Se upp för avståndet mellan rep och vakt, dörrarna stängs. Zeke Tastas har tillsammans med Quetzala Blanco och Daniel Glasman drivit Spy Bar i tre år, men nu är det dags att ta farväl.
Stureplan, en apokalyps är på ingång. Fear the Walking klubbkids. Vi har pratat med Zeke Tastas om det som varit, om det som komma skall och var de numera klubblösa småtimsfestarna ska släpa sig. Tre år alltså, vad har varit bäst?
– Bäst har de där magiska sista timmarna på Gubbrummet, helg ut och helg in, varit. Skrålandes bakom, på, framför och under bardisken med sina bästa vänner. Du vet de där ögonblicken som gjorde Gubbrummet till ett säkert kort, när alla älskar ikapp till vetskapen att man kan vara sig själv där inne? Spy Bar i allmänhet och Gubbrummet i synnerhet har haft lyxen att ha magiskt klientel. Mysiga och festsugna och glada och snälla människor man verkligen VILL hänga med. Så tack för det. På riktigt.
Det är många som har tackat för tre fantastiska år och skålat för det dem ansett ha varit en epok, en så kallad gubbrumsepok. Och när den sista shoten är halsad och Daniel Glasman för en sista gång dansat på bardisken är det dags för Arnoldhuset att byta koncept.
Hur skulle du själv göra ifall du fick fria händer till ett konceptbyte?
– Jag har en kristallklar bild av vad jag skulle vilja göra. Jag skulle göra restaurang av Laroy, inklusive källaren, med en trappa upp till övervåningen som blir en andravåning till Gubbrummet vilket skulle ge Gubb välbehövliga toaletter. Den nya våningen skulle kallas Gubbgubb för de som blivit lite för gamla för Gubbrummets högljudda knasfestande. The Lab skulle bli en bakficka till restaurangen med bra barhäng, Rosa Rummet skulle delas av med en del som kör temat ironisk men oängslig allsång och en annan – mindre del – som skulle bli spelrum med fyra generationers Playstation och jävligt sköna fåtöljer.
Vad är nyckeln till en bra nattklubb?
– Det är många dimensioner som ska lira ihop. Först och främst ska det kännas som om man är hemma hos någon man gillar, någon med så pass mycket koll att man litar på att hen har ett bra gäng man vill lära känna. Det ska vara en perfekt balans mellan tillåtande dekadens och ömsesidig respekt, bra men snabba drinkar, softa men spännande människor, stökig men trygg atmosfär.
Hur ser framtiden ut?
–Du menar förutom singulariteten, transhumanismen och VR-revolutionen? Ja, förutom det så tror jag att framtiden är en perfekt balans mellan tillåtande dekadens och ömsesidig respekt i en stökig men trygg miljö som serverar snabba men bra drinkar till snygga men intressanta människor.
Du är inte alls orolig över denna möjliga apokalyps som kan komma att ta över Stureplan? Tänker mig fotogeniska apatiska människor som planlöst går runt.
– En sak kan man lita på när det gäller Stockholms klubbkids, de hittar alltid nya ställen att göra roliga.
Även om Zeke är rätt övertygad om att Stureplan fortfarande är i säkert förvar så tror jag att lite oro ligger i luften. Och vad gör man om man stöter på ett klubbkid mitt på Svampen nattetid? Jo, ta fram valfri kamera och fota med blixt, ett klubbkid blir alltid poserande blixtstilla när ett foto tas.
Sista kvällen på Spy Bar inträffar i början av oktober.
