Mångsysslaren Brita Björs korsar traditionell svensk allmogekultur med Beyoncé i sin nya sångshow.
Brita Björs är sångare, folkmusiker, musiklärare, kompositör och scenkonstnär. Hon är dessutom höggravid. Mellan 18-20 augusti är det urpremiär för hennes sångshow Folkmusikens Beyoncé på Bastionen i Malmö.
Showen beskrivs som ”ett folkmusikaliskt fyrverkeri” och ”en ogenerad kärleksförklaring till divan”. Under dryga timmen iklär sig Brita Björs rollen som en Beyoncé tolkad genom ett folkkulturellt filter. Syftet, menar hon, är att vrida och vända på föreställningar kring folkmusikens image.
Mycket intressant, tyckte vi, och valde därför att byta några ord med Brita inför den första föreställningen.
Brita Björs. Bild: Press
Mycket av ditt yrkesliv har kommit att handla om olika former av just traditionell svensk musik. Vad är det som "gör det" för dig?
– Det är min utgångspunkt, det är vad jag vuxit upp med och hållit på med jämt, vad jag än gör så filtreras det därigenom. Jag ger mig glatt in på andra musikaliska områden, men folkmusiken är och kommer alltid vara mitt förstaspråk. Jag gillar folkmusikvärlden för att den för det mesta är opretentiös, avspänd, alla känner alla, man umgås över generationerna, man umgås nybörjare och superproffs sida vid sida.
Hur mår den svenska folkmusiken 2017?
– Den mår väl som den alltid gör: från ena flanken hör man röster som talar om folkmusikens undergång och utdöende, från andra flanken kokar det fram massa spännande musik som kan vara både traditionell och nydanande, experimentell och storslagen. Det är en liten genre och det är väl som vanligt det man brottas med, att nå utanför den inre kretsen, att möta ny publik. Då kan det hjälpa att göra såna här lite in-between-projekt, för man kan gå mellan olika publikgrupper: folkmusik, performance, teaterförening, kulturfestival, Beyoncéfans.
Din nya föreställning beskrivs som en "hejdlös kulturkrock mellan popstjärnan och knätofsen". Vad exakt är det som krockar då, om man får leka djävulens advokat här?
– Här möts två vitt skilda världar. Krocken mellan sexig popstjärna som här får bära på historia, rötter och tradition, och folkvisan som för en gångs skull får vara vräkig, sensuell och provokativ.
Hur kom du på idén att förena allmogekultur med Beyoncé?
– Helt enkelt för att Beyoncé är så sanslöst tuff. Hon gör så spektakulära storslagna häftiga grejer, det går liksom inte att värja sig tycker jag. Jag ser mig ju inte som nåt popsnöre alls egentligen, jag är hopplöst ute och har noll koll på det mesta av populärkulturen, men jag blir alltid tagen av de grejer hon gör. Bara kolla på detta klipp, det går inte att inte bli hänförd:
– Och så föddes tanken: ”Varför kan inte jag vara sådär tuff? Eller kan jag det? Vad händer om jag säger att jag är lika häftig som Beyoncé? Vad innebär det i min genre och vad gör det med mitt uttryck?” Det väckte så många spännande frågor så jag var bara tvungen att undersöka det vidare.
Vad har du för relation till divor i övrigt?
– Jag tycker att det är inspirerande med folk som tar sig själva på stort allvar och gör sig larger than life. Fast att vara diva kräver också självdistans och humor, annars kan det bli ganska outhärdligt. Det roliga är att jag har insett att ingen protesterar när jag nu tar platsen som diva, alla bara håller med och ger tummen upp. Jag får vara folkmusikens Beyoncé, alla får vara sin egen Beyoncé. Det är liksom ens eget ansvar att undersöka sin inre diva, ingen annan kommer ge dig den platsen, men ingen kan heller förvägra dig den.
Efter premiärdatumen på Bastionen tar Folkmusikens Beyoncé en paus under hösten, för att sedan komma tillbaka i turnerande form under 2018. Här hittar du mer info om biljetter och showen.
