Frasse Levinsson går igenom sommarens läsning.
Nu kan ni andas ut. Jag är tillbaka vid rodret efter tre veckors semester. Ni kanske undrar vad jag haft för mig? Förutom en liten avstickare till Berlin där jag blev jagad av knarklangarna på Skalitzer strasse har jag mest tagit det lugnt hemma i Stockholm. På mina dagliga promenader runt Södermalm har jag sneglat på en Dolce & Gabbana-brödrost för 6 000 kronor i skyltfönstret till Smeg-butiken på Ringvägen. Jag har funderat på att köpa den för att fira att knarklangarna aldrig kom ikapp mig. Jag tror verkligen att mitt liv skulle bli bättre om jag ägde en sextusenkronorsbrödrost. Nåväl, det var inte brödrosten jag skulle prata om. Jag tänkte berätta vilka böcker jag läst i sommar.
Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen
Magnus Uggla
Jag tar med mig två saker från den här boken. Dels att Magnus Uggla tydligen är Sveriges största samlare av McDonalds-leksaker och dels att Magnus Uggla tydligen är en manisk användare av handsprit. Han går tydligen ständigt omkring med en flaska handsprit på sig och använder den så fort han skakat hand med en ny person. Det är ändå speciellt.
Se på oss nu
Geir Gulliksen
Man vill ju egentligen hata allting som har med Norge att göra. Petter Northug till exempel. Det värsta med Petter Northug var att han trodde att man störde sig på honom. FAN vad jag störde mig på att Petter Northug trodde att man störde sig på honom. Av den anledningen har det för mig funnits en viss tröskel inför att läsa norska författare. Men den tröskeln övervanns rejält när jag läste Knausgårds Min Kamp-svit. Därför kunde jag nu läsa hans kompis Geir Gulliksens andra bok Se på oss nu. Och det gjorde jag med god aptit. Den handlar om ett antal människors extremt trassliga kärleksrelationer, och sådan skit älskar man ju att läsa om.
Gift
Tove Ditlevsen
Den här boken läste jag för att Caroline Ringskog Ferrada-Noli sa att jag skulle göra det. Eftersom hon är facit till god smak kunde jag förstås inte göra något annat. Hon hade rätt. Först blev jag golvad av Vigdis Hjorths otroliga förord. Jag har nog aldrig läst ett förord som gjort mig så peppad på att läsa en bok förut. Sedan blev jag golvad av Tove Ditlevsens enastående förmåga att formulera sig. Det är sällan jag lyckas memorera direkta citat ur böcker. Men liknelsen ”x tittade på henne med en miniatyrmålares uppmärksamhet” kommer jag att minnas för alltid.
Vredens druvor
John Steinbeck
En bok som hjälper en att förstå hur en familj kan gå från att leva ett anständigt liv till att ligga i rännstenen utan att de hade kunnat göra särskilt mycket åt saken.
Gustavs grabb
Leif GW Persson
Under semestern gav jag mig i kast med Sveriges mest älskade människas självbiografi. Tre kapitelnamn förvånade mig särskilt: ”Bör pungen införas vid samlag?”, ”Jag lärde mig runka på fysiklektionerna i Norra Real” och ”Jag träffar min första *n-ordet*”. I det sistnämnda strösslar han verkligen med n-ordet utan att problematisera det över huvud taget. Jag blev nyfiken på om GW råkat ut för något drev på grund av det, det är ju ändå anmärkningsvärt att den mest omtyckta personen i nationen slänger sig med n-ordet på det här lediga sättet, men hittade ingenting när jag googlade. Boken gavs ut 2011 när Sverige ännu inte hade blivit pk.
Något annat som är anmärkningsvärt är att GW berättar att han har testat heroin utan att med ett enda ord beskriva upplevelsen. Kan han vara den enda personen i världen som både skrivit en självbiografi och testat heroin utan att berätta om hur det är att ta heroin?
Livläkarens besök
Per Olov Enquist
Jag läste den här boken för att Fredrik Wikingsson i flera intervjuer har sagt att Livläkarens besök är tidernas bästa bok. Han har pratat om att den förändrade hans språk. Jag ville också få mitt språk förändrat. Det fick jag tyvärr inte, men det var en förbannat bra bok.
Räddaren i nöden
J.D. Salinger
För första gången i livet har jag läst om en bok. Valet föll på en av de bästa böckerna som någonsin skrivits. Första gången jag läste den var jag 20 år och hade köpt den på Barnes & Noble i New York. Trots att jag aldrig hade varit i New York förut och att jag bara skulle vara där en vecka tillbringade jag en hel dag med att gå runt på New Yorks gator med näsan i boken istället för att se mig omkring. Den var helt enkelt för bra för att sluta läsa.
På tal om Räddaren i nöden minns jag när jag läste till journalist på Göteborgs universitet och tidningen Filters jävla chefredaktör var där för att gästföreläsa. Jag minns att han gjorde sig lustig över att vara ung och att Räddaren i nöden som favoritbok. Nu när jag läste om den kunde jag på nytt konstatera att han är dum i huvudet. Räddaren i nöden är världens roligaste bok och så är det med det.
Läs även Frasses o-woke lästips till hängmattan.
