Nöjesguidens senaste bloggtillskott är en barnarbetare. Dags att lära känna honom.
I mars skrev Django Lorentzson en hysteriskt rolig recension av Hannah & Amandas livepodcast på Malmö Konserthus. Där och då bestämde vi oss för att värva honom. Först svarade han att han "skulle tänka på det" och att han "återkommer". Det var kaxigt av en 16-åring som just blivit headhuntad. Men vi kom ganska snart överens om ett kontrakt. De efterföljande fem månaderna skickade Django en ursäkt i veckan till varför han inte skrivit sitt första inlägg. Men nu är det äntligen publicerat. Därför är det hög tid för er att lära känna Django.
Vem är du?
– I am Django Geronimo Lorentzson, 16 år gammal. "Kaffedrickare" eftersom det tycks vara ett säreget och unikt personlighetsdrag. Är född i Örnsköldsvik där mina tidigaste minnen handlar om saker som att vi skulle åka och köpa korv men att vi krockade med bilen och att min katt kom instaplandes mitt i Melodifestivalen (påkörd av en bil). Det var fint, men när vi ville leva ett mer luxuöst liv var det självklart att vi valde att flytta till Hjärup i Skåne, the city that never sleeps. Här bor jag och har också mitt sista minne, eftersom jag nu gudskelov har slutat lagra minnen, jätteskönt för mitt samvete, aldrig igen. Min familj brukar beskriva mig som att jag har nån sorts "praktiskt autism", jag är dålig på så gott som allt som har med livet att göra, till exempel att åka tåg och cykla. Skaffade min första blogg när jag var åtta (där jag vägrade att skriva med kommatecken) och sen dess har det gått nedför när jag har avancerat mig genom cyberrymden med Facebook, YouTube, Twitter. En "jävel" på spelet 2048. Djupare personlighet än så har jag tyvärr inte.
Vad gör dagens 16-åringar? Gör ni slime? Spelar ni Pokémon Go?
– Du är på rätt spår, men nu handlar det mer om Ice Bucket Challenge och "Rage Comics". Dessutom känner jag ingen som inte gillar det här med satanistiska ritualer, fan vad det kan va kul. Man bara skuttar och får kontakt med djävulen och sånt. Den bästa låten? Starships av Nicki Minaj eller "People == S**t" av Slipknot. Jag känner fem offer av "flossing", varav fyra är döda och en ligger i koma, gilla det här om du kommer på deras begravning. På vår fritid pillar vi med pensionen, ser över våra fonder, mailar företag och frågar om man får ha med sig väskan in i lokalen. Använder ofta ord som "swag". Alla i min generation är förberedda inför döden. Så ser det väl ut.
Det tog nästan ett halvår från att vi kom överens om att du skulle blogga till att du skrev ditt första inlägg. What took you so long?
– Jag svarar ofta: "Jag är sån". Jag är sån. Inte alls bra på snyftmeddelanden för att vinna mer tid, typ, jag har magsäckscancer, min moster är död, Hemmakväll stänger tidigare än vad jag trodde och jag MÅSTE dit, jag hade en besynnerlig dröm om Hitler som påverkade mitt mående. Sånna grejer och det går aldrig hem. Man hade kunnat skylla på att jag har det jobbigt i skolan men nu har jag haft sommarlov i tre månader, så det som faktiskt hände var att jag skulle kämpa mot islamiska staten och fick flera medaljer, stannade länge. Var väldigt bra men blev traumatiserad och var tvungen att åka hem. Har skrivit bara den senaste veckan. Så är det ibland, jag är sån.
Din första text var det konstigaste jag har läst. Jag värvade ju dig för att skriva sådant som din Hannah&Amanda-recension eller ditt svar till Moa Wallin. Vad kommer du att skriva om i fortsättningen?
– Jag är helt enkelt ett missförstått geni, typ som August Strindberg, skillnaden är att jag är mycket mer vulgär. Mina tankegångar passar inte pöbeln, jag vet. När jag jobbade som gycklare för kungen sa han: Alltså, honestly, du borde bli kung och bara göra massa roliga grejer. Så ja ba okok hold on... Också skrev jag texten som kung! Lite svårt att fatta för människor med lägre klass. Är du dräng eller greve? I fortsättningen ska jag skriva texter som bara anspelar på min första text. Annars får jag väl hitta på nåt annat, även om jag inte fattar varför.
Läs Djangos blogg här.
