En hygglig skandinav faktagranskar New York Times

11:26 11 Dec 2020

Hygge (pronounced HOO-gah, like a football cheer in a Scandinavian accent) är ute, menar New York Times. Det är också de som tycker att danska uttalas så. Ja, hygge är dött, och mys är det nya svarta! Vår tid är kommen! Eller?

Det här är naturligtvis varken den första eller sista gången utländska kultursidor höjer den skandinaviska kulturen till skyarna. Det är bra för business, men fruktansvärt skadligt för våra egon. För varje gång de skriver om jantelagen eller lagom blir Sverige lite mindre jante och lite mindre lagom.

Vi i Norden får en egoboost samtidigt som de amerikanska läsarna får drömma sig bort till ett Stockholm fyllt av små stilrena butiker och vinbarer, utan slask, nedskärningar i kulturbudgeten eller ockerhyror.

Sedan hygge brann ut som ett exklusivt danskt blockljus har kultursidorna letat efter något nytt, och mys verkar som en guldgruva. För amatören, eller den som inte kan danska (de är samma person), kan mys och hygge tyckas vara samma ord. Det tycker inte Malin Lindqvist, intervjuobjekt och svensk designer i dansk exil. Hon menar att “hygge” är mycket bredare än mys - det är såklart rimligt eftersom New York Times definition av mys är småbutiker runt Nytorget som har stängt på söndagar.

Urartikeln om den danska föregångaren argumenterar att hygge är anledningen till danskarnas glada humör, och för ett långt resonemang om de lyckliga nordiska länderna. Det kanske är detta som utlänningarna eftersträvar när de ska köpa sig till hygge och mys - men är det verkligen därför vi är lyckliga? Är vi det alls?

Tänk dig att du får ett samtal från någon som vill mäta lycka. Gemene Svensson eller Svensen är inte i extas när de bidrar till ett statistiskt underlag. Men mår hen dåligt? Nej, det kan man ju inte göra. När någon frågar “hur är läget?” svarar man inget annat än “bra” eller “helt okej”. Och visst, om det betyder att vi är högst i ett lyckoindex får det väl vara så, men vi mår inte bra för det. Grunden i det skandinaviska humöret, och därmed i mys och hygge, är att ha ett väldigt litet emotionellt spann. När man är snudd på känslokall är det därmed lätt att finna ro, mys, hygge i att bara dimma en lampa.

Tänk dig att det här telefonsamtalet från helvetet fortsätter, och hen på andra luren frågar dig vad du associerar med “mees”. Är det levande ljus? Nej, det är det inte, om du inte är den fiktiva svensken New York Times har konstruerat. Jag hade svarat såhär, eller ja, jag hade lagt på för fem minuter sedan, men om inte hade jag sagt såhär; mys är att riva ut reklamen och kontaktannonser ur en gratistidning för att starta en brasa. Mys är att ta fram ett halvårs tomma toarullar för att göra smällkarameller. Mys är banne mig att lägga strumpor på elementet och låta dem bli knapriga. Det här “mees” ni pratar om känner jag inte till.

Trots utbrottet, som fort går över, tär ett sådant samtal sakta på själen. Vem är jag att uttala mig om mys? Vad kommer härnäst, att uttala en fatwa? Att beskriva ett svart hål? Omöjligt, men efter denna förvirring kommer stoltheten. Mys är en konstform, en man föds med förmågan att utöva. Mys, och hygge för den delen, är högst subjektiva upplevelser. För någon är mys att dricka Oboy ur en termos med för- och eftersmak av allt som någonsin varit nära den termosen. För en annan är mys att äta gräddsås till middag och se Bonde söker fru. För mig är de två personerna helt från vettet. Vilka tror sig jänkarna vara när de ska beskriva vårt mys i en enkel artikel om affärer i huvudstaden?

Jag hade, i detta hypotetiska scenario, ringt tillbaka till statistikern och tillagt: Mys är ingenting man kan köpa sig till! Gjutjärnsplättlagg för 529 kronor är inte mys, det är bara jobbigt att diska. Mys är inte keramik för 4000 kr! Mys är vid sin höjd en chipsskål från Bruka med ordet chips på. Man köper sig inte till mys för att det förutsätter en välfärd och ett samhälle där man egentligen inte behöver gå hemifrån, där vi tar hand om varandra samtidigt som vi är trygga i ensamhet, ett samhälle där medelklassen i och för sig minskar markant, men ändå ett samhälle där nästan alla har råd med ro. Det är mys!

Sen hade jag lagt på.

I framtiden vädjar jag till New York Times att bistå en varningstext till skandinaviska läsare eftersom vi, trots vårt snäva emotionella spann, är lättpåverkade när andra gör reklam för oss. Även om en klapp på axeln är det enda man ger sig själv kan det gå överstyr. Rör inte vårt mys.

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!