Hon föddes med silversked i mun. Victoria Bernadotte och Daniel Westlings förstfödda dotter Clara spåddes en lysande framtid som tronarvinge. Men efter en ödesdiger julafton på Drottningholms slott valde prinsessan att abdikera för att leva sitt liv som en av oss andra. Vi möter Clara på hennes nuvarande arbetsplats – Katarina kyrkogård, där hon jobbar som dödgrävare.
Hallå där, Clara Bernadotte!
–Hej hej, roligt att äntligen få träffa er. Jag har längtat efter det här.
Du är lite LIK någon, men vem?
–Haha, kanske den där bortskämda fjanten som bodde på Drottningholms slott i tjugo år.
Ja, just det! Vad var det som hände egentligen?
–Äsch, jag kände för att leva ett lite enklare liv, bli asket bara. Ett tag var jag inne på flagellantgrejen när det var trendigt för några år sedan, men näää… det var lite väl kände jag.
Men hur mycket asket är du då? Avhåller du dig från könsumgänge till exempel?
–Va? Måste man det?
…för det är ju inte riktigt vad vi har hört.
–Nu vet jag inte vad du pratar om, ehum.
Okej, om vi säger Jac Zand då?
–Inga kommentarer.
Pappa Daniel har ju gått ut i media och erbjudit dig livstidsmedlemskap i hans världsomspännande Royal Aerobics-koncept om du kommer hem igen. Är det något du har övervägt?
–Njae, däremot har jag övervägt att sänka ner honom i en tunna solmoget åsnebajs.
Men snälla, vad var det egentligen som hände den där julen för två år sedan?
–Det var egentligen helt odramatiskt. Vi skulle fira jul som vanligt, hela familjen. Allt var hur trevligt som helst, men efter julklappsöppnandet lackade jag ur som fan på min moster.
Madeleine?
–Ja, hon kan fan inte skylla allt sjukt hon gör på klimakteriet.
Vad gjorde hon?
–Hon satt och tallade helt ogenerat på min dåvarande snubbe, Jürgen. Men det värsta var egentligen inte det, hon var ju tankad som en pelikan. Det som verkligen gjorde att jag fick nog var att morsan försvarade sin lillasyrra. Så då kände jag att det fick vara nog. Enough, liksom.
Men vad har pappa med det där att göra?
–Vad menar du?
Ja, du ville ju doppa honom i en bajstunna.
–Ah, okej. Tar tillbaka. Pappa är bra. Däremot skulle han må bra av att gå ner 70-80 kilo.
Ja, han är lite… rultig, va?
–Hahaha, ”rultig”?! Han är så tjock att han har ett eget postnummer.
Haha, oj då…
–Han är så tjock att den enda helbild som finns av honom är tagen från satellit. Om man daskar honom på låret kan man surfa på vågorna. Vid restaurangbesök får han inte menyn, han får en offert. Han är så tjock att när han…
Okej, vi fattar.
Innan du abdikerade var ju den stora skandalen att din morbror Carl Philip valde att leva ihop med Alexander Bard, 72.
–Precis, Carl Philip har tackat mig tusenfalt för att kvällspressen äntligen låter honom och Alex vara. Jag brukar fika hos dem på söndagarna faktiskt. Älskar dem.
Nu är det din bror Didrik som förbereder sig för att styra riket. Hur tycker du att han sköter sig?
–Med tanke på att han har tourettes verkar det gå hyfsat bra ändå. Men han läspar ju så grovt att det ändå inte går att urskilja eventuella könsord.
Dödgrävare alltså… hur kommer det sig att du valde just det yrket?
–Jag har alltid varit fascinerad av döden på ett lite morbidt sätt. Så när det här dök upp passade det mig som hand i handske. Dessutom slipper man uppmärksamheten, ingen är så osynlig som en dödgrävare. Alla har ju fullt upp med sina jäkla jordfästningar.
Vad gör du på fritiden? Det måste ju vara skönt att slippa behöva föregå med gott exempel hela tiden.
–Det jag saknar allra minst är Sturejävlaplan och skitställena däromkring.
Jag går mest ut i Sundbyberg där jag bor numera.
Vad har du för kontakt med hovet nuförtiden?
–Den är sådär. Sedan mormor och morfar råkade ut för den där utsvultna vargflocken i oktober har ingen varit sig riktigt LIK där borta, haha – kolla jag kunde också!
Men du och prinsessan Lillian umgås flitigt fortfarande, har vi förstått?
–Verkligen. Jag bjöd på stort överraskningspartaj nu i augusti när tanten fyllde 118.
Vad fick hon av dig?
–Ett livstidsmedlemskap i pappas aerobicsklubb såklart.
