Var går gränsen mellan sanning och lögn i en tid när självframställning är försörjning, och hur långt är man beredd att gå när pengarna saknas? Detta får vi möjligheten att fråga oss själva i Tone Schunnessons Dagarna, Dagarna Dagarna. En bok om framgång och undergång, beroende och svek, medialitet och osynlighet i den tid vi lever exakt just nu.
Jag ringer Tone en oktoberförmiddag. Hon har precis köpt frukost. Kaffe och knäckebröd med ost. Tone berättar att hon dör för knäckebröd. Vi pratar vidare en stund om Tones tid som skribent för Nöjesguiden, det intressanta med influencers på dekis, men fortsätter sedan över på hennes bok. 2016 släppte Tone Schunnesson succédebuten Tripprapporter och nyligen släpptes hennes andra roman, Dagarna Dagarna Dagarna.
Den handlar om Bibbs, som är tillsammans med Baby. Bibbs saknar talang, men är känd, och hennes influencerliv är inte vad det en gång varit. Samarbetena blir färre, så också inbjudningarna. Dessutom gör Baby slut och Bibbs måste på kort tid lösa 100 000 kronor för att få ha kvar lägenheten på Slipgatan som hon älskar. Bibbs är en karaktär som för mig, precis som för många andra skolade i interneteran, på många sätt känns bekant.
— Jag tänkte mycket på dem som var stora bloggare när jag var yngre. De texttunga bloggarna som till exempel Ebba von Sydow eller Glamourprinsessan som skrev ingående om sina liv. Det är som att Bibbs har börjat i den tanken. Jag vet inte vad hälften av dem gör idag, vissa har klarat sig bra genom andra talanger, tex Ebba von Sydow. Bibbs är bara bloggare och kommer lite för sent till allt. Hon började blogga i slutet av hypen och följer inte med i techutvecklingen. Hon vill vara mer av en old school-kändis, men så finns inte det längre.
Vi kommer naturligt in på dagens Instagram-kändisskap och vad som blir nästa steg för en sådan typ av kändis när det har kommit yngre, mer intressanta.
— Det är intressant att tänka på. Hur mycket kan man berätta om sitt liv? Så kan jag känna bara när jag träffar nära vänner jag känt länge och man inte har något nytt intressant att berätta. Tänk så är ens liv en vara med ett slut? Jag tror att det är det Bibbs känner och att hon måste ”reinvent herself”. Jag har tänkt mycket på kvinnor generellt. Man ska vara så likeable och tillgänglig. Det är inte en slump att det är så många influencers som är kvinnor för att vi också är bra på att framställa oss själva. Man måste vara mycket mer personlig i offentligheten än män. Det känner jag bara i min yrkesroll.
Vi pratar om kvinnors korta livslängd i offentligheten. Tone berättar om hur någon använde begreppet ”it girl” efter att Tripprapporter kom.
— Jag minns att jag tänkte FY FAN. Det är en sådan vara man förbrukar. Det finns ett bäst före-datum i det. Jag tror att jag la mycket av den frustrationen i Bibbs. Jag tycker att det som är sympatiskt med Bibbs är att hon inte tänker gå av scenen. Att hon tänker claima den platsen hon skapat fastän andra ger uttryck för att de inte vill se henne där.
Bibbs har denna inställning även i sin relation till Baby och hon tycker att det mest intressanta i Babys liv är hon själv. Vilket också är något Tone medvetet skapat.
— Jag tyckte det var roligt att ha en romanfigur som var så driven av ego och narcissism. Hennes ego är typ hennes överlevnadsstrategi. Men inte bara det, det har ju också varit hennes varumärke. Att hon hela tiden ska presentera sig själv som modig och ärlig. Det är ju något i det yrket som är så perverst. Men det har inte bara med influencers att göra. Även om vi andra inte försörjer oss på självframställning så håller vi på med det hela tiden.
Trots det blir Bibbs både sårad och chockad när Baby lämnar henne. Det går så långt att Bibbs i sina sociala kanaler ljuger och falskt anklagar Baby för att ha våldtagit henne. Fastän Bibbs varumärke är ”sanningen”.
Hur ser du på denna konflikt?
— I och med att Bibbs varumärke är att det hon säger är sant, blir också detta sant. Det är som att sanningen i sig blir ointressant. Den är ju ofta mycket mindre slagfärdig, mycket mer komplex och mångfacetterad än hur vi vill berätta berättelsen om oss själva. I Bibbs fall är hon så inne i transaktioner att hon tänker: vem ska betala mig för allt orent som har skett? Och så råkar det bli Baby. Det kanske inte är helt rättvist, men vad är rättvist? Hon tänker ju att ”han har inte våldtagit mig, men han har ju säkert våldtagit någon annan” och att det inte finns något annat som är värt de 100 000 hon behöver. Det finns något med just övergrepp som är väldigt mycket enklare än andra saker, just för att det är mer dokumenterat.
Det framkommer i boken att Bibbs tycker att det är värre att bli lämnad än att bli våldtagen, vilket uppenbarligen är något som för Bibbs tar udden av lögnen. Jag ber Tone utveckla detta, som i verkligheten enkelt skulle kunna ses som kontroversiellt.
— Jag vill bara förtydliga att jag inte tror att det är sant. Men Bibbs lever i en relation som är smått destruktiv och jag tror att alla som har erfarenhet av det vet att man blir så uppknuten av den andra på ett sätt som gör att man förlorar en känsla av sitt jag. ”Jag finns inte utan dig, så om du vill lämna mig lämnar jag mig själv”. Jag tror att Bibbs är väldigt ensam. Hon känner sig väldigt alienerad.
Du säger i en annan intervju att Bibbs kanske egentligen söker intimiteten. Tror du ändå Baby på något sätt lyckats ge henne det, själsligt?
— Jag har verkligen tänkt på det, om hon söker intimiteten. Gör inte alla det på ett sätt? Det som känns sorgligt när jag tänker på romanen nu i efterhand är att jag tänker ”var finns intimiteten”? Det är som att hon inte vet var hon ska leta efter den. Jag tror att Baby och Bibbs visst älskar varandra på något sätt. En kärlekshistoria i en viss form. För det är ju så att även om man inte är bra på att älska varandra så älskar man ju.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2020.
