Årets utländska skivor 2010

Publicerad

Veteranerna har varit bättre än någonsin, återvändarna har bubblat av kreativitet, debutanterna har fått oss att känna oss som 14-åriga storögda fans och de uträknade skandalösa har rest sig på tio och triumferat. Soundtracket till vårt 2010 kan betraktas som underhållning, som konsumentvägledning eller – som alltid - helt enkelt som den ultimata sanningen.

1 Kanye West

My Beautiful Dark Twisted Fantasy Def Jam/Universal

I huvudet på Kanye West. En musikresa, unikt i sitt slag, där Kanye ständigt balanserar sin genialitet med sina demoner. 100 procent självgod och totalt oförställd i sitt självförakt. Det första är åtminstone förståeligt, ty aldrig förr har vi sett Kanye så briljant.

Fick betyget

i november

2 Beach House

Teen Dream Bella Union/Cosmos

Ur den enorma mängden unga amerikanska indieband reser sig Beach House likt kolossen på Rhodos av två anledningar: de har en av världens mest uttrycksfulla och unika sångröster i Victoria Legrand, och de skriver låtar med stort L. Perfekt pop. Det är så enkelt och så svårt.

Fick betyget

i januari

3 Antony and the Johnsons

Swanlights Rough Trade/Border

Mannen med världens vackraste röst fortsätter dra undan mattan för oss med sina avskalade sånger och sina överväldigande stråkarrangemang. Den här gången ryms flera känslolägen i musiken, från euforisk kärlekslycka via hopplöshet till ilska. Allra vackrast är Swanlights iklädd finkulturupplagans ståtliga coffeetable-konstbok med Antonys egna bildkonst.

Fick betyget

i oktober

4 Robert Wyatt/Gilad Atzmon/Ros Stephen

For the Ghosts Within Domino/Playground

Denna finstämda melankolijazz smyger sig på och visar sig vara årets vackraste påminnelse om att instrument faktiskt sjunger känslor bäst, milt ackompanjerat av Robert Wyatts mjukaste läsp.

Fick betyget

i oktober

5 M.I.A.

/\/\/\Y/\ XL/Playground

Dansgolvshitsen är mer omedelbara än någonsin, punksamplingarna hårdare, attityden kaxigare och revolutionsromantiken ännu mer konfrontativ. M.I.A. är ingenting annat än en Chuck D för vår tid, och vi älskar det.

Fick betyget

i juli

6 John Grant

Queen of Denmark Bella Union/Cosmos

John Grant har lagt ner musiken efter The Czars och tagit jobb som servitör. Men Midlake lurade in honom i studio och hjälpte honom att förvandla misslyckanden och förluster till ett mästerverk av svarthumoristiska texter, briljanta vokalharmonier och snickarglädje i den pianodrivna popens detaljer.

Fick betyget

i april

7 Foals

Total Life Eve Warner

2008 var de ”art school drop-outs” som mer än gärna slog sig på bröstet för sin udda matematiska rock. Två år senare har de, fortfarande med stoltheten i behåll, lyckats leverera ännu en magnifik platta med sinnesfyllda melodier som får oss att dåna gång på gång.

Fick betyget

i maj

8 Mountain Man

Made the Harbour Bella Union/Cosmos

Tre kvinnoröster sjunger ett knippe folkiga countryvisor med en sådan gemensam klarhet och skönhet som First Aid Kit fått oss att tro att man måste ha vuxit upp tillsammans för att nå till. Den amerikanska vokalisttrion Mountain Mans musik är skir, ödslig och överjordiskt vacker.

Fick betyget

i juni

9 Mavis Staples

You Are Not Alone Anti-/Cosmos

60 år in i karriären är soullegenden Mavis Staples pondusfyllda stämma mer närvarande än någon annan artists. Så självsäkert lekfullt, så stärkande trösterikt, så frigörande svängigt. Med Mavis Staples är man inte ensam när man dansar runt med ett glas vin i köket.

Fick betyget

i september

10 Big Boi

Sir Lucious Left Foot… The Son of Chico Dusty Def Jam/Universal

På ett lika delar saftigt som stilfullt sätt förankrar Big Boi den smutsiga södernrappens elektroinfluens med rätt och slätt sjukt bra rap. Välkomna till klubbangerhimlen! Att börja jobba med skivan på Martin Luther King-dagen lönade sig den här gången också.

Fick betyget

i augusti

11 MGMT

Congratulations Columbia/Sony

Ja, vi minns hypen och ja, vi har dansat oss svettiga till duons hetsiga pophits. Men MGMT valde att varva ner och vi gillar det också. Det blev surfrock med påtagliga psykedeliska vibbar. Efterfesten har bara börjat.

Fick betyget

i april

12 Crystal Castles

Crystal Castles (II) Polydor/Universal

Det skriker nonchalans och hipsterkomplex om duons andra album. Det kan också vara anledningen till varför den är så älskad. Eller också att alla med någon gnutta hjärnkapacitet har fattat att destruktiv friktionselectro är lika hett som Alice Glass-frilla.

Ej recenserad i Nöjesguiden

13 The-Dream

Love King Def Jam/Universal

Allt fler kapitulerar inför insikten att dj:s enbart borde spela låtar ute som tjejer gillar, att det är det som leder till den största dansgolvsframgången. The-Dream har förstått det här för länge sedan. Han förkroppsligar hela teorin.

