”Intressant! Rent sexuellt föredrar jag pojkar i 16-årsåldern, då de till skillnad från män längre upp i åldrarna ännu inte börjat producera det ämne som ger sädesvätskan sin beska bismak. Det här är väldigt faktabaserat nu men, det är som att de lever på vanilj och ananas.” – tyvärr inte Malou von Sivers.
I mitten av november besöker författaren Stig Larsson Malou Von Sivers Efter tio, i samband med lanseringen av sin nya bok. Han har sedan ett ökänt uttalande för tiotals år sedan om att alla män åtrår tonåringar blivit känd som både ”sanningssägare” och pedofil, och hos Malou lanserar han en teori om varför just flickor i yngre tonåren smakar bättre i ”fittan” än de som genomlidit fem år av pubertet. Det anmärkningsvärda här är inte att han själv bedömer det vara helt rimliga saker att säga, han säger liknande saker i varenda intervju som gjorts med honom och det är också, för att vara rättvis, den sortens frågor han får. Men Malou ställer inte en enda motfråga, utan nöjer sig med att konstatera att det han säger blir väldigt faktabaserat. (Undrar om hon hade bemött knäppa republikanen Todd ”Legitimate rape” Akins ”forskning” på samma sätt?).
Han är en Jockiboi för kultursidorna som sprider lögner om kvinnor som falskanmäler män för våldtäkt trots att de själva varit med på det, och att nej inte sällan betyder ja. Han menar att det kanske beror på den egna intuitionen att han aldrig råkat ut för oschyssta tjejer själv. Kanske samma intuition som gör att han råkar på tiotalet kvinnor som ber honom att skära dem, trots att han själv inte alls är intresserad av våldsamt sex?” När män sitter och talar i offentligheten på det här sättet blir många naturligtvis äcklade och förfärade, men en ganska stor del av publiken verkar också tycka att de smutsigaste uttalanden innehar någon slags ädel sanningskvalitet.
Att Magnus Uggla känner sig attraherad av Miss Li under inspelningarna av Så mycket bättre är ingen hemlighet, men jag kan personligen känna att en ganska tydlig gräns passeras när han låter en buktalardocka framföra en önskan att ”knulla Linda”. Är detta sant och skönt? När Orup i X-Factor gång på gång säger till de unga kvinnliga deltagarna att ”om jag bara vore 20 år yngre…”, vore det då uppfriskande om han i enlighet med Larssons teorier rakt ut sa att han attraheras av tonåringar? Just anspråket på den ”obekväma sanningen” är någonting som är gemensamt både för de pk-hatande rasisterna på Avpixlat och sexister som Stig Larsson. Sanningsanspråket fungerar lika effektivt avvärjande mot kritik som det klassiska ”men du är bara avundsjuk”. Det finns dock en väsentlig skillnad i hur väl sexismen mottas på kultursidorna jämfört med rasismen. I samband med Chris Browns spelning i Globen har det diskuterats kring åtskillnaden mellan privatperson och verk, något som flera tagit ställning för. Men när Stig Larsson sitter hos Malou gör han det inte i egenskap av konstprojekt, utan som människa som till skillnad från konsten kommer med sanningsanspråk.
Vår smärttröskel, och vissas förtjusning, inför grismän inom kulturen är alltjämt hög. Genom att låta ”sanningssägare” som Larsson sitta oemotsagda i tv-soffor fortsätter vi att normalisera deras uttryck. I fallet Larsson gällande inte minst synen på våldtäkt och kvinnlig sexualitet. Är nolltolerans mot sexism i en sexistisk värld lika absurt som nolltolerans mot rasism i SD?
För övrigt: Kan inte bestämma mig för om det är gulligt eller provocerande att en av statministerns söner reppar #kartellen och #orten på Instagram?
