En studie i health gothens uppgång och fall

Rick Owens visar upp sina magmuskler.

Normcoren är död och ironiserad över till leda. En ny stjärna på internettrendhimlen har hunnit tändas och, om man ska lyssna på rörelsens early adopters, redan släckas. Health goth är kanske inte här för att stanna, men det är åtminstone här.

I tidernas begynnelse, det vill säga på nittiotalet, fanns en stil som hette sportgoth. Av tidigare nämnda anledning finns inte mycket dokumenterat, men det ryktas om att sportgotherna klädde sig i helsvart Adidas och dyrkade Nine Inch Nails. Inte helt olikt dagens hälsogother – förutom att dessa faktiskt sportar. Det bästa en äkta hälsogoth vet är att sorgset kasta kettlebells till de lila tonerna av Yung Lean (ur självömkanssynpunkt tveklöst tiotalets Trent Reznor).

Från början, då. Begreppet health goth kom till när några svartklädda killar från Portland i april 2013 startade Facebook-sidan Health Goth, ett hörn av internet fyllt av svartvita bilder på robotkroppsdelar och matta tights i tyg som andas. Redan innan detta hade modeskaparen Rick Owens gjort looken till sitt signum, men utan att namnge den – i sina svarta skynken och muskulösa armar är han sinnebilden av health goth, särskilt efter att upprepade gånger ha skosamarbetat med Adidas för att få något snyggt att springa i. Under modeytan bubblade en rörelse bestående av att äta gröna grönsaker, göra deadlifts (!) och lyssna på Nitzer Ebb.

Men gother är inte kända för sin kärlek till mainstream. Den elektroniska musikern Johnny Love lanserade i somras en kollektion av t-shirts och sportbehåar med tryck som ”I JUST CAN’T” och ”JUST DO ME”, i kombination med tribalmönster och en modifierad Nike-logga. (Loves tillhörande manifest, Health Goth Fitness Bible, varnar för att lyfta mer skrot än man orkar eftersom ”this is not the self harm goths are fond of”.) Tidningar som Marie Claire, Huffington Post och PAPER uppmärksammade trenden. Konventionella men svartklädda namn som Kylie Jenner, Jessie J och Kat Von D (finns hon fortfarande?) började lyftas fram som health goth-förebilder. Allsköns ickegother köade till Alexander Wangs H&M-kollektion, onekligen hälsogothinspirerad i sitt utförande. Och de riktiga hälsogotherna kröp tillbaka in i sina latextäckta grottor.

På Instagram är #healthgoth-taggen fylld av tusentals bilder på svartklädda människor i gymspeglar. Jag har bevittnat hur många av mina egna vi-följer-varandra-på-Instagram-bekanta försvinner allt djupare ner i mandelsmör- och palmbladsträsket. På vissa sätt ligger health gothen ändå nära den så utskrattade normcoren, estetiken är inte helt annorlunda, nittiotalsvurmen går igen. Men hälsogotiken har en fördel i att den åtminstone har god smak nog att föredra industrisynth framför, låt oss säga, Seinfeld-jingeln.

Ändå läser jag på Tumblr (till vilken annan plats söker man sig för att researcha något så internetkompatibelt?) om att health gothen är död. Istället föreslås en ny subkultur, ”elf goth”: ”Grow out your hair. Straighten it and bleach as light as you can. If you are super committed, get your ears modified to be pointy. Learn archery as soon as possible.” Ni vet var ni läste det först.

HEALTH GOTH STARTER PACK

I skrivande stund flammar Twitter-trenden att göra ett så kallat startpaket åt olika företeelser som mest intensivt. Här är en äkta health goths officiella starter pack.

Välfylld Nike-gympapåse.