Som en löpeld spred sig Revolution, Elias debutsingel från 2015, genom vårt avlånga land, ut på Europavägarna och tvärs över världshaven. I höstas släppte Elias singlarna I give you the best och Neon Lights, och den 21 februari släpps den efterlängtade EP:n HIM.
Efter debuten fortsatte framgångssagan i form av två grammisnomineringar och festivalspelningar världen över. Han har även medverkat i Mia Skäringers omsusade show No more fucks to give hösten 2019 där han framförde Revolution. Det hesa, lågmälda soulregistret på den nya EP:n vittnar om artistisk mognad. Inspirationskällorna tillika soulgudinnorna Roberta Flack och Nina Simone genomsyrar Elias sångröst, men bäddas mjukt in av ett tyngdtäcke fyllt av ett potpurri av luftiga körer, tystlåtna vispar, tunga elektroniska basar och melodiska pianoslingor.
Vi träffar Elias över en kaffe i Rivals lobby på Mariatorget. Två minuter innan avsatt tid glider han sakta upp för de rödklädda trappstegen i en lång dunjacka med höga svarta boots och påpekar att han till och med har två minuter till godo. Något att anse som en bragd i musikbranschen.
Pratar du lika mäktigt som du sjunger?
– Alla säger att jag låter annorlunda när jag pratar kontra sjunger. Det hade varit sjukt obehagligt att ha samma röstläge när jag pratar.
Fast du har väl en ganska lågmäld och släpig röst även när du pratar?
– Som en alkis då menar du?
Snarare en lugn och avslappnad jargong och röst, vart kommer den ifrån?
– Jag har en teori om att det kommer från när jag var liten och satte en femkrona i halsen varpå min farsa var tvungen att köra ned handen i halsen på mig för att få ut den. Det är en ganska sjuk historia, men jag tänker att det påverkat min röst så den blev såhär hes och lite gubbig redan då. För den har alltid varit så. Det är ett hett tips för att få en sån här röst.
I vintras gjorde du din första USA-spelning i New York, hur känns ett internationellt mottagande?
– Det var svinfett att få göra den grejen. Jag har varit på väg i flera år men det är sjukt dyrt att dra med hela bandet, med alla instrument och fixa visum till alla som ska med. Jag älskar New York och har skrivit mycket i L.A. Min manager bor där men jag har inte fått spela där än. Musikbranschen i USA är värsta djungeln! I början när jag släppte Revolution åkte jag över dit för att jobba med Atlantic Records. Det var många löften och mycket som skulle hända. Birth of a nation, den Grammy-nominerade filmen skulle ha Revolution som soundtrack både i filmen och i trailern. Men regissören hamnade i någon Metoo-härva veckan innan release så Atlantic ströp allt. Filmen gick rätt ner i botten efter det. Min låt var med i trailern men det sågs till att det inte blev någon stor grej av det efter våldtäktsanklagelserna mot regissören.
Känner du extra press inför hur kommande release tas emot?
– Egentligen inte, det är lite som att jag har gått ett varv i mig själv. Det här är en nyrenässans, tillbaka på ruta ett. Jag ser fram emot det som komma skall snarare än att den här releasen hänger över mig hotfullt.
Hur ser din kreativa process i låtskapandet ut?
– Jag hittar ofta meningar och melodier tillsammans. Min röstmemo är fylld med över 900 inspelningar som innehåller en massa idéer. Ingen av filerna har namn det är bara ett virrvarr av idéer. Jag har aldrig lyckats styra upp det där. För ett år sedan började jag sitta i studion tillsammans med en vän. Där skrev vi en massa låtar, men just ordet Him kom upp tidigt. För mig gav pronomenet i sig mycket inspiration. Alltifrån till identitet och sexualitet och saker man vill utforska i sig själv. Det blev en utgångspunkt att skriva utifrån.
Vad har du för förväntningar inför kommande turnén?
– Inga förväntningar mer än att det ska bli jävligt kul! Speciellt spelningen på Dansens Hus. Egentligen har jag inte spelat i Stockholm sedan Södra Teatern för fyra år sedan. Det är roligt att få spela hemma i Stockholm igen. Mitt mål är att det ska bli mer än en spelning. Jag kommer att ha med en dansare på en låt och låta honom ta över scenen medan jag går av. Jag kommer att ha med en hemlig artist och vill verkligen att den här spelningen ska bli någonting alldeles extra. Det känns fett kul! Även jag ska dansa.
Kan du dansa?
– Det var ett skämt, jag kan verkligen inte dansa. Eller kanske att jag dansar full på klubb. Jag dansar för att det är kul, inte för konsten. Jag önskar dock att jag började när jag var yngre, det vore svinfett att kunna dansa!
Him släpps den 21 februari och Elias nästkommande spelning i Sverige inträffar den 13 mars på Dansens hus i Stockholm.