Fick betyget

i augusti

14 Drake

Thank Me Later Universal

Årets debutant är en kanadensisk före detta barnskådespelare som inte bara har en bländande fingertoppskänsla för att smälta samman rap och sång över hittiga beats, utan även skriver så emotionellt laddade och poetiskt detaljrika relationstexter att man baxnar.

Fick betyget

i juni

15 Sufjan Stevens

The Age of Adz Astmathic Kitty/Border

Det omtalade USA-projektet sprack och sedan varade tystnaden i fem år. Antagligen för att det tar tid och möda för att skapa ett mästerverk. Precis, ni läste rätt. Det är inte ens lönt att diskutera saken. Det bara är Sufjan Stevens bästa hittills.

Fick betyget

i oktober

16 Arcade Fire

The Suburbs Mercury/Universal

Rock som är så vacker att man inte vet vart man ska ta vägen, rock som säger allt om dig och ditt pissiga liv, rock som är så nyanserad och intelligent att du inte vill kalla den rock. Arcade Fire gör sådan rock och detta är deras mest innerliga stund hittills.

Fick betyget

i augusti

17 Chiddy Bang

The Preview Parlophone/EMI

Om alternativ hiphop är tillräckligt stark när den väl möter kommersen leder det bästa-av-två-världar-scenariot till att hela hiphopgenren utvecklas. Oemotståndliga Chiddy Bang ger i sammanställningen av sina strösläpp en tjyvkik in i en framtid där allt känns just så hoppfullt.

Fick betyget

i oktober

18 Caribou

Swim City Slang/Cosmos

Precis som opera kan frysa ögonblicket då två personer blir kära i varandra, och tänja ut det till en halvtimme, så fryser Caribou vackra ögonblick på klubben, gör hela låtar av något som varar i en sekund. Du är i luften. Du hör basen. Du konsumerar nuet, sväljer natten.

Fick betyget

i april

19 Teenage Fanclub

Shadows Pema/Border

Ytterligare förfining är receptet när Skottlands distingerade statsmän och popadel återvänder med än mer utsökt sofistikerad gitarrpop och än mer perfekta vokalharmonier. Känsligare kan inte pop bli.

Fick betyget

i maj

20 Warpaint

The Fool Rough Trade/Border

Krämig goth med en nypa tendenser från Riot Grrl-rörelsen är receptet för alla de som vill skapa en hype. Det är också ett tips om man skulle vilja platsa i Nöjesguidens årsbästalista och få lovord haglade över sig.

Fick betyget

i oktober

21 Perfume Genius

Learning Matador/Playground

Den enda som kan få Antony Hegarty att låta macho är visksjungande Mike Genius Hadreas. Hans trasiga debutalbums pianoballader och spruckna ljud är fullt av oläkta sår efter bland annat övergrepp från pedofiler, och det är lika smärtsamt som vackert.

Fick betyget

i juni

22 Vampire Weekend

Contra XL/Playground

Det finns inga nya halsbrytande musikaliska innovationer på Vampire Weekends andra album. Men väl ett knippe nya Soweto-via-Brooklyn-hits ännu starkare än debutalbumets, och en vässad ansats med små små antydningar till ska och dancehall. Årets varför-ändra-på-ett-vinnande-koncept.

Fick betyget

i januari

23 Sade

Soldier of Love RCA/Sony

På många sätt årets mest efterlängtade skiva. Eller varför inte decenniets mest efterlängtade skiva, för den delen. En hel del att leva upp till med andra ord. Sade, med den klaraste rösten och den mest själfulla soulpopen, gjorde oss givetvis inte besvikna.

Fick betyget

i februari

24 Salem

King Night Sony

Det ska vara sjukt obehagligt och läbbigt, det är så Salem funkar. Kalla kårar kring ryggraden, oförklarliga oljud och så lite rap som kläms in här och var. Superb och pedagogisk inkörsport för de tyngre häxhouseakterna.

Fick betyget

i oktober

25 Nicki Minaj

Pink Friday Young Money/Cash Money/Universal

Ingen rapartist är så lite ”real” som Nicki Minaj. Likt David Bowie och Lady Gaga skapar hon ständigt sig själv på nytt, och det är lika uppfriskande som nödvändigt i den normtunga rapvärlden. Att hon dessutom slaktar allt motstånd som rappare och gör refränger som lyfter hela klubben skadar knappast.

Fick betyget

i november

Plats 26-50

26. Hot Chip

One Life Stand

27. Mark Ronson &

The Business Intl Record Collection

28. The National

High Violet

29. Hurts

Happiness

30. Aloe Blacc

Good Things

31. Kele Okereke

The Boxer

32. Waka Flocka Flame

Flockaveli

33. Yeasayer

Odd Blood

34. Gil Scott-Heron

I'm New Here

35. She & Him

Volume 2

36. Magic Numbers

The Runaway

37. Murs

Forever

38. Badly Drawn Boy

It's What I'm Thinking (Part I – Photographing Snowflakes)

39. Janelle Monáe

The ArchAndroid

40. Phosphorescent

Here's to Taking It Easy

41. Blackbird Blackbird

Summer Heart

42. Kelis

Flesh Tone

43. New Young Pony Club

The Optimist

44. Laura Veirs

July Flame

45. Tracey Thorn

Love and Its Opposite

46. Twin Shadow

Forget

47. Rick Ross

Teflon Don

48. Tunng

…And Then We Saw Land

49. Grinderman

Grinderman 2

50. Beach Fossils

Beach Fossils

Av: Patrik Forshage, Maja Bredberg, Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, Elina Wessman och Holly Astera

Powered by Labrador CMS