Daniel Boyacioglu för alltid

Artisten och poeten Daniel Boyacioglu är tillbaka med ny musik och inte minst ett nytt band.

Daniel Boyacioglu har lämnat den solitära konstnärsbubblan och startat bandet Daniel 4ever tillsammans med Nils Törnqvist från Amason och Markus Jägerstedt som bland annat är kapellmästare åt Robyn. Enligt Daniel själv är detta det bästa som har hänt honom.

Hur hittade ni varandra?
– Nils är den sammankopplande länken. Vi träffades genom att jag spelade med Amason ibland. I smyg hade han planerat att vi skulle samarbeta i framtiden. Sedan när det blev corona ringde Nisse och undrade om vi skulle ses.

Hur går det till när ni skapar tillsammans?
– Alla gör allt. Eller jag skriver texterna. Oftast skriver jag innan jag kommer till studion eftersom att jag har lättare att skriva hemma. Det blir många skisser, men även om de är färdiga ibland kan man behöva ändra så det passar musiken.

Daniel 4evers låtar utgörs av berättelser om livet och glider mellan teman som förlorad kärlek, relationen med barndomsvänner, rasismen och en ihjälskjuten kusin. 
– Vissa låtar är politiska som fan och vissa är skitgulliga kärlekslåtar. En låt är en sorgesång om min kusin som dog. Jag kände att jag behövde skriva om det. Vi har gjort den så respektfullt som vi kan för att hedra minnet. Jag har aldrig levt nära det våldet, men ändå kom det nära mig. Min kusin var inte heller nära våldet eller involverad i sådan verksamhet. Därför vill jag skriva om det.

Den första singeln Sång för Sanjin handlar om en barndomsvän till Daniel.
– Vi gick i samma klass från mellanstadiet, han kom efter att kriget i forna Jugoslavien bröt ut. Sanjin var bäst i alla ämnen förutom svenska, men sen blev trycket för stort. Jag ville hylla honom med en text. På nåt sätt är hans berättelse vår allas. 

Kommer texten före musiken?
– Man kan inte säga att den ena är viktigare än den andra. Jag brukar tänka att det är som om du träffar en människa du tycker är jättesnygg. Om du inte känner personen sedan förut blir du inte intresserad om du inte tycker att personen är attraktiv. Det är alltså musiken. Men om man ska tycka att det är kul att lära känna personen måste det finnas en personlighet, vilket är texten.

Daniel berättar att Daniel 4ever som band har tillåtit sig att vara väldigt fria i skapandeprocessen. De har inte valt ett specifikt tema eller sound. Ibland låter det lite som hiphop, andra gånger som dansmusik och ibland drar det till och med åt visa.
– Musiken känns som den kan leva länge. Det är rätt poppigt, men inte sådär trendigt. Tänk dig att du köper en kostym som är välskräddad i stället för en blus i höstens senaste kollektion.

Du har tidigare sagt att ”Jag var bättre på att vara konstnär än människa”. Vad menar du med det?
– I början av karriären ville jag inte bli en konstnär som offrar livet för konsten. Typ bli alkis eller en frånvarande pappa för att konsten blir så viktig. Jag brukar säga att livet är viktigare än konsten. Men med åren har jag märkt att jag blivit bättre på att vara konstnär än att leva. Nästan allt handlar om mitt konstnärskap.

Vad är skillnaden mellan att arbeta själv och som här i grupp? 
– I ett band är man fler och man bär inte konstnärskapet själv. Det gör det också lättare för mig att kliva ur min bubbla. När man burit ett konstnärskap i många år blir man uppe i sin egen värld. Men när man jobbar med andra är det viktigt att kliva ut ur bubblan.

Det låter som att ni har kul?
– Absolut, det är det bästa som har hänt mig!

Var ser vi er härnäst?
– Precis överallt, ni slipper inte oss! Daniel 4ever är en kärlekshistoria mellan oss tre, men vår kärlek är inte fullbordad förrän publiken blir en del av musiken. Det här ska vara ett turnerande band. Vi längtar efter att träffa publiken.

Sång för Sanjin släpps den 30 april via Paalsund Records.