Döskalle & Mästerligt möter Roland Poirier Martinsson

Redaktion 14:57 10 Jul 2012


Foto: Emil Jönsson

Roland Poirier Martinsson är en svår nöt att knäcka. Med ett jobb som hårdhudad proffstyckare handskas han ständigt med kontroversiella frågor, men hemma kelar han med barnen och har gamla skådisdrömmar i bagaget. Döskalle & Mästerligt slog sig ned för att prata pudlar och politik medan högerbiffar väntade på grillning i Texas.  

 

Blir du ofta hopblandad med Roland-Philippe Kretzschmar? 

– Nej, aldrig. I alla fall inte så att de har avslöjat det för mig.

 

På Aftonbladet jobbar du som proffstyckare om presidentvalet. Vad gör dig till proffs? 

– Jag är proffs på amerikansk politik i den bemärkelsen att jag tjänar pengar på att jobba med det. Jag har bott i USA ett antal år och har skrivit mycket om amerikansk politik. Jag känner väldigt många politiker i USA så som W. Bush närmsta medarbetare, så jag har ju insyn som inte den genomsnittliga svenska bloggaren har.  

 

Du skrev i Aftonbladet att du ska återvända till Texas och fortsätta äta biff i sällskap med republikanska höjdare, är det toppen av dina aspirationer? 

– Jag kommer att fortsätta jobba med det jag gör nu, skriva i tidningar och skriva böcker. Fast nu också i amerikanska tidningar. Det finns jättemånga tidningar i USA med högerledarsidor där jag känner folk. Så att få dem att läsa det jag skriver med välvilja är inget problem. Sedan är det upp till mig att vara bra nog. 

Är du en vit kränkt man?

– Nej, det är jag verkligen inte. Jag är vit man. Det finns människor som vid tillfällen blivit kränkta och jag har vid tillfällen blivit kränkt. Men jag är en väldigt svårkränkt person och tar hemskt sällan illa vid mig.

 

Tycker du att manshat är ett problem?

– Nej, det tycker jag inte. Jag är kritisk till feminismen och det finns ju de som vill säga att män råkar illa ut på grund av könsmaktsstrukturer, att män ofta är drabbade i olika sammanhang. Kanske lika mycket, kanske till och med mer. Det där tycker jag är precis lika tramsigt. Vi beter ju oss olika mot män respektive kvinnor, bara en idiot skulle säga att det inte var så. 

 

Vad tycker du att internationella kvinnodagen ska gå ut på?

– Jag har börjat twittra i år. När det var internationella kvinnodagen twittrade jag ut en uppmaning till alla män att de skulle vara extra gentila mot kvinnor och hålla upp dörrar, erbjuda sin stol och bära deras väskor. Det gjorde folk rasande. Mina politiska motståndare har väldigt svårt för ironi, har jag upptäckt.

 

Du skriver mycket om feminism, varför?

– Det kommer mycket från personliga erfarenheter. Det som ur ett typisk feministiskt betraktelsesätt ses som ojämnlikt, uppfattar inte jag som ojämnlikt. Jag skrev en artikel för några år sedan som handlade om att min fru är hemma med barnen. Detta uppfattades som ett tecken på att jag är en man som inte lever i ett jämlikt förhållande med min hustru. Men det är liksom inte vår erfarenhet alls.   

Så du skulle kunna tänka dig att byta och vara en hemmaman?

– Jag hade gjort det på stubben. Jag sa upp mig på universitetet för tio-tolv år sedan och var hemma i sju år. Under den tiden skrev jag tre böcker, men naturligtvis var det också så att jag var hemma med barnen. Jag älskar det livet, jag skulle hemskt gärna vilja vara hemma. 

 

Du gillar att presentera dig som ”konservativ filosof, författare, debattör och katolik” – finns det något du vill tillägga som vi inte vet? 

– Jag är långdistanslöpare! 

