäer handlar om de spöken som går genom livet, språket, politiken, litteraturen och vetenskapen. I gränszonen mellan lyriken och den encyklopediska texten, essän och skönlitteraturen navigerar Dahlberg nyfiket och skickligt bland fantomsmärtor, spökjägare, robotindustrin, nära-livet-upplevelser och Pac-Man, på en gång poetiskt och teoretiskt. Luften må vara fri, men är också tätt befolkad.



Johannes Anyuru Städerna inuti Hall
I Johannes Anyurus tredje diktbok är bildspråket än mer hisnande än tidigare. Fokus riktas lika ofta mot inre metropoler som mot den yttre kringliggande staden och dess periferi, för att därifrån stråla vidare i de olika verkligheterna. Det är omöjligt att säga vilket som är större, raseriet eller kärleken – ofta går det inte ens att skilja dem åt.

Hur mycket gladare är du över den här nomineringen än den till Augustpriset?
–Haha. Om jag ska vara helt ärlig är ju Augustpriset faktiskt lite mer ärofyllt. Det är förvånansvärt slagkraftigt faktiskt. Men Nöjesguidens läsningspris kanske är på väg att bli lika stort. Vem vet?
Du vann Göteborgspriset 2003. Har du kvar pokalen?
–Jag vet faktiskt inte vem som har den! Jag kunde inte komma på festen så någon annan måste ha lagt beslag på den.
Berätta om din senaste bok Städerna inuti Hall.
–Det är ett tredimensionellt, poetiskt sorgelandskap som utspelar sig på Hisingen. Namnet valde jag eftersom jag tycker att Hall är ett så vackert namn på ett fängelse. Det är en fin titel men handlingen utspelar sig inte där i första hand.
Vad tycker du om de andra nominerade?
–Jag hade faktiskt releasefest tillsammans med Göran [Dahlberg] och känner honom genom Glänta där han är redaktör. Jag tycker att han är grym. Det lät lite konstigt när han berättade att han tänkte skriva en bok om spöken, men det blev ju jättekul. Henrik Bromander har jag inte hunnit läsa tyvärr.
_____________________________________________________________________

SCEN



Publiken Stadsteatern
En av svenska teaterscenens stora fixstjärnor, Suzanne Osten, kom till Göteborg och satte upp ett bortglömt Lorca-drama från 1930. Det blev en orgie i spretighet, i förvirring och i slutändan stor dramatik. Kritikerkåren var i princip enig i sina hyllningar.



4018 Dagar Backa Teater
Backakollektivets pjäs om att vara elva år gammal är fantastisk på det sättet att det inte spelar någon roll om din reella ålder är 52, 27 eller just elva – igenkänningsfaktorn är total. En gränsöverskridande pjäs med superba skådespelarinsatser och storartad regi av Johanna Larsson.



Ett Guds Barn Masthuggsteatern
Hans Brorsons fina enmansuppgörelse med den traditionella kristendomens syn på homosexualitet är modern teater. Teater som inte räds att kliva runt i gränslandet mellan teknisk performance och rak berättelse. Tät, allvarlig stämning och humoristiska explosioner varvas i en av årets bästa föreställningar.
_____________________________________________________________________

KLUBB



Det är nu det händer

Onsdagarna under sommaren 2009 kom att handla om ett festskepp. Sommarklubben, Det är nu det händer, signerad Erik Sundfeldt och Lars Olsson blev succé där de briljerade på Styrbord Babord. Varje onsdag hela sommaren fylldes Göteborgs mest älskade båt till bredden av människor som vallfärdade långa vägar för att ta del av det magiska som skedde i festväg. Onsdagarna på båten var ett säkert kort. Med en rad alternativt värmande dj-set och spektakulära liveakter togs klubben varmt emot i våra hjärtan och vi hoppas att den återkommer under sommaren 2010.



All out Dubstep
2009 handlade om tre saker: finanskris, klimatdebatt och dubstep. Kanske framför allt dubstep. Inte sedan balearica-epidemin 2008 har vi sett en så total uppslutning bakom en musikgenre som denna. Främst i klubbledet gick naturligtvis All Out Dubstep som med fantastiska bokningar och ett dansgolv som aldrig tömdes satte tonen för ett helt klubbår. Makalöst.



