I över 40 år lyste Jazzhusets pampiga skylt upp Erik Dahlbergsgatan. Är den svunna tiden tillbaka?
I Jazzhusets lokaler har några av Göteborgs mest mytomspunna band spelat på några av stadens bästa klubbar. När rykten började gå om att de röda väggarna skulle målas om och in skulle ett nytt koncept signerat Dubbel Dubbel-gänget var jag en av de första att rapportera. Att Erik Sundfelt (Plåt-Erik), som en gång i tiden roddade Svanen inne på Jazzhuset, skulle vara en av männen bakom det nya jublades det åt. I en intervju säger han ”Jag tycker Jazzhuset har fyllt en grym plats i Göteborgs musikliv och framförallt i mitt hjärta, men allt har en början och ett slut. En legendarisk klubb blir väl legendarisk när den stänger ner?” medan en annan säger: “Indien är död och Jazzhuset bör nu dra sig tillbaka med värdighet.”
Det nya konceptet, som snart fick namnen Bonito och Hoki Moki, skulle kännas fräscht och framtid. Inte den ängsliga känsla av svunnen tonårstid som ”Jazzen” fick mig att känna. Musiken på klubben Hoki Moki skulle vara en blandning mellan urbant och techno och klubbansvarig skulle Assia Dahir vara tillsammans med Sebastian Kapocs. Restaurangen skulle ha ett fokus på japanska rätter med kocken Emma Kolback i fören. Allt kändes nytt, men något hände.
Sommaren kom och blev varmare än någon trodde att den skulle bli. För en klubb utan uteservering eller balkong blev det kämpigt. För en stund stängde Bonito och Hoki Moki portarna på, för allmänheten, oklara grunder. När hösten 2018 närmade sig började det återigen ploppa upp evenemang signerade Hoki Moki. Det som tidigare andades fräscht kändes nu utdaterad och snarlik den tonårsbubbla Jazzhuset var. Event med namn som Håkan Hellström Vs. The Smiths och Shorline 15 år! Indiepopfest får i alla fall mig att förflyttas till mitt 18-åriga pop-jag med en Spendrups i handen.
När vi i förra veckan presenterade Hoki Mokis nya nattklubbschef Emil Agrell, Gaffas marknadsansvariga, satte jag nästan kaffet i halsen och frågade min vän ”Ska Hoki Moki blir Jazzhuset igen?” Och hon svarade ”Är det verkligen en indieklubb Göteborg behöver just nu?". Missförstå mig inte, som både en gammal klubbredaktör och Göteborgsredaktör har jag hyfsad koll på vilka som rör sig på klubbarna. Jag vet vilka som spelar hiphop, vem man vill ha som ”mood manager” och vilka som älskar Broder Daniel (lite för mycket). Min fråga är dock hur Emil ska få Hoki moki att andas nytt igen då vissa av klubbarna som hittills har blivit bokade är i samma anda som då, där vissa till och med är undertecknade samma gamla rävar som vara med när Jazzhuset begav sig.