 

Om du var tvungen att byta karriärbana och släppa pennan, vad skulle du göra då?

– Det måste ju vara något kreativt. Finsnickare, kanske. Men det är jag inte särskilt bra på, så det skulle ju vara ett hinder. Skådis har jag alltid trott att jag skulle bli. Jag övade in inledningen av Pär Lagerkvists Dvärgen för att söka in på scenskolan när jag var lite över 20 år. Jag har alltid trott att jag kunde varit en väldigt bra skådis. 

 

Vilken är den största pudeln du har gjort?

– Nej, jag kan inte komma på någon offentlig pudel.  Jag har haft något sakfel i något jag skrivit…

Men tryckfrihetssällskapet, du hoppade av efter kritik?

– Ah, jo… i någon bemärkelse. Jag kände ordförande i tryckfrihetssällskapet för 20 år sedan. Vi jobbade på samma kvällstidning. Hon var en helt vanlig människa, hade inga intressen av islamiseringen av Sverige. Jag tackade ja och tänkte inte mer på det. Sedan la de upp det på sin hemsida och då fick jag mejl, twitter och journalister som hörde av sig. Då kollade jag deras hemsida och såg vad det var. Christ! Dit vill inte jag! Jag har ett väldigt dåligt rykte beträffande många saker, men öppenhet och tolerans mot andra kulturer har jag skrivit rätt mycket om. Folk vet var jag står. 

Varför har du ett dåligt rykte?

– Jag är abortmotståndare, det finns många som tror att jag är en klassisk förtryckande man mot kvinnor. Folk tror att jag inte bryr om fattiga. Mina höger-åsikter gör att folk har en bild av mig som är negativ. 

SD-dramat. Kan du inte hålla med om ironin när vita män, som du själv, utsätts för en vass kant och först då börjar förstå vad alla andra har klagat på?

– Jag har ju skrivit och attackerat sverige-demokraternas politik flera gånger tidigare, innan valet. Det är ingen nyhet vad Sverigedemokraterna står för och min attityd till det. Där jag hade låtit mig luras var att jag trodde att det fanns en rörelse inom partiet bort från det. Det jag lärde mig var att rörelsen bort från slöddret inte fanns. 

 

Homosexuella giftermål – du har doppat i två pooler. Vilken är det? För eller emot?

– Det är en jäkla svår fråga. Jag är katolik. Den katolska kyrkan är emot att homosexuella gifter sig. Jag försöker tro på det min kyrka lär. På det sättet är det mycket okomplicerat. Men stat och kyrka är två helt olika saker. Jag kan nog inte tycka något annat än att homosexuella borde ha samma rätt till det juridiska kontraktet som äktenskapet är. Jag kan inte se att man i Sverige 2012 kan motivera särbehandling i det avseendet.

Hur är du som pappa?

– Jag tycker att jag är en kanonbra pappa. Det hade varit sorligt om jag tyckt något annat. Jag är en väldigt fysisk pappa, jag kramar mina barn och kelar med dem. Jag tycker väldigt mycket om att känna mina barn, bokstavligen, intill mig.

Dagens opinion publicerade en lista på Sveriges mest influensrika politiska debattörer. Du hamnade på tionde plats. Kommentar? 

Sådana listor är dåliga om de har mig som tia bland de viktigaste opinions-bildarna i landet. Jag är inte så viktig. Det är klart att jag har viss betydelse men det är mer till följd av att jag har väldigt bra plattformer. Jag skriver för ett etablerat bokförlag, jag skriver för Svenska Dagbladet, jag har Timbro som plattform. Men jag hade inte satt mig på nummer tio, jag hade kommit längre ner. Jag hade kommit efter Zlatan, det beror på hur man definierar opinionsbildare. Jag hade kommit på 73:e plats. 

Roland Poirier Martinsson är konservativ debattör och författare.

Stad: 
Kategori: 
3 Visa kommentarer (3)

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!