Politik, medier och excentriska damer i East Hampton. Alexander Kuronen ser några av bidragen som tävlar om att bli bästa svenska film på Tempo dokumentärfestival 2018.
I Gösta Hugo Olssons Den sommaren kan man glädjas åt filmens nyfunna material med Big och Little Edie, två välbekanta ansikten för alla som sett klassikern Grey Gardens från 1975. Själv har jag inte det, och därför tar det tid innan Den sommaren sätter sig för mig. Först en förbryllande titt i ett fotoalbum med elefanter, barbröstade kvinnor och Andy Warhol. Sedan en timmes repigt och rått material med en excentrisk mor och dotter som sjunger, kivas, äter glass och ojar sig över sitt fallfärdiga ruckels framtid, medan katterna leker kurragömma i den lika vanvårdade trädgården. Det är som att råka kliva in hos en knasig granne man helt saknar relation till, och sedan tvingas stanna kvar på fika. Helt klart angenämt, men säkert ännu mer för redan invigda.
Mindre trevligt blir det i bidraget Stronger Than a Bullet, som tilldrar sig i krigets Iran. Under 80-talet lockade fotografen Saeid Sadeghi ut unga män i skyttegravarna med sina förskönande propagandabilder. I dag ångrar han sig och vill söka upp och försonas med människorna på de gamla fotografierna. De som fortfarande är vid liv, det vill säga. Muntert blir det aldrig. Bilder på döda kroppar och sörjande mödrar avlöser varandra, och regissören Maryam Ebrahimi har medvetet valt ett dystopiskt spår där även nästa generation vaggas in i en glorifierande syn på martyrskap. Tur då att Saeids inre resa skildras med den precision och uppriktighet som krävs för att man i åtminstone hans tillnyktrande ska kunna hoppas på en bättre morgondag. Ibland får man vara glad för det lilla.
Cecilia Björks En bra vecka för demokratin är en skildring av Almedalsveckan som sjuder av ironi, där evenemanget med all önskvärd tydlighet framställs som det jippo vi kommit att se det som. Sakpolitiken får maka på sig. Här berörs i stället frågor om huruvida en plastklitoris på ett cykelstyre är ett bra PR-knep. Allvar blir det först mot slutet när Nordiska motståndsrörelsen marscherar in, och det djupsinnigaste inslaget uppstår i ett planeringsmöte för teckentolkar. Med energi och tålamod plockar de isär trendord som ”mediebubbla” och ”mediemedvetenhet”, en ljuvlig dechiffrering där de mest diffusa floskler plötsligt blir begripliga. Fyndiga nedslag som dessa, i kombination med några riktigt tjusiga kameraåkningar över Almedalens gator, bidrar till en njutbar förströelse där summan aldrig övertygar på samma sätt som delarna.
De här filmerna tävlar också om priset Tempo documentary award under festivalen: Leva. Älska., Lida, Lyubov - kärlek på ryska, Rikard, Silvana - väck mig när ni vaknat, The deminer.
