Nöjesguidens musikredaktion har valt ut sina favoritalbum från året som gått. Musikredaktionen består av Natalie Mourad, Love Carbin, Raffaella Lindström, Leonard Lukic, Andreas Pettersson, Frida Windelhed, Alexander Hasselfors och Emma Thimgren.
Big Thief – Dragon New Warm Mountain I Believe in You
När man tänker tillbaka på året känns Big Thiefs albumsläpp något overkligt. Släppte de verkligen ett album med så många låtar, så bra låtar, så många ord i titeln? Svaret är ja. Albumet är trots sin långa titel och hela 20 låtar en enkel och lustfylld lyssning där musiken innehåller nästan allt: humor, vemod, punk, country, ljudexperiment, lo-fi, ballader, post-rock, istappar som slagverk och bluetooth-högtalare som basförstärkare. Det är roligt och vackert, det enda som skivan saknar är dåliga låtar.
Love Carbin
Beach House – Once Twice Melody
Det hände absolut ingenting nytt för Beach House på deras absurt långa album uppdelat i fyra kapitel. Men det är också det som jag älskar, det är precis så det ska vara. De är en av få musikakter som klarar sig utan förnyelse. Dream pop-duon tar inte på något vis ut svängarna, utan albumet innehåller 84 minuter lågmälda syntar och melankolisk nedtonad sång. Det känns nästan heligt när Beach House släpper album, och det finns en beundransvärd trygghet i att bara köra på med samma koncept i tio år. Det funkar uppenbarligen fortfarande väldigt bra.
Natalie Mourad
The 1975 – Being Funny In A Foreign Language
The 1975 fortsatte att leverera högklassig feelgood-britpop på årets album. Genren har blivit ett vinnande koncept för gruppen, mycket tack vare Matty Healys behagliga stämma. Det elvaspåriga albumet är svängigt, poppigt, vackert och snällt. Det omfamnar lyssnaren likt en hoppfull kram som betryggande antyder att allt kommer att bli bra. Det känns skönt.
Andreas Pettersson
Mitski – Laurel Hell
Mitski hade bestämt sig för att inte göra mer musik, men istället släppte hon sitt bästa album hittills i år. Det blev ett melodramatiskt kärleksbrev till musiken som fylldes av rivigt kaotiska syntlandskap, ångestfylld disco och stegrande rockballader. Att lyckas vara bred i sitt uttryck samtidigt som hon har ett särpräglat sound är beundransvärt. För på Laurel Hell lyckas hon låta mer Mitski än någonsin innan, samtidigt som alla element verkligen har fallit på plats. Med en långt mer utvecklad, mastig harmonik och ett mångsidigt arrangemang lyckas hon måla med ett bredare känslospektra och en större dynamik.
Emma Thimgren
Porcupine Tree – Closure/Continuation
Efter att ha gått under radarn i 13 år överraskade Porcupine Tree i år med en stor comeback, som innefattade såväl en höstturné som ett nytt album. Den som förväntade sig något stort behövde inte bli besviken. Albumet är på många sätt allt det som bandet gör bäst. Det är progressiv rock på deras alldeles egna sätt, och en uppvisning i genrens alla konster. Trots sin långa inaktivitet var 2022 alltså året då Porcupine Tree bevisade att de fortfarande är att räkna med.
Alexander Hasselfors
Old Sea Brigade – 5am Paradise
Indie/folk-artisten Ben Cramer har en unik förmåga att sätta ord på svåra känslor. Hans tredje album är en trollbindande skildring av hur det är att närma sig slutet av 20-årsåldern. Vi vandrar sida vid sida med Cramer medan han transporterar oss mellan olika faser i en människas liv. Det handlar om hur det är att sakna ungdomen, men samtidigt vilja bli äldre. Om hur det är att önska att man hade gjort saker annorlunda, men samtidigt acceptera verkligheten. Cramer vrider och vänder på känslorna tills den där trasan är helt uttorkad. Mitt vemodiga hjärta bultar lite extra hårt – medan jag låter mig själv sugas in i Cramers filmiska värld.
Raffaella Lindström
Yeah Yeah Yeahs – Cool It Down
Tungt, catchy, sexigt, dramatiskt. Distad bas, atmosfäriska syntmattor och Karen Os ikoniska röst – Cool it down har allt jag önskar mig av en fet skiva. Låtarna är välskrivna, otroligt välproducerade och det händer alltid något – ett trummor och bas-breakdown eller en hjärtskärande textrad. Låten Wolf är en av mina absoluta favoriter i år med sin mäktiga och filmiska refräng – i klass med bandets stora 00-tals-hit Heads will roll. Jag säger det igen: vilket tight och dödscoolt rockband!
Frida Windelhed
The Weeknd – Dawn FM
The Weeknd presenterar ett spirituellt soniskt universum fyllt av hedonism och en välpolerad produktion. Konceptet av radiomusik som guidar lyssnaren genom en mörk tunnel förmedlas på ett makalöst sätt och Abel lyckas äntligen se ljuset. Det är en resa bestående av andlighet, funkiga elgitarrer och distade syntar, vilket bidrar till en både effektiv och stilren upplevelse. Dawn FM är ett fläckfritt album som uppfyller alla önskemål när det kommer till den ultimata kombinationen av syntpop och r'n'b.
Leonard Lukic
Läs även: Årets bästa svenska album 2022