Belle
När alla andra pratar om banaliteter som ”pop, house och techno” talar folket på nystartade Belle om sexuell revolution och frigörelse. Med klubbar som Tip the Velvet, Freak och sjömän och slynor har Belle tänjt och vidgat begreppet ”klubb” och dessutom – vilket vi naturligtvis tycker är extra roligt – lyckats reta upp både myndigheter, moralister och vanliga bakåtsträvare.

Jenny Gustafsson på Belle

Hur skulle du summera 2009 för Belle?
–Det har varit ett fantastiskt år. Vi har haft en grym blandning av klubbar och events och framförallt känns det som att vi har lyckats öppna en hel del mainstream-ögon och fått folk att inse att allt inte behöver vara så jävla normalt.
Men nu är det slut på det roliga?
–Ja. Om vi inte lyckas få myndigheterna att ändra sig. De har varit på oss sedan vi började med fetischklubbar och kollat allt vi gör. De hänvisar till bullerförordningar och klagande grannar, men det känns som att de inte riktigt tycker att vi passar in.
Vad har du för förhoppningar på 2010?
–Jag hoppas att Belle ska få dra igång igen. Annars får vi helt enkelt hitta ett nytt ställe att köra vår form av underhållning på. Att gå ut ska handla om mer än att dricka öl. På så vis har Belle varit mer som en teater där man faktiskt får uppleva spännande saker. Det känns som att vi bara har hunnit börja och jag hoppas att vi hittar ett sätt att fortsätta på.
_____________________________________________________________________

GLÄDJESPRIDARE 



Lars Norén
Vi höll på att ramla av stolen av glädje och förvåning när vi i somras fick veta att Lars Norén blir ny konstnärlig ledare för Folk-teatern. Att teatern som har varit stängd för ombyggnation under 2009 nu på nytt kan slå upp dörrarna med en så stark konstnärlig profil vid rodret känns som en energiinjektion för hela kulturgöteborg. Att man dessutom tänker satsa på att göra teatern lättillgänglig skruvar ytterligare upp våra förväntningar och vi kan knappt bärga oss tills vi får se vilka ess Lars Norén tänker dra ur rockärmen under 2010.

Lars, hur känns det att vara nominerad?
–Det känns roligt. Och väldigt oväntat.
Du har just börjat på ditt nya jobb. Hur går det?
–Det är fantastiskt underbart att vara på Folkteatern. Jag har stora förväntningar på året och det är mycket som hänger på mig. Ja, allt hänger på mig egentligen. Jag ska göra mitt bästa.
Vad håller ni på med just nu?
–Vi jobbar hårt och repeterar inför premiären av Aiskylos drama Orestien som kommer att bli vår första uppsättning. Det är en av de allra äldsta pjäserna som skrivits och vi förbereder en riktig storproduktion med fantastiska skådespelare och körer.



Levande sittplats
Sällan har väl den svenska supporterkulturen fått så mycket ris som säsongen 2009. Tur då att Gaissupportern Red Top och IFK:s dito Palle Stenberg visade var skåpet skulle stå och styrde upp varsin supersektion på Gamla Ullevi med riktig bar, dj:s, Håkan Hellström, knulldockor och en sällan skådad stämning i vad som kom att kallas Levande Sittplats. Engagemang, roliga upptåg, trivsel, värme, komfort och öl, öl, öl var några av ledorden.



Henrik Wallgren
Utrustad med hammare, målarfärg och en helt makalös entusiasm intog Henrik Wallgren och hans vänner sommaren 2009 Röhsska Museets innergård och förvandlade denna sobert kulturella plats till en interaktiv frizon för experimentlusta och kaos. Att lämna ”Bygget” utan ett stort leende på läpparna var helt enkelt en omöjlighet. Att han dessutom har hunnit vara med och göra Röda Sten till en av Göteborgs viktigaste arenor för alternativ kultur är smått otroligt. Och fantastiskt glädjande.
_____________________________________________________________________

Jury: Carl Reinholdtzon Belfrage (ordförande), Pontus Hammarén, Ted Ljunggren, Petter Seander,
Rasmus Blom, Joacim Fagerlund, Sebastian Lundfall, Sabina Ögren, Signe Bigestans, Sofia Gräsberg.
Text: Sebastian Lundfall  Foto Thomas Wal

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!