Vad är det egentligen kollektivet Rummet och de liberala ledarskribenterna får så mycket kultursidesplats för att bråka om? Greta Thurfjell förklarar ännu ett kulturbråk.
Inblandade: Rummet (Valerie Kyeyune Backström, Judith Kiros, Mireya Echeverría Quezada och Camila Astorga Díaz), Johannes Klenell, Ivar Arpi, Qaisar Mahmood, Sakine Madon, Adam Cwejman, Jasenko Selimovic.
24 september 2015. Rummet ger ut en bok.
Den separatistiska antirasistiska plattformen Rummet ger ut en bok med samma namn. Bakom den ligger grundarna Valerie Kyeyune Backström, Judith Kiros, Mireya Echeverría Quezada och Camila Astorga Díaz. Boken tar upp ämnen som populärkultur, media, utseende, sex och feminism – serverat av ”fyra hippa tjejer i sneakers” (sarkastiskt Galago-citat).
14 oktober 2015. Ivar Arpi blir arg.
Liberala debattören Ivar Arpi upptäcker att han omnämns i Rummet-boken. På Twitter går han ut hårt mot skribenterna å sin egen och Qaisar Mahmoods vägnar, fotograferar av satiriska utdrag och citerar libertarianska satirikern P.J. O’Rourke: ”I have often been called a Nazi, and, although it is unfair, I don't let it bother me. I don't let it bother me for one simple reason. No one has ever had a fantasy about being tied to a bed and sexually ravished by someone dressed as a liberal."
15 oktober 2015. Qaisar Mahmood blir arg.
Qaisar Mahmood, som är kulturarvschef på Riksantikvarieämbetet, skriver en text i SvD om hånet mot honom i boken, där han i ett test får stå exempel för någon som ”älskar Sverige och svenskarna så hårt” – att han ”borde köpa ett par knäskydd så du inte får ont i knäna när du suger av dessa härliga Vasaättlingar”.
”Rasism är rasism, oavsett avsändarens pigmenthalt”, vill Mahmood slå fast i sin text.
”Jag tänker att det vore skönt om samma ilska kom fram när det gäller faktiska samhällsorättvisor. Jag tycker det är tråkigt att Qaisar Mahmood blev ledsen, men som förläggare är inte mitt jobb att gå in och peta i var jag tycker att författarna är för elaka”, säger bokens förläggare Johannes Klenell om saken till Dagens Nyheter.
16 oktober 2015. Rummet blir arga.
I DN skriver Rummet (minus Camila Astorga Díaz, eftersom hennes anställning på SR efter dessa turer var äventyrad, kan man förmoda) ett svar till sina kritiker. I texten förklarar de att stora delar av boken är satir och att de i lika stor utsträckning driver med sig själva som med sina förmodade meningsmotståndare. Alltid surt när man tvingas förklara ett skämt.
Ett dygn efter Qaisar Mahmoods text ställer sig den liberala debattören Sakine Madon bakom honom i Expressen. Faktiskt säger hon nästan ordagrant exakt samma sak som han gör: ”Rasism är rasism även om avsändarna kallar sig underordnade, vänster och antirasister.”
19 oktober 2015. Adam Cwejman blir arg.
GP:s ledarskribent Adam Cwejman har hittat ett helt annat citat i Rummet än de tidigare diskuterade. Det handlar om en sak som Valerie Kyeyune Backström säger i en chatt: ”Min värsta mardröm är verkligen att vakna upp och va omringad av nån lökig vit partner och vita barn”. Om detta har han en sak att säga: ”Rasism är rasism oavsett vilket perspektiv den formuleras ifrån.” Känns det igen?
Katerina Janouch håller med.
20 oktober 2015. Jasenko Selimovic blir arg.
I en text i DN skriver Europaparlamentarikern Jasenko Selimovic om Rummet. Han hittar inga nya citat, som Adam Cwejman, utan fortsätter på spåret om Qaisar Mahmood och svenskavsugningarna. Till en början har han också en spaning som liknar de andra kritikernas en aning: ”Man kan diskutera om Kiros verkligen är medveten om vilken rasistisk tradition Rummet skriver in sig i.”
Men sedan byter han spår – och anklagar Rummet för att också vara omvända sexister: ”I renaste sexistiska tradition ska [Qaisar Mahmood] förminskas genom att förkvinnligas, förnedras, göras till bög, den som är på knäna, den underordnade.” Tråkigt att Jasenko Selimovic ser på en avsugning som något så negativt!
Judith Kiros svarar, även hon i DN, att hon inte känner igen sig i porträttet av henne som "en hatisk, hotfull och grovt sexistisk domedagsprofet som vill omvandla mina meningsmotståndare till 'maktlösa dockor'". (Tur det!) Vidare benämner hon det faktum att det inte är första gången Selimovic går ut i strid mot Rummet, och avslutar: "En typ av argumentationsteknik som grundar sig i ett uppskruvat tonläge och diverse halmdockor har allvarliga konsekvenser för det offentliga samtalet."
Läs även: "När blev antirasism ett politiskt ställningstagande?".
